Det var inte roligt
...att lämna Amsterdam:
Min sista vilja
Idag, efter jobbet, gick jag omkring i stan och bara kande. Insop stamningen, aterupplevde minnen och kande hur mycket jag alskar de har sneda husen, kanalerna, cyklarna, solen och manniskorna. Jag kande mig sa vemodig att jag fick aka hem och fa nastan-migran. Det ar ganska patagligt hur psykiskt betingad min migran ar, aven om jag inte alltid forstar anledningen forran langt efterat. Den har gangen lyckdes jag i alla fall varja mig. Tur det.
I alla fall. Att flytta med en maxgrans pa 20 kg innebar att man maste gora sig av med en dek grejer. Darav - testamente!
Jag vill att:
I alla fall. Att flytta med en maxgrans pa 20 kg innebar att man maste gora sig av med en dek grejer. Darav - testamente!
Jag vill att:
- JonBoy ska fa min cykel
- Honza ska overta min dator
- Marie ska ha mina fyra ljuslyktor samt 53 varmeljus, vart gemensamma lakan/klotterplank som har varit stationerat hos mig de senaste manaderna, hattmajoren, fruktfatet samt all overbliven, men inte for gammal, mat
- Kollektivet Pinocchio alla mina kryddor, sojan och de fyra disksvampar jag lamnar i kastrullskapet
- Malin min poncho (slang den om du vill, men jag har hort att du var pa jakt efter regnskydd i hostas. Tyvarr kan jag bara erbjuda en billighetsvariant fran Blokker)
- Tobbe, i brist pa annat (och for att du kan ha den pa jobbet), vackarklockan som jag snodde med mig fran knarkarfarbrorn som hyrde ut den forra lagenheten till oss
Bildextra
Forst ut ar mitt jobb fran insidan!
Kate gor sallad. Inget vatten kvar dar, inte!
Anne och Luke sliter hart.
<3
Sa har hard blir man nar man jobbar pa Hard Rock Cafe!
Den varsta playboyen i stan! Everybody loves Papa Joey.
Och nu; dagens hang med Tobbe, Malin, Marie och Lena-Karin pa Museumplein.
I amsterdam! Fast inte sa lange till...
Marie slidear genom a:et.
Jag blev makta imponerad av Tobbes teknik! Han bevisade en gang for alla att det finns ett barn dar inne nagonstans.
Tobbe och Malin pa plats i t:et.
Efterat badade vi fotterna, lekte med en hund (Marie), fotade hunden (Tobbe) och forsokte undga att bli nedskvatt av hunden (jag). Det var nog da jag brande bade nasan och axlarna...
Kate gor sallad. Inget vatten kvar dar, inte!
Anne och Luke sliter hart.
<3
Sa har hard blir man nar man jobbar pa Hard Rock Cafe!
Den varsta playboyen i stan! Everybody loves Papa Joey.
Och nu; dagens hang med Tobbe, Malin, Marie och Lena-Karin pa Museumplein.
I amsterdam! Fast inte sa lange till...
Marie slidear genom a:et.
Jag blev makta imponerad av Tobbes teknik! Han bevisade en gang for alla att det finns ett barn dar inne nagonstans.
Tobbe och Malin pa plats i t:et.
Efterat badade vi fotterna, lekte med en hund (Marie), fotade hunden (Tobbe) och forsokte undga att bli nedskvatt av hunden (jag). Det var nog da jag brande bade nasan och axlarna...
Hejda
Idag har det varit good bye drinks for Mel och Rob som flyttar till Kuwait (!!) pa fredag. Rob var en av mina supervisors forut, men har nu fatt jobb som sales manager for en hotellkedja dar. Snacka om flyt!
Hursomhelst, att se deras farval fick mig att tanka pa mitt stundande avsked. Det ar mindre an tva veckor kvar nu och jag har borjat gora saker for sista gangen. Det kanns valdigt markligt. Innan tankte jag bara pa allt jag skulle aka TILL, nu blir allt jag kommer aka FRAN mer och mer patagligt. Jag vill inte! Hittills har jag bara sagt hejda till en person, som egentligen inte star mig sarskilt nara, men det var anda sa jobbigt att jag bavar infor de som jag verkligen bryr mig om.
Missforsta mig inte nu. Amsterdam har varit hur bra som helst och kommer alltid finnas i mitt hjarta. Jag angrar inte pa nagot satt att jag akte, men just nu ar det tungt. Jag antar att situationen ar lite speciell for mig - det ar andra gangen i mitt liv jag flyttar. Forsta gangen var nar jag flyttade hit. Da visst jag att jag med storsta sannolikhet skulle komma tillbaka och att allt skulle vara ungefar som vanligt. Den har gangen ar allt otroligt annorlunda. Jag vet inte om jag kommer se majoriteten av de jag har lart kanna har igen, an mindre bo i samma land som dem!
Forresten, blogg.se ar grymt elakt och jag kan inte svara pa kommentarer. Det kommer snart, I promise (under forutsattningen att blogg.se skarper sig, vill saga)! Tills dess:
Boel och Rebecka: Allt finns i de tidiga inlaggen, men kort kan man saga sahar - utbildningen jag ville ga lades ner for att lararen sa upp sig, jag hade inget att gora och min kompis Marie fragade om jag ville flytta hit med henne., Jag ar inte den som ar den, and here I am. Och Rebecka, coolt att din pappa bor pa Westerstraat, det hade jag ocksa velat gora! Ha en kanonsemester, vem vet, vi kanske springer pa varandra?
Maria: Haha! Det ser ratt morkt ut for Umea, tyvarr, men jag haller tummarna for dig!
Uh. Jobb imorgon. Det ar nog det enda jag verkligen ser framemot att lamna!
Hursomhelst, att se deras farval fick mig att tanka pa mitt stundande avsked. Det ar mindre an tva veckor kvar nu och jag har borjat gora saker for sista gangen. Det kanns valdigt markligt. Innan tankte jag bara pa allt jag skulle aka TILL, nu blir allt jag kommer aka FRAN mer och mer patagligt. Jag vill inte! Hittills har jag bara sagt hejda till en person, som egentligen inte star mig sarskilt nara, men det var anda sa jobbigt att jag bavar infor de som jag verkligen bryr mig om.
Missforsta mig inte nu. Amsterdam har varit hur bra som helst och kommer alltid finnas i mitt hjarta. Jag angrar inte pa nagot satt att jag akte, men just nu ar det tungt. Jag antar att situationen ar lite speciell for mig - det ar andra gangen i mitt liv jag flyttar. Forsta gangen var nar jag flyttade hit. Da visst jag att jag med storsta sannolikhet skulle komma tillbaka och att allt skulle vara ungefar som vanligt. Den har gangen ar allt otroligt annorlunda. Jag vet inte om jag kommer se majoriteten av de jag har lart kanna har igen, an mindre bo i samma land som dem!
Forresten, blogg.se ar grymt elakt och jag kan inte svara pa kommentarer. Det kommer snart, I promise (under forutsattningen att blogg.se skarper sig, vill saga)! Tills dess:
Boel och Rebecka: Allt finns i de tidiga inlaggen, men kort kan man saga sahar - utbildningen jag ville ga lades ner for att lararen sa upp sig, jag hade inget att gora och min kompis Marie fragade om jag ville flytta hit med henne., Jag ar inte den som ar den, and here I am. Och Rebecka, coolt att din pappa bor pa Westerstraat, det hade jag ocksa velat gora! Ha en kanonsemester, vem vet, vi kanske springer pa varandra?
Maria: Haha! Det ser ratt morkt ut for Umea, tyvarr, men jag haller tummarna for dig!
Uh. Jobb imorgon. Det ar nog det enda jag verkligen ser framemot att lamna!
Zandvoort aan Zee
Dagar som denna ska man inte stanna i Amsterdam. Da ska man ta taget till Zandvoort for att andas havsluft ovh dricka kaffe pa stranden.
"Sa skimrande var aldrig havet"
...fast kallt var det!
Jag blev bade blot och sandig av promenaden i havsbrynet.
Vem kunde tro att Holland har bade hotellkomplex och oandliga sanddyner?
Har kan vi snacka farsk fisk. Fiskbilen i full fart!
Nu ar jag trott, kall och har sand overallt. Men det var det helt klart vart. Arets forsta kanna-pa-vattnet, minnen, skratt och att se solen ga ned i horisonten (bara att se himlen mota havet var for ovrigt guld vart!). Det var minsann inte fel. Konstigt att jag inte gor det oftare. Jag har bara varit dar en gang innan, i oktober eller november, och da lovade jag mig sjalv att aka dit MINST en gang i manaden. Det hande uppenbarligen inte.
"Sa skimrande var aldrig havet"
...fast kallt var det!
Jag blev bade blot och sandig av promenaden i havsbrynet.
Vem kunde tro att Holland har bade hotellkomplex och oandliga sanddyner?
Har kan vi snacka farsk fisk. Fiskbilen i full fart!
Nu ar jag trott, kall och har sand overallt. Men det var det helt klart vart. Arets forsta kanna-pa-vattnet, minnen, skratt och att se solen ga ned i horisonten (bara att se himlen mota havet var for ovrigt guld vart!). Det var minsann inte fel. Konstigt att jag inte gor det oftare. Jag har bara varit dar en gang innan, i oktober eller november, och da lovade jag mig sjalv att aka dit MINST en gang i manaden. Det hande uppenbarligen inte.
Ansokningar
Igar tog jag mig i kragen och sokte kurser och program till hosten. Efter den forsta sorteringen fanns det inte mindre an 30 olika. VHS tillater max 20, sa jag satt dar ett bra tag och valde mellan latin i Uppsala och islandska i Lund, litteraturhistoria med genusperspektiv och fred i teori och praktik i Goteborg. Det var svarare an svart, trots att jag tvivlar starkt pa att jag nagonsin kommer lasa nagot av det.
Slutligen valde jag en skrivarkurs pa halvfart vid Goteborgs universitet. Det skulle jag nog trivas ganska bra med. Agna en del tid at det, ta vilket skitjobb som helst och allmant hanga runt i Goteborg. Hm.
Naja. De andra 19 platserna jag fylla i pa ansokningsblanketten togs upp av diverse random sprak, otaliga lingvistikkurser, informations- och biblioteksvetenskapsprogrammet och sprakteknologi. Det sistnamnda forvanade mig mest. Allt annat sokte jag forra aret ocksa, aven om det inte var i riktigt samma tappning. Goteborg stod helt klart for lejonparten av utbildningarna, Uppsala stod sig som god tvaa och Lund, Stockholm och Umea (!) slank ocksa in pa ett horn.
Vi far se om jag lyckes fa tummen ur och skriva ansokningar till follkhogskolor nu nagon dag ocksa. Suck. Det tar sa mycket energi. Jag ar nog en lat manniska.
Tss. Det kommer sakert sluta med nagot helt annat anda, till exempel att jag flyttar tillbaka hit. Vi far se.
Ah, jag glomde ju! Tyska en termin i Freiburg eller tva i Innsbruck? Det har jag ocksa tankt pa lange, men jag vet inte, jag... Svenska hogskolepoang och CSN fast det ar utomlands later ju inte tokigt, men a andra sidan... Tyska!?
Slutligen valde jag en skrivarkurs pa halvfart vid Goteborgs universitet. Det skulle jag nog trivas ganska bra med. Agna en del tid at det, ta vilket skitjobb som helst och allmant hanga runt i Goteborg. Hm.
Naja. De andra 19 platserna jag fylla i pa ansokningsblanketten togs upp av diverse random sprak, otaliga lingvistikkurser, informations- och biblioteksvetenskapsprogrammet och sprakteknologi. Det sistnamnda forvanade mig mest. Allt annat sokte jag forra aret ocksa, aven om det inte var i riktigt samma tappning. Goteborg stod helt klart for lejonparten av utbildningarna, Uppsala stod sig som god tvaa och Lund, Stockholm och Umea (!) slank ocksa in pa ett horn.
Vi far se om jag lyckes fa tummen ur och skriva ansokningar till follkhogskolor nu nagon dag ocksa. Suck. Det tar sa mycket energi. Jag ar nog en lat manniska.
Tss. Det kommer sakert sluta med nagot helt annat anda, till exempel att jag flyttar tillbaka hit. Vi far se.
Ah, jag glomde ju! Tyska en termin i Freiburg eller tva i Innsbruck? Det har jag ocksa tankt pa lange, men jag vet inte, jag... Svenska hogskolepoang och CSN fast det ar utomlands later ju inte tokigt, men a andra sidan... Tyska!?
Opendag - en inblick i sexindustrin
Idag har jag varit med om en mycket marklig upplevelse. Det hela borjade pa jobbet (en hemsk dag! Jag panerade lokringar i fyra (4) timmar, OCH HANN ANDA INTE KLART), nar Kate sa: "Hey, Tilda, do you wanna go to Red Light to see prositutes with me and Luis after work?"
Eh, what??? Sedan berattade hon att det idag ar "Opendag" och att vem som helst kunde hoppa in i ett fonster, prata med de prostituterade, fa svar pa sina fragor och se det hela fran insidan. Jag tankte, i mitt stilla sinne, att nagot liknande kommer jag nog aldrig fa se och hakade pa.
Sa fort vi hade slutat cyklade vi alltsa i racerfart till Oudekerksplein, dar vi hade hort att det skulle ga att kopa en karta over de fonster som fanns till beskadning (givetvis var det fritt fram for allmanheten att titta in i vilket fonster som helst, men ingen i sallskapet var sarskilt lockad de tjanster som da fanns till forfogande). Det var en stor folksamling pa torget och vi blev genast attackerade av en graharig kvinna med noter i handen. "Har, ta det har och sjung med!", utropade hon glatt, innan hennes rost dranktes av att orkestern spelade upp en kor stamde upp i en sang som lat som random psalm.
"Ursakta, ar det har nagot for kyrkan?"
"Nej, nej. Det ar for de prostituerade."
Vi betraktade spektaklet och visste inte vad vi skulle saga. Sangen, som leddes av en farbror med hatt pa en liten scen, hade samma melodi som en sang jag kanner igen fran min barndoms skolavslutningar, men det enda ord jag kunde utrona var "erotik". Stamningen var uppsluppen och gemytlig. Jag kunde inte gora annat an att sta och gapa.
Sedan kom en prostituerad upp pa scen och holl ett tal om sig och sina kollegor varlden over. Om misshandel, valdtakter och fornedring. Mitt i alltihop borjade en hollandsk schlagerliknande lat spelas pa en skraltig radio:
"Jag gor det jag gor
Fraga inte varfor
Jag gordet jag gor
Fraga inte varfor
Vi gor det vi gor
Fraga inte varfor
VI gor det vi gor
Fraga inte varfor"
(Ha i atankte att det ar jag, som inte har pluggat ett ord hollandska, som star for oversattningen.) Det konstigaste med laten, utover att den i princip avbrot talet, var att atskilliga prostituerade strommade upp pa scenen, dansade och sjong med. Sedan forstatte den forsta av dem att tala, och det visade sig att hojdpunkten var avtackandet av en staty som symboliserade de prostituerades varde och rattigheter.
Nar allt det har var over sa traskade vi ivag till det vi faktiskt var dar for - fonstrena! Pa Oude Achterzijdsburg hittade vi nagot sa ovanligt som en manlig prostituerad, som villigt oppnade sina dorrar for oss.Han berattade for oss att det bara var idag, pa Opendag, som han jobbade i fonster. Annars ar den manliga prostitutionen mycket hysch-hysch och han sa att han inte visste om det var olagligt eller inte (vilket jag tidigare har hort att det ska vara, men det borde inte vara mojligt pa grund av EU:s jamstalldhetslagar). Han tog med oss till det inre rummet, efter att forsiktigt ha kikat in for att forsakra sig om att det var ledigt. Vad ska man saga? En sang. Morka farger, rott ljus. Mycket speglar. Ett skap med sexleksaker. Vi stod dar och pratade ett tag, tills en hallick med piska kom och sa att han behovde rummet.
Allsang
Orkestern i full mundering
Mitt gang
Missforsta mig inte nu - jag ar helt och fullt emot prostitution, men det ar inte de prostituerade i sig jag ar emot, det ar de som koper och hela industrin. Och ett ar sakert - prostituerade i Holland har det bra mycket battre an deras gelikar i andra lander. Fackforbund och diverse andra rattigheter, sa som gratis tester vid eventuella konssjukdomar regerar!
Eh, what??? Sedan berattade hon att det idag ar "Opendag" och att vem som helst kunde hoppa in i ett fonster, prata med de prostituterade, fa svar pa sina fragor och se det hela fran insidan. Jag tankte, i mitt stilla sinne, att nagot liknande kommer jag nog aldrig fa se och hakade pa.
Sa fort vi hade slutat cyklade vi alltsa i racerfart till Oudekerksplein, dar vi hade hort att det skulle ga att kopa en karta over de fonster som fanns till beskadning (givetvis var det fritt fram for allmanheten att titta in i vilket fonster som helst, men ingen i sallskapet var sarskilt lockad de tjanster som da fanns till forfogande). Det var en stor folksamling pa torget och vi blev genast attackerade av en graharig kvinna med noter i handen. "Har, ta det har och sjung med!", utropade hon glatt, innan hennes rost dranktes av att orkestern spelade upp en kor stamde upp i en sang som lat som random psalm.
"Ursakta, ar det har nagot for kyrkan?"
"Nej, nej. Det ar for de prostituerade."
Vi betraktade spektaklet och visste inte vad vi skulle saga. Sangen, som leddes av en farbror med hatt pa en liten scen, hade samma melodi som en sang jag kanner igen fran min barndoms skolavslutningar, men det enda ord jag kunde utrona var "erotik". Stamningen var uppsluppen och gemytlig. Jag kunde inte gora annat an att sta och gapa.
Sedan kom en prostituerad upp pa scen och holl ett tal om sig och sina kollegor varlden over. Om misshandel, valdtakter och fornedring. Mitt i alltihop borjade en hollandsk schlagerliknande lat spelas pa en skraltig radio:
"Jag gor det jag gor
Fraga inte varfor
Jag gordet jag gor
Fraga inte varfor
Vi gor det vi gor
Fraga inte varfor
VI gor det vi gor
Fraga inte varfor"
(Ha i atankte att det ar jag, som inte har pluggat ett ord hollandska, som star for oversattningen.) Det konstigaste med laten, utover att den i princip avbrot talet, var att atskilliga prostituerade strommade upp pa scenen, dansade och sjong med. Sedan forstatte den forsta av dem att tala, och det visade sig att hojdpunkten var avtackandet av en staty som symboliserade de prostituerades varde och rattigheter.
Nar allt det har var over sa traskade vi ivag till det vi faktiskt var dar for - fonstrena! Pa Oude Achterzijdsburg hittade vi nagot sa ovanligt som en manlig prostituerad, som villigt oppnade sina dorrar for oss.Han berattade for oss att det bara var idag, pa Opendag, som han jobbade i fonster. Annars ar den manliga prostitutionen mycket hysch-hysch och han sa att han inte visste om det var olagligt eller inte (vilket jag tidigare har hort att det ska vara, men det borde inte vara mojligt pa grund av EU:s jamstalldhetslagar). Han tog med oss till det inre rummet, efter att forsiktigt ha kikat in for att forsakra sig om att det var ledigt. Vad ska man saga? En sang. Morka farger, rott ljus. Mycket speglar. Ett skap med sexleksaker. Vi stod dar och pratade ett tag, tills en hallick med piska kom och sa att han behovde rummet.
Allsang
Orkestern i full mundering
Mitt gang
Missforsta mig inte nu - jag ar helt och fullt emot prostitution, men det ar inte de prostituerade i sig jag ar emot, det ar de som koper och hela industrin. Och ett ar sakert - prostituerade i Holland har det bra mycket battre an deras gelikar i andra lander. Fackforbund och diverse andra rattigheter, sa som gratis tester vid eventuella konssjukdomar regerar!
Utmanad! och banker
Det ar bloggkull och jag har blivit tagen av Marie!
REGLER:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om
sig själv. Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i
sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer
bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är
gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta
dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för
mer information.
Och sa nagot som jag har tankt skriva om lange, namligen de hollandska bankerna. Foga forvanande, sa behover man ett hollandskt bankkonto nar man arbetar och far lon i Holland. Det ar inga konstigheter med det. Att oppna ett konto ar daremot varre. Som EU-medborgare antar jag att vi har det lattare an manga andra, men det ar anda vissa hinder man maste ta sig forbi.
De flesta banker har krav pa att man ska ha en registrerad adress (vilket ar i princip omojligt att fa som nyinflyttad utlanning med begransad ekonomi). Andra kraver att man jobbar eller studerar. Det ar val pa satt iochforsig forstaligt. Det kostar for dem att ha kunder som inte deltar i systemet och vitsen med att ha en bank gar i stopet om ens kunder inte har nagra pengar. Vad som ar svarare att forsta, ar de banker som kraver att man ska kunna visa upp ett kontrakt pa minst tva ar. Pa de flesta jobb far man ett korttidskontrakt forst, och hur ska man kunna fortsatta dar om man inte kan fa lon, eftersom att man inte har nagot konto att fa pengarna till? Det ar en enda ond cirkel.
Nagot annat som ofta efterfragas ar SoFi-nummer, men det ar latt att fixa. Pass maste man givetvis ocksa ha.
Jag minns hur det var nar jag forsokte oppna ett konto. Det var sporegn och jag gick fran bank till bank och precis nar jag hade gett upp kom jag pa att jag faktiskt inte hade varit pa den storsta banken. Dar gick det vagen, och jag rekommenderar andra att ga direkt dit! ABN Amro i mitt hjarta, de har till och med gratis Internetbank pa engelska! Fast ett litet minus ar att de sager att det ar gratis att ta ut pengar i Sverige och att fora over pengar till konton i Sverige ar kostnadsfritt, eftersom de tror att vi ar med i EMU... Battring!
REGLER:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om
sig själv. Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i
sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer
bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är
gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta
dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för
mer information.
- Jag tycker att det basta sattet att ata pannkakor ar med smalt ost, inte med sylt eller nagot annat sott.
- Nar jag var cirka 15 paborjade jag en folkracekurs, som jag aldrig
slutforde pa grund av miljopolitiska skal. Idag har jag korkort sedan
nio manader tillbaka, men de senaste sju har jag inte kort nagonting
och suttit i en bil max 15 ganger. - Om jag hade blivit fodd till pojke hade jag hetat Anders Albin,
alternativt Anders-Albin, under forutsattningen att inte nagon av mina systrar hade blivit fodd med manligt kon fore mig. - Minst tre personer i min bekantskapskrets lever under falsk identitet.
- Jag har sett bandet Cirkus Miramar live over 30 ganger, jag har alla deras skivor och har last allt som skrivits i deras Internetgastbok sedan ganska exakt fem ar.
- Pa hogstadiet brukade jag ta ut satsdelar ur meningar narhelst jag hade trakigt, t ex nar jag vantade pa bussen. Jag har last Svenska akademiens spraklara (Hultman,
Tog G., Norsteds Akademiska Forlag, Sverige, 2003) och andra
grammatikbocker bara for skojs skull. Nu har jag glomt det mesta.
Och sa nagot som jag har tankt skriva om lange, namligen de hollandska bankerna. Foga forvanande, sa behover man ett hollandskt bankkonto nar man arbetar och far lon i Holland. Det ar inga konstigheter med det. Att oppna ett konto ar daremot varre. Som EU-medborgare antar jag att vi har det lattare an manga andra, men det ar anda vissa hinder man maste ta sig forbi.
De flesta banker har krav pa att man ska ha en registrerad adress (vilket ar i princip omojligt att fa som nyinflyttad utlanning med begransad ekonomi). Andra kraver att man jobbar eller studerar. Det ar val pa satt iochforsig forstaligt. Det kostar for dem att ha kunder som inte deltar i systemet och vitsen med att ha en bank gar i stopet om ens kunder inte har nagra pengar. Vad som ar svarare att forsta, ar de banker som kraver att man ska kunna visa upp ett kontrakt pa minst tva ar. Pa de flesta jobb far man ett korttidskontrakt forst, och hur ska man kunna fortsatta dar om man inte kan fa lon, eftersom att man inte har nagot konto att fa pengarna till? Det ar en enda ond cirkel.
Nagot annat som ofta efterfragas ar SoFi-nummer, men det ar latt att fixa. Pass maste man givetvis ocksa ha.
Jag minns hur det var nar jag forsokte oppna ett konto. Det var sporegn och jag gick fran bank till bank och precis nar jag hade gett upp kom jag pa att jag faktiskt inte hade varit pa den storsta banken. Dar gick det vagen, och jag rekommenderar andra att ga direkt dit! ABN Amro i mitt hjarta, de har till och med gratis Internetbank pa engelska! Fast ett litet minus ar att de sager att det ar gratis att ta ut pengar i Sverige och att fora over pengar till konton i Sverige ar kostnadsfritt, eftersom de tror att vi ar med i EMU... Battring!
Saker jag saknar
Sofias lista over saker hon saknar nu nar hon ar i Thailand pa utbyte inspirerade mig att gora en likadan. Det har ar vad jag saknar:
Och sa saker som jag tror att jag kommer sakna nar jag flyttar harifran:
- Salta kex
- Svenska tangentbord
- Snabbmat pa valfritt hak i Uddevalla, 16.26-taget till Goteborg och vetskapen om att en helhelg vantar
- Billig telefoni
- Dushar som inte ar antingen skallheta eller iskalla
- Fester pa Underjorden (f.d. Goteborgs ArbetarTeater)
- Elektriska ugnar
- Att kanna igen folk pa stan
- Lediga helger
- P3
- Kvallspromenader vid havet
- Vanner och familj, saklart
- Svensk musik, framfor allt live
Och sa saker som jag tror att jag kommer sakna nar jag flyttar harifran:
- Ost och vin med Marie
- Zoethout(lakritsrot)-te
- Morgondrinken pa jobbet
- Koffie verkeerd (typ latte)
- Min cykel
- Luis
- Kanalerna
- Mina och Kates "Pizza? Pizza!"-sessioner
- Att dansa med systrarna
- En flaska rodtjut for 1,89 euro
- Melkweg
- Alla skeva hus
- Nordmoten med rollspelsforeningen Shrieking Geeks (beratta det inte for nagon!)
- Club Rascal
- Hollandska (inte for att jag kan nagon sjalv, men anda)
- Koopavond (affarerna i centrum har oppet till 21) varje torsdag
Framtiden
Signaturen tinatoon ville att jag skulle blogga om framtiden. Det ar inte det allra lattaste uppdraget man kan tanka sig, eftersom jag inte riktigt vet...
Vad som ar sakert ar i alla fall att:
Sa tanken ar att jag aker till Sverige nagon gang mellan den 28 april och 3 maj. Helst hoppas jag pa det tidigare datumet, som skulle innebara Valborg i Uppsala. Borndomens valborgsmassoeldar och korsanger i all ara, likasa ataliga timmars vantar pa Chalmerskortegen, den mangariga traditionen med squashplattar pa Den Lilla Tavernan och natter i Vasaparken, inget slar forsranning, sillunch utomhus och champagnegalopp! Jag vet tyvarr inte riktigt om det ar mojligt an, eftersom cheferna har sitt att saga till om...
Maj manad ar relativt tomt blad an sa lange. En sedan lange planerad tagluff finns fortfarande i atanke, men inget ar bestamt. Det ar upp till min kare van och vapendragare fran Krokstrands morka skogar. Om det blir av, sa kan ni rakna med att diverse lander i Ost- och Sydeuropa far utsta visiter.
Om det inte skulle bli nagon tagluff sa ar det, om mojligt, annu luddigare. Jag vill halsa pa Amanda och Astrid innan de flyttar fran London. Karlstad ar vart ett besok och Malmo bor goras osakert. En tur till Lulea vore pa sin plats, likasa Fagersta, Stockholm och Oslo. Givetvis far vi inte glomma bort allt det andra - jag har en systerson som jag knappt har sett, jag saknar vannerna hemifran sa det gor ont och vad hande med alla helger i Goteborg, alla spelningar och all galenskap? Jag ska nog kunna roa mig pa basta satt...
Sa kommer juni, och det innebar sommarjobb. For tredje aret i rad vantar mitt gamla kassajobb i Kungshamn. Atta veckors jobb, men ocksa sol & bad, utekvallar, grillning, kortspel, batturer och allt annat som gor somrarna till mina. Varldens basta festival far icke forglommas. Creds till den fantastiske producenten som bokat Volodja, Martin Nurmi, Rafven, Stefan Sundstrom, Sanna Carlstedt, Kolportorerna, Emilj Jensen, Maud Lindstrom, Kaja, Kapten Rod och Kultiration! Fjorden kommer att gunga i ar igen! Mitt schema brukar tyvarr inte tillata fler festivaler, annars hade ni latt kunna rakna med att se mig lite varstans i sommar.
Sa. Till det som kanske ar viktigast, fragetecknen som ska ratas ut, namligen - hosten 2007. Ett ar sakert. Jag kommer soka GU:s tyskkurs i Innsbruck och UU:s i Freiburg. Jag kommer aven att soka diverse olika svensk-, lingvistik-, och allmanna sprakkurser, kanske nordiska sprak, i atminstone Goteborg och Uppsala. Om jag kommer mig for att skriva textprover sa kan en del skrivarkurser pa folkhogskolor runt om i Svea rike rakna med neddimpande brev om nagon manad. Samtidigt finns alltid baktankarna pa anant. Amsterdam har inte varit tokigt alls och det ar synd att ge upp nagot man gillar, kanske har Oslo nagot att erbjuda anda, eller hur skulle det vara att jobba i Goteborg ett tag? Om jag har rad och hittar nagot lampligt resesallskap kanske den dar resan till Indien, som jag tankt pa sa lange, kan bli av. Vi far se vilken vagskal som vager tyngst till slut. For ett ar sedan hade jag aldrig trott att jag skulle till Amsterdam, sa allt kan bevisligen andras...
Sa jag forresten att det hade blivit var? Haha! Igar foll snon tat och idag haglar det sa det star harliga till!
Vad som ar sakert ar i alla fall att:
- Mitt kontrakt pa Hard Rock gar ut den 30 april. Chefer pa alla nivaer sager att jag kan fa forlangt om jag vill.
- Jag kan inte bo kvar i kollektivet efter samma datum som jobbkontraktet loper ut, eftersom tjejen som vanligtvis bor i mitt rum kommer tillbaka efter stt utbytesar i Italien.
Sa tanken ar att jag aker till Sverige nagon gang mellan den 28 april och 3 maj. Helst hoppas jag pa det tidigare datumet, som skulle innebara Valborg i Uppsala. Borndomens valborgsmassoeldar och korsanger i all ara, likasa ataliga timmars vantar pa Chalmerskortegen, den mangariga traditionen med squashplattar pa Den Lilla Tavernan och natter i Vasaparken, inget slar forsranning, sillunch utomhus och champagnegalopp! Jag vet tyvarr inte riktigt om det ar mojligt an, eftersom cheferna har sitt att saga till om...
Maj manad ar relativt tomt blad an sa lange. En sedan lange planerad tagluff finns fortfarande i atanke, men inget ar bestamt. Det ar upp till min kare van och vapendragare fran Krokstrands morka skogar. Om det blir av, sa kan ni rakna med att diverse lander i Ost- och Sydeuropa far utsta visiter.
Om det inte skulle bli nagon tagluff sa ar det, om mojligt, annu luddigare. Jag vill halsa pa Amanda och Astrid innan de flyttar fran London. Karlstad ar vart ett besok och Malmo bor goras osakert. En tur till Lulea vore pa sin plats, likasa Fagersta, Stockholm och Oslo. Givetvis far vi inte glomma bort allt det andra - jag har en systerson som jag knappt har sett, jag saknar vannerna hemifran sa det gor ont och vad hande med alla helger i Goteborg, alla spelningar och all galenskap? Jag ska nog kunna roa mig pa basta satt...
Sa kommer juni, och det innebar sommarjobb. For tredje aret i rad vantar mitt gamla kassajobb i Kungshamn. Atta veckors jobb, men ocksa sol & bad, utekvallar, grillning, kortspel, batturer och allt annat som gor somrarna till mina. Varldens basta festival far icke forglommas. Creds till den fantastiske producenten som bokat Volodja, Martin Nurmi, Rafven, Stefan Sundstrom, Sanna Carlstedt, Kolportorerna, Emilj Jensen, Maud Lindstrom, Kaja, Kapten Rod och Kultiration! Fjorden kommer att gunga i ar igen! Mitt schema brukar tyvarr inte tillata fler festivaler, annars hade ni latt kunna rakna med att se mig lite varstans i sommar.
Sa. Till det som kanske ar viktigast, fragetecknen som ska ratas ut, namligen - hosten 2007. Ett ar sakert. Jag kommer soka GU:s tyskkurs i Innsbruck och UU:s i Freiburg. Jag kommer aven att soka diverse olika svensk-, lingvistik-, och allmanna sprakkurser, kanske nordiska sprak, i atminstone Goteborg och Uppsala. Om jag kommer mig for att skriva textprover sa kan en del skrivarkurser pa folkhogskolor runt om i Svea rike rakna med neddimpande brev om nagon manad. Samtidigt finns alltid baktankarna pa anant. Amsterdam har inte varit tokigt alls och det ar synd att ge upp nagot man gillar, kanske har Oslo nagot att erbjuda anda, eller hur skulle det vara att jobba i Goteborg ett tag? Om jag har rad och hittar nagot lampligt resesallskap kanske den dar resan till Indien, som jag tankt pa sa lange, kan bli av. Vi far se vilken vagskal som vager tyngst till slut. For ett ar sedan hade jag aldrig trott att jag skulle till Amsterdam, sa allt kan bevisligen andras...
Sa jag forresten att det hade blivit var? Haha! Igar foll snon tat och idag haglar det sa det star harliga till!
Utvecklingssamtal och knarket
Idag har jag haft utvecklingssamtal med min grekiske nar-jag-langtar-hem-lagar-jag-moussaka-pa-
arbetstid-chef. Jag minns hur hemskt jag tyckte att det var nar jag har utvecklingssamtal nar jag gick pa hogstadiet. Jag satt dar med tarar i ogonen och en stor klump i halsen, trots att de aldrig sa nagot negativt. Idag kande jag att jag inte var samma hariga Matilda langre.
Jag menar, da fick jag hela tiden bekraftelse pa att jag var bra och resultaten fran prov och sa vidare visade alltid i samma riktning - uppat. Anda var jag minsta och trodde inte pa mig sjalv for fem ore.
Har ar jag istallet alltid den som ska laras upp och visas hur allt ska goras. Det spelar ingen roll om det ar nar jag ska lara mig att tillaga rostbiff eller nar jag gar pa bio med jobbarkompisarna - jag ar alltid prep babysis. Trots det kande jag mig inte det minsta oroad nar jag gick ivag till Nikos for att fa min dom. Han inledde med att fraga nar jag skulle sluta. "Den siste april", svarade jag, och han suckade och papekade att jag egentligen inte behovde utvardera mig sjalv da. Eftersom jag redan hade gatt dit fortsatte vi anda. Pa det stora hela gav han mig 3,5 poang av 5 mojliga. Det later kanske inte sa overvaldigande, men med tanke Hard Rock's mal ar att alla ska ha 3 poang och att 4 innebar att man ar redo att bli supervisor blev jag jattenojd. Som sagt, jag ar anda lillasystern i ganget och har inte varit dar sarskilt manga manader an. Det roligaste var anda nar Nikos sa att han skulle anstalla mig narhelst jag sokte jobb dar igen, efter att jag har slutat, aven om de inte skulle behova nagon mer personal just da.
Nog med skryt och ego-boost. Efter jobbet hade JonBoy, Luis och jag en spontan after work. Det intraffar ungefar en gang i veckan, men idag var nog den roligaste hittills. Vi spelade biljard och drack ol, men snart sparade biljarden ur totalt. De andra glomde bort om de skulle skjuta pa de enfargade eller randiga bollarna och utvecklade besynnerliga tekniker som "fa den vita bollen att studsa" samt "skjut bollar pa spelare vid andra bord". Jag fick lova att forbjuda mina framtida barn att roka pa och spela biljard samtidigt, och nar de fragade varfor skulle jag visa foljande bilder:
Ja, det dar med lattillgangliga droger ar val det nagot av det forsta gemene man tanker pa nar Amsterdam omnamns. Men det finns sa mycket mer! Coffe shops finns overallt och en viss sotaktig rok kan kannas titt som tatt och lite overallt, men man far inte tro att allt kretsar kring marijuana. Jag har bott har i drygt sex manader nu, men har fortfarande inte tagit nagot. Jag har tre coffee shops som jag besoker regelbundet, jag kan rulla jointar och jag skulle antagligen stiga i aktning i mangas ogon om jag kunde delta i deras snack om weed och mushrooms, men NEJ tack. Knark ar bajs. Trots det kan jag inte lata bli att skratta vid tanken pa hur accepterat det ar - till exempel ar det helt okej att hoppa over frukosten och istallet "smoke a fat one" fore jobbet. Hey, liksom! Det skiljer sig sa totalt fran Sverige.
Det allra lustigaste ar nastan hur mycket som ar for turisterna. Hollandarna sjalva verkar over lag inte sarskilt lockade, medan utlanningar fran jordens alla horn verkar tro att de har hamnat i paradiset!
Avslutningsvid, lite smygreklam:
arbetstid-chef. Jag minns hur hemskt jag tyckte att det var nar jag har utvecklingssamtal nar jag gick pa hogstadiet. Jag satt dar med tarar i ogonen och en stor klump i halsen, trots att de aldrig sa nagot negativt. Idag kande jag att jag inte var samma hariga Matilda langre.
Jag menar, da fick jag hela tiden bekraftelse pa att jag var bra och resultaten fran prov och sa vidare visade alltid i samma riktning - uppat. Anda var jag minsta och trodde inte pa mig sjalv for fem ore.
Har ar jag istallet alltid den som ska laras upp och visas hur allt ska goras. Det spelar ingen roll om det ar nar jag ska lara mig att tillaga rostbiff eller nar jag gar pa bio med jobbarkompisarna - jag ar alltid prep babysis. Trots det kande jag mig inte det minsta oroad nar jag gick ivag till Nikos for att fa min dom. Han inledde med att fraga nar jag skulle sluta. "Den siste april", svarade jag, och han suckade och papekade att jag egentligen inte behovde utvardera mig sjalv da. Eftersom jag redan hade gatt dit fortsatte vi anda. Pa det stora hela gav han mig 3,5 poang av 5 mojliga. Det later kanske inte sa overvaldigande, men med tanke Hard Rock's mal ar att alla ska ha 3 poang och att 4 innebar att man ar redo att bli supervisor blev jag jattenojd. Som sagt, jag ar anda lillasystern i ganget och har inte varit dar sarskilt manga manader an. Det roligaste var anda nar Nikos sa att han skulle anstalla mig narhelst jag sokte jobb dar igen, efter att jag har slutat, aven om de inte skulle behova nagon mer personal just da.
Nog med skryt och ego-boost. Efter jobbet hade JonBoy, Luis och jag en spontan after work. Det intraffar ungefar en gang i veckan, men idag var nog den roligaste hittills. Vi spelade biljard och drack ol, men snart sparade biljarden ur totalt. De andra glomde bort om de skulle skjuta pa de enfargade eller randiga bollarna och utvecklade besynnerliga tekniker som "fa den vita bollen att studsa" samt "skjut bollar pa spelare vid andra bord". Jag fick lova att forbjuda mina framtida barn att roka pa och spela biljard samtidigt, och nar de fragade varfor skulle jag visa foljande bilder:
Ja, det dar med lattillgangliga droger ar val det nagot av det forsta gemene man tanker pa nar Amsterdam omnamns. Men det finns sa mycket mer! Coffe shops finns overallt och en viss sotaktig rok kan kannas titt som tatt och lite overallt, men man far inte tro att allt kretsar kring marijuana. Jag har bott har i drygt sex manader nu, men har fortfarande inte tagit nagot. Jag har tre coffee shops som jag besoker regelbundet, jag kan rulla jointar och jag skulle antagligen stiga i aktning i mangas ogon om jag kunde delta i deras snack om weed och mushrooms, men NEJ tack. Knark ar bajs. Trots det kan jag inte lata bli att skratta vid tanken pa hur accepterat det ar - till exempel ar det helt okej att hoppa over frukosten och istallet "smoke a fat one" fore jobbet. Hey, liksom! Det skiljer sig sa totalt fran Sverige.
Det allra lustigaste ar nastan hur mycket som ar for turisterna. Hollandarna sjalva verkar over lag inte sarskilt lockade, medan utlanningar fran jordens alla horn verkar tro att de har hamnat i paradiset!
Avslutningsvid, lite smygreklam:
Var i Amsterdam
Gott folk. Det har blivit var i Amsterdam. Solen skiner (naja, inte just nu kanske, men ni skulle ha varit har igar! Ojoj, sager jag bara!), faglarna kvittrar och krokusar trangs med paskliljor i parker och rabatter. Sedan drygt en vecka tillbaka finns det uteserveringar till hoger och vanster (forvisso ar de ganska tomma an sa lange, men bara att de finns dar kanns lovande). Fantastiskt, sager Matilda och jublar!
Idag ar dagen mellan Babylon Circus (ompa!) och Tanya Stephens. Energi! Babylon Circus var en positiv overraskning, och jag kan inte tanka mig annat an att Tanya kommer att motsvara forvantningarna. Marie och Malin brukar alltid se till att Melkweg svanger, och min jobbarkompis Abdelicious brukar inte vara otrevlig direkt.
Ja, som ni marker ar humoret pa topp. Det enda som ar trakigt ar att Kristina flyttar till Helsingfors imorgon.
Igar avskedsfikade vi pa tartcafeet i De Pijp, en av mina favoritstadsdelar. Koffie verkeerd och:
Kristinas tarta
min tarta. Mmm. Vi tankte ut tartbuffe maste vara en briljant affarside. Man kan ta mycket betalt, men samtidigt sa ar det ytterst fa som klarar av att ata sarksilt mycket tarta. Great! Kanske ar det vad jag sak satsa pa i host?
Jo, ni forstar, den dar hosten ligger ocksa och skaver nagonstans i bakhuvudet. Ar det dags att borja plugga? Vad, i sa fall? Och var? Det vore kul att resa, men har jag rad med det? Finns det nagon som skulle
kunna och vilja folja med? Eller ska jag kanske stanna hemma i Sverige och jobba nagonstans, kanske i Goteborg? Eller ska ajg stanan har i Amsterdam, dar allt faktiskt ar jattebra?
Hm. Sommaren blir i Sverige i alla fall. Om jag har tur, sa kommer Kate och halsar pa. Hon ska bygga en kanot, sager hon. Forst tankte hon paddla till Island, men jag tror att jag pratat henne ur det nu...
Idag ar dagen mellan Babylon Circus (ompa!) och Tanya Stephens. Energi! Babylon Circus var en positiv overraskning, och jag kan inte tanka mig annat an att Tanya kommer att motsvara forvantningarna. Marie och Malin brukar alltid se till att Melkweg svanger, och min jobbarkompis Abdelicious brukar inte vara otrevlig direkt.
Ja, som ni marker ar humoret pa topp. Det enda som ar trakigt ar att Kristina flyttar till Helsingfors imorgon.
Igar avskedsfikade vi pa tartcafeet i De Pijp, en av mina favoritstadsdelar. Koffie verkeerd och:
Kristinas tarta
min tarta. Mmm. Vi tankte ut tartbuffe maste vara en briljant affarside. Man kan ta mycket betalt, men samtidigt sa ar det ytterst fa som klarar av att ata sarksilt mycket tarta. Great! Kanske ar det vad jag sak satsa pa i host?
Jo, ni forstar, den dar hosten ligger ocksa och skaver nagonstans i bakhuvudet. Ar det dags att borja plugga? Vad, i sa fall? Och var? Det vore kul att resa, men har jag rad med det? Finns det nagon som skulle
kunna och vilja folja med? Eller ska jag kanske stanna hemma i Sverige och jobba nagonstans, kanske i Goteborg? Eller ska ajg stanan har i Amsterdam, dar allt faktiskt ar jattebra?
Hm. Sommaren blir i Sverige i alla fall. Om jag har tur, sa kommer Kate och halsar pa. Hon ska bygga en kanot, sager hon. Forst tankte hon paddla till Island, men jag tror att jag pratat henne ur det nu...
Mer besok och vikten av EU
Okej, jag vet. SyoGuiden ar politiskt obunden och sa vidare, men ibland blir jag bara sa upprord av hur det ser ut i varlden. Just idag ar anledningen after work med nagra av polare. Jag tycker mig kanna dem ganska val, men anda finns det sa mycket mer hos dem.
Dagens stora diskussion rorde hur det ar att komma till ett nytt land och inte kanna nagon, samtidigt som man vet att ens familj har lagt storre delen av sina inkomster pa att du ska kunna flytta. Lagg till att du inte far tillstand att varken arbeta eller uppehalla dig i landet. Vad gor man? Ett alternativ ar tydligen att aka ut till fororten och fraga forsta basta "hej, jag har precis kommit till landet, kan du hjalpa mig?", bli tillsammans med en miljonarsdotter och tillika sektmedlem eller skaffa falskt pass. Gang pa gang slar det mig vilken tur jag har som ar fodd svensk och numera aven EU-medborgare. Idag har det slagit mig att det inte ar jag som har tur som bor inom EU, utan alla andra som har otur. Fuck that shit!
Nog om det. Man behover inte aka till Amsterdam for att lagga marke till sadant, och det ar val Amsterdam ni vill lasa om?
Jag har i alla fall fortsatt att fa besok. Sweet Liselotte var har onsdag-sondag. Jag inledde med att jobba over, nagot som blev norm under merparten av dagarna da hon var har. Hon hann med lite sighseeing pa dagarna, och pa kvallarna drallde vi runt lite. Vi var i Red Light, pa en coffee shop, nagra olika barer och nagra klubbar. Vi hann fira min 20-arsdag tillsammans med en del av mina vanner, och for alla indiefreaks sa rekommenderar jag att kolla upp Club Rascal om ni besoker stan. Aven Oh No!, min gamla flatmate's klubb, bor givetvis spanas in. Jag var glad over besoket i alla fall, och fodelsedagen var jatterolig.
Redan innan Liselotte hade akt, som ka kom mamma och Olof hit. Jag har lyckats fa ledigt och vi tittade pa nagra av Amsterdams "masten" - Van Gogh-museet, RIjksmuseum m bl Rembrandt och Albert Cuypmarkt. Den sistnamnda ar helt klart min favorit. Det ar en marknad med mycket skit, men ocksa gronsaker, godis, notter, kryddor och allt annat mojligt och omojligt! Det ar helt klart ett must see har!
Forresten sa haller jag pa att bli sjuk. Jippie!
Dagens stora diskussion rorde hur det ar att komma till ett nytt land och inte kanna nagon, samtidigt som man vet att ens familj har lagt storre delen av sina inkomster pa att du ska kunna flytta. Lagg till att du inte far tillstand att varken arbeta eller uppehalla dig i landet. Vad gor man? Ett alternativ ar tydligen att aka ut till fororten och fraga forsta basta "hej, jag har precis kommit till landet, kan du hjalpa mig?", bli tillsammans med en miljonarsdotter och tillika sektmedlem eller skaffa falskt pass. Gang pa gang slar det mig vilken tur jag har som ar fodd svensk och numera aven EU-medborgare. Idag har det slagit mig att det inte ar jag som har tur som bor inom EU, utan alla andra som har otur. Fuck that shit!
Nog om det. Man behover inte aka till Amsterdam for att lagga marke till sadant, och det ar val Amsterdam ni vill lasa om?
Jag har i alla fall fortsatt att fa besok. Sweet Liselotte var har onsdag-sondag. Jag inledde med att jobba over, nagot som blev norm under merparten av dagarna da hon var har. Hon hann med lite sighseeing pa dagarna, och pa kvallarna drallde vi runt lite. Vi var i Red Light, pa en coffee shop, nagra olika barer och nagra klubbar. Vi hann fira min 20-arsdag tillsammans med en del av mina vanner, och for alla indiefreaks sa rekommenderar jag att kolla upp Club Rascal om ni besoker stan. Aven Oh No!, min gamla flatmate's klubb, bor givetvis spanas in. Jag var glad over besoket i alla fall, och fodelsedagen var jatterolig.
Redan innan Liselotte hade akt, som ka kom mamma och Olof hit. Jag har lyckats fa ledigt och vi tittade pa nagra av Amsterdams "masten" - Van Gogh-museet, RIjksmuseum m bl Rembrandt och Albert Cuypmarkt. Den sistnamnda ar helt klart min favorit. Det ar en marknad med mycket skit, men ocksa gronsaker, godis, notter, kryddor och allt annat mojligt och omojligt! Det ar helt klart ett must see har!
Forresten sa haller jag pa att bli sjuk. Jippie!
86 staff och besok
Pa mitt jobb finns diverse olika koder, alla med musik- eller filminfluenser. Ett exempel pa det ar begreppet "86". Det betyder att vi har slut pa nagot. Oftast ar det en matratt vi inte kan salja.
Just nu skulle jag dock vilja pasta att vi ar 86 personal. Av de sju personer som forut jobbade i Prep ar det bara jag, Luis och Papa Joey kvar. Rob slutade i borjan av januari och jobbar nu pa en irlandsk pub som ligger vagg-i-vagg med Hard Rock, Kate ar pa semester i Australien, JonBoy ar i Polen och lar polacker steka hamburgare och John fick inte nagot nytt arbetsvisum och var tvungen att lamna landet. Forvisso forvantas JonBoy och Kate komma tillbaka nagon gang denna vecka, men den senaste tiden har varit ganska kampig! Vi har jobbat som sma bla och tampats med inlanad personal fran Jamaica och Ghana.Inget ont om dem som personer, men eftersom de inte fick nagon upplarningstid sa gjorde de nastan storre skada an nytta.
Hursomhelst, jag ar glad anda! Just nu hander det mycket kul.
I helgen var Jacke har pa besok. Vi inledde fredagskvallen med att ga pa drum n' bassklubb med Marie och Arvid. En av Maries jobbarkompisar dj:ade. Det hade tydligen varit en stor tavling dar cirka 5000 personer hade deltagit och de fem som hade bidragit med de 30 basta minuterna fick spela den har kvallen. Det var coolt, aven om jag inte gillade musiken det minsta.
Kvallen fortsatte pa en fest hos en kompis till en kompis, Eline. Det mest spektakulara med den festen var en hel skolresa fran Beckmans i Stockholm, en osterrikare vid namn Max och att min flatmate Lotta var pa samma fest, utan att vi ens sag varandra. Det var langesedan jag var pa en fest med sa mycket folk, det ar ett som ar sakert!
Sjalvklart jobbade jag hela helgen, men det hindade oss inte fran att ga pa bio pa lordagskvallen. Sa fort de slackte lamporna, somnade jag. Jag vaknade efter ett tag och fick i alla fall se slutet. Vi var pa Tuschinski, som absolut ar vart ett besok om man vill se en haftig biograf!
SIsta kvallen blev det en spontan konsert. Bandet, som jag inte minns vad de hette, paminde mig starkt om det fantastiska bandet Kolportorerna. Rent musikaliskt var de inte sarskilt lika, men det var nagot med kanslan. Bade jag och Jacke gillade det i alla fall, sa helgen bade borjade och slutade bra!
Nu vantas Lotta onsdag-sondag, mamma och Olof sondag-onsdag och pappa, Josefin och Samuel fredag-tisdag. Busy, busy, men jakligt kul! Under tiden fortsatter jag att jobba fem dagar i veckan, men jag har lyckats fa fyra dagar ledigt i strack nu snart. Ahh. Minisemester ar alltid valkommet!
Skillnader
Ni vet, svenskar brukar anklagas for att vara kalla och osociala? T ex det dar klassiska exemplet att alla satter sig pa ett tomt sate pa bussen, istallet for att satta sig bredvid nagon?
Hollandarna ar nog annu varre. Sa fort bussen/sparvagnen/metron stannar och nagra passagerare gar av, sa flyttar de sig raskt till en "battre" plats, dvs en plats for sig sjalv sa fort de kan, innan de nya passagerarna har kommit pa. Det har jag nog aldrig sett nagon gora i Sverige.
Nagot annat som skiljer sig ar sophamtningen. Kanske laste ni i forra inlagget om stolen vi hittade pa gatan? Det ar inget ovanligt har. Tva ganger i veckan ar namligen det sopdag. I mitt omrade ar det tisdag och fredag. Da staller man helt enkelt ut allt man vill bli av med pa gatan. Nasta morgon kommer sopbilen och hamtar det. Jag tror att det finns vissa mobeldagar eller grovsopedagar, men jag vet inte nar det ar. Hursomhelst, man kan hitta allt mojligt i soporna! Diverse mobler, lampor, porslin, klader, allt! Man skulle helt klart kunna inreda ett helt hem pa det viset.
En skillnad av det lite mindre slaget ar trafikljusen. Ni vet, vanligtvis vaxlar de gront-gult-rott eller rott-gult-gront. har ar det som vanligt nar det blir rott, men nar det gar at andra hallet sa at det bara rott-gront. Det ar helt forvirrande och jag forsoker rivstarta med cykeln varje gang. Det ar mindre lyckat.
Posten bor ocksa namnas. Lordag fungerar som vardag i dessa sammanhang. Yes! utropar Matilda glatt, och bejublar aven snabbheten hur postvasendet. Tyvarr har jag forstatt att den inte ar lika saker som den svenska, for flera brev har kommit pa villovagar.
Det finns sakert tusen andra smasaker, men har ar i alla fall nagra.
Forresten, det snoar! Jag trodde jag skulle slippa det i ar...
Hollandarna ar nog annu varre. Sa fort bussen/sparvagnen/metron stannar och nagra passagerare gar av, sa flyttar de sig raskt till en "battre" plats, dvs en plats for sig sjalv sa fort de kan, innan de nya passagerarna har kommit pa. Det har jag nog aldrig sett nagon gora i Sverige.
Nagot annat som skiljer sig ar sophamtningen. Kanske laste ni i forra inlagget om stolen vi hittade pa gatan? Det ar inget ovanligt har. Tva ganger i veckan ar namligen det sopdag. I mitt omrade ar det tisdag och fredag. Da staller man helt enkelt ut allt man vill bli av med pa gatan. Nasta morgon kommer sopbilen och hamtar det. Jag tror att det finns vissa mobeldagar eller grovsopedagar, men jag vet inte nar det ar. Hursomhelst, man kan hitta allt mojligt i soporna! Diverse mobler, lampor, porslin, klader, allt! Man skulle helt klart kunna inreda ett helt hem pa det viset.
En skillnad av det lite mindre slaget ar trafikljusen. Ni vet, vanligtvis vaxlar de gront-gult-rott eller rott-gult-gront. har ar det som vanligt nar det blir rott, men nar det gar at andra hallet sa at det bara rott-gront. Det ar helt forvirrande och jag forsoker rivstarta med cykeln varje gang. Det ar mindre lyckat.
Posten bor ocksa namnas. Lordag fungerar som vardag i dessa sammanhang. Yes! utropar Matilda glatt, och bejublar aven snabbheten hur postvasendet. Tyvarr har jag forstatt att den inte ar lika saker som den svenska, for flera brev har kommit pa villovagar.
Det finns sakert tusen andra smasaker, men har ar i alla fall nagra.
Forresten, det snoar! Jag trodde jag skulle slippa det i ar...
Flyttlass
Den här veckan har Marie flyttat, och det var en typisk Amsterdam-flyttning! Flyttfirmor kan slänga sig i väggen, det är såhär det ska gå till!
Vi gick i karavan med cyklarna. Den röda stolen som syns i bakgrunden hittade vi på gatan när vi var på väg till den nya lägenheten.
På plats! Vi skålade in det nya hemmet med te (och Tobbe åt av grannarnas kött-mat).
...för att sedan gå över till rosébubbel!
Ett par dagar senare åkte Marie och jag till IKEA for att införskaffa diverse förnodigheter. Marie köpte möbler och jag massa saker jag inte behövde. Snackers från Göteborgs Kex var dock efterlängtade! De verkar inte veta hur man gör salta kex utomlands.
På vägen därifran var vi överlastade och kände oss helt misshandlade! Resan hem var helt klart en historia för sig. Vi tog med oss vagnen till metrostationen,
Bullewijk, men sedan släpptes helvetet lös. Varsin stor IKEA-kasse och ett antal lösa kollin var för mycket för oss, men några snälla medpassagerare var hjälpsamma och till slut kom vi fram till Maries station. Trodde vi. Den låg uppenparligen på ett helt annat ställe än vi hade trott, så vi fick krångla oss in i en spårvagn istallet. Föraren körde som en biltjuv och vi var så nervösa över hur vi skulle kunna komma av vagnen, att vi gick av en hållplats för tidigt. Vi hade aldrig varit där innan och visste inte hur långt det var hem till Marie. Vi var trötta och uppgivna och kom till slut överens om att ta en taxi. Vi diskuterade pris och väg med chauffören, som enligt oss körde åt helt fel håll. Det visade sig att han såklart visste vad han gjorde, och bara ett par minuter därefter var vi framme! Vi tackade vår lyckas stjärna att vi inte hade börjat gå, eftersom vi hade slutat i fel ände av stan i så fall. Istället kunde vi lugnt sitta ner för att dricka te och äta nyinhandlade kanelgifflar och Polly med redan utgånget datum.
Givetvis spenderade vi en del tid på att våldföra oss på möblerna! Till slut blev det riktigt bra och lägenheten är kanonfin! Den enda egenheten är att duschen och tvättmaskinen står i trappuppgången, men efter vad vi har sett här så är det ingenting!
Vi gick i karavan med cyklarna. Den röda stolen som syns i bakgrunden hittade vi på gatan när vi var på väg till den nya lägenheten.
På plats! Vi skålade in det nya hemmet med te (och Tobbe åt av grannarnas kött-mat).
...för att sedan gå över till rosébubbel!
Ett par dagar senare åkte Marie och jag till IKEA for att införskaffa diverse förnodigheter. Marie köpte möbler och jag massa saker jag inte behövde. Snackers från Göteborgs Kex var dock efterlängtade! De verkar inte veta hur man gör salta kex utomlands.
På vägen därifran var vi överlastade och kände oss helt misshandlade! Resan hem var helt klart en historia för sig. Vi tog med oss vagnen till metrostationen,
Bullewijk, men sedan släpptes helvetet lös. Varsin stor IKEA-kasse och ett antal lösa kollin var för mycket för oss, men några snälla medpassagerare var hjälpsamma och till slut kom vi fram till Maries station. Trodde vi. Den låg uppenparligen på ett helt annat ställe än vi hade trott, så vi fick krångla oss in i en spårvagn istallet. Föraren körde som en biltjuv och vi var så nervösa över hur vi skulle kunna komma av vagnen, att vi gick av en hållplats för tidigt. Vi hade aldrig varit där innan och visste inte hur långt det var hem till Marie. Vi var trötta och uppgivna och kom till slut överens om att ta en taxi. Vi diskuterade pris och väg med chauffören, som enligt oss körde åt helt fel håll. Det visade sig att han såklart visste vad han gjorde, och bara ett par minuter därefter var vi framme! Vi tackade vår lyckas stjärna att vi inte hade börjat gå, eftersom vi hade slutat i fel ände av stan i så fall. Istället kunde vi lugnt sitta ner för att dricka te och äta nyinhandlade kanelgifflar och Polly med redan utgånget datum.
Givetvis spenderade vi en del tid på att våldföra oss på möblerna! Till slut blev det riktigt bra och lägenheten är kanonfin! Den enda egenheten är att duschen och tvättmaskinen står i trappuppgången, men efter vad vi har sett här så är det ingenting!
Jobb och så
Haha. Idag började en ny kille, Panos, på mitt jobb. Egentligen ska han inte vara på min avdelning, men högre ort har bestämt att alla nya ska testa flera olika arbetsuppgifter för att få en bättre överblick över hur allt fungerar, så hans första dag blev i Prep.
Så fort vi hade kommit in i köket, sa supervisor-John att jag skulle lära upp Panos. Jag skrattade och sa "Jaja, visst" och började med min vanliga göromål. Sedan kom Panos både Panos och John till mig och John började förklara vad jag gjorde. Det visade sig alltså att jag, den nyaste och mest okunniga på hela Hard Rock, skulle lära upp en snubbe med både restaurangutbildning och -erfarenhet. Det var en väldigt komisk situation, speciellt när jag skulle lära honom hur vi röker kött. Jag själv lärde mig det för bara en vecka sedan. Men det var kul. Han var trevlig också. Han är från Grekland, och det känns som att vi har en hel klan med greker nu. En av dem, Kostas, brukar alltid glatt utropa "Svenska flicka, bara titta!" när han ser mig. Jag antar att det ar bra att han inte delar den vanliga fördomen om svenska flickor...
Hursomhelst, Kostas blev pappa i förra veckan. Igår såg jag honom vid baren på jobbet och jag tänkte att han nog var där för att fira och dela med sig av sin glädje och så, men icke. Det visade sig att han skulle jobba igen. Jag påpekade att han borde vara hemma hos sin fru, något han bemötte med att han faktiskt hade varit hemma i fem dagar och att han behövde pengar nu. Han såg ledsen ut när han sa det, så jag tror verkligen att han hellre skulle vilja vara hemma. Hemskt. Fem dagar är ingenting. Föraldraledighet, hallå!?
I övrigt så måste jag bara påpeka att jag inte kan prata med Panos utan att tänka på baddräkter och den tiden fotbollslaget från min kära lilla hemort sponsrades och gick under namnet Panos Ljungskile SK. Haha, vilka tider.
Så fort vi hade kommit in i köket, sa supervisor-John att jag skulle lära upp Panos. Jag skrattade och sa "Jaja, visst" och började med min vanliga göromål. Sedan kom Panos både Panos och John till mig och John började förklara vad jag gjorde. Det visade sig alltså att jag, den nyaste och mest okunniga på hela Hard Rock, skulle lära upp en snubbe med både restaurangutbildning och -erfarenhet. Det var en väldigt komisk situation, speciellt när jag skulle lära honom hur vi röker kött. Jag själv lärde mig det för bara en vecka sedan. Men det var kul. Han var trevlig också. Han är från Grekland, och det känns som att vi har en hel klan med greker nu. En av dem, Kostas, brukar alltid glatt utropa "Svenska flicka, bara titta!" när han ser mig. Jag antar att det ar bra att han inte delar den vanliga fördomen om svenska flickor...
Hursomhelst, Kostas blev pappa i förra veckan. Igår såg jag honom vid baren på jobbet och jag tänkte att han nog var där för att fira och dela med sig av sin glädje och så, men icke. Det visade sig att han skulle jobba igen. Jag påpekade att han borde vara hemma hos sin fru, något han bemötte med att han faktiskt hade varit hemma i fem dagar och att han behövde pengar nu. Han såg ledsen ut när han sa det, så jag tror verkligen att han hellre skulle vilja vara hemma. Hemskt. Fem dagar är ingenting. Föraldraledighet, hallå!?
I övrigt så måste jag bara påpeka att jag inte kan prata med Panos utan att tänka på baddräkter och den tiden fotbollslaget från min kära lilla hemort sponsrades och gick under namnet Panos Ljungskile SK. Haha, vilka tider.
Vikten av att ha en cykel visavi holländarnas cykelvanor
Den första cykeln jag köpte i Amsterdam blev stulen. Det var på den tiden jag fortfarande jobbade natt. Jublande glad gick jag hem i regnet klockan sex pa morgonen. Eller inte.
Min nästa cykel såg en dag ut såhär. Eftersom den bara hade stått parkerad och inte borde ha gått sönder av sig själv, så drog jag slutsatsen jag att någon hade roat sig med att sabotera den.
Den tredje jag skaffade lyckades jag cykla sönder. Två gånger, till och med. Den första gången hjälpte Marcus mig att laga den och allt var frid och fröjd i några månader. Den andra gången visade det sig att cykeln var ett hopplöst fall.
Så nu är jag inne pa min fjärde cykel. Betänk att jag inte ens har bott i Amsterdam i ett halvår. Men - inget Amsterdam utan cykel! Det är det enda transportmedlet som räknas har. Självklart finns det även spårvagn, tunnelbana, taxi och vanliga bilar, flyg och rulltrappor, men inget av dem är lika bra som att cykla. Hela stan är anpassad efter cyklisternas behov och det går att ta sig fram överallt. Principen är lite "cykeln går först", inte högerregeln eller nagot annat trams...
Det är gott om cykelbanor i hela stan, de enda backarna som finns är broarna över kanalerna och det finns speciella parkeringshus för cyklar. Vissa av dem har till och med bevakning och tar ut en särskild avgift. Ofta ser man bakfiets, som främst används av föräldrar för att transportera barn i. Det kan få plats upp till fyra barn i en bakfiets.
Många väljer att dekorera sina cyklar med blommor eller någon form av krimskrams. Det är också vanligt att man målar om sin cykel, antagligen oftast om den är stulen och man inte vill att den rättmätige ägaren ska känna igen den.
Det här med att skjutsa någon är också en historia för sig. När jag sitter på någons pakethållare så sitter jag precis som vanligt - ett ben pa varje sida. Det ses som enormt konstgt här, speciellt när en tjej gör det. Folk tittar och skrattar. Naturligtvis ska man sitta i damsadel. Personen som cyklar börjar trampa och den som sitter därbak springer brevid, för att sedan hoppa på. Jag kan inte förstå varifrån de får balansen. Apropå det, ibland står hollndärna upp på pakethållaren. Hur galet är inte det!?
Min nästa cykel såg en dag ut såhär. Eftersom den bara hade stått parkerad och inte borde ha gått sönder av sig själv, så drog jag slutsatsen jag att någon hade roat sig med att sabotera den.
Den tredje jag skaffade lyckades jag cykla sönder. Två gånger, till och med. Den första gången hjälpte Marcus mig att laga den och allt var frid och fröjd i några månader. Den andra gången visade det sig att cykeln var ett hopplöst fall.
Så nu är jag inne pa min fjärde cykel. Betänk att jag inte ens har bott i Amsterdam i ett halvår. Men - inget Amsterdam utan cykel! Det är det enda transportmedlet som räknas har. Självklart finns det även spårvagn, tunnelbana, taxi och vanliga bilar, flyg och rulltrappor, men inget av dem är lika bra som att cykla. Hela stan är anpassad efter cyklisternas behov och det går att ta sig fram överallt. Principen är lite "cykeln går först", inte högerregeln eller nagot annat trams...
Det är gott om cykelbanor i hela stan, de enda backarna som finns är broarna över kanalerna och det finns speciella parkeringshus för cyklar. Vissa av dem har till och med bevakning och tar ut en särskild avgift. Ofta ser man bakfiets, som främst används av föräldrar för att transportera barn i. Det kan få plats upp till fyra barn i en bakfiets.
Många väljer att dekorera sina cyklar med blommor eller någon form av krimskrams. Det är också vanligt att man målar om sin cykel, antagligen oftast om den är stulen och man inte vill att den rättmätige ägaren ska känna igen den.
Det här med att skjutsa någon är också en historia för sig. När jag sitter på någons pakethållare så sitter jag precis som vanligt - ett ben pa varje sida. Det ses som enormt konstgt här, speciellt när en tjej gör det. Folk tittar och skrattar. Naturligtvis ska man sitta i damsadel. Personen som cyklar börjar trampa och den som sitter därbak springer brevid, för att sedan hoppa på. Jag kan inte förstå varifrån de får balansen. Apropå det, ibland står hollndärna upp på pakethållaren. Hur galet är inte det!?
Välkommen hem till oss II
Det där med bostad är alltid ett gissel i Amsterdam. Jag har redan berättat om min förre hyresvärd och visat bilder på den lägenheten. Ni såg själva hur standarden var. Det är förvisso inte det som är det största problemet enligt mig. Vad som verkligen är besvärligt är att hitta någonstans att bo!
Jag hade tur och fick tag på ett stort och billigt rum genom kontakter (tack Marcus, tack Lotta!). Sedan drygt en månad tillbaka bor jag i ett kollektiv i stadsdelen Oud Zuid. Jag har ungefär tolv minuters cykelväg till jobbet, perfekt!
Huset!
Lägenheten ockuperades på nittiotalet och gavs namnet Pinocchio. Vi har inte mindre tre trädockor som bevakar huset fran olika positioner.
Apropå ockupationen - husägaren gillade givetvis inte att en grupp okända manniskor bosatte sig i hans femrummare utan att betala hyra och tog upp det i rätten. För första gången i holländsk historia vann de som hade squattat lägenheten och gavs tillstånd att bo kvar. De fick inte längre bo gratis, men tack vare domstolsbeslutet är hyran konstant och vi betalar fortfarande samma hyra som 1993.
Köket ar ett av de utrymmen vi delar. Vi ar fem personer i Pinnocchio just nu. Laurens (holländare) flyttar ut om några veckor och då kommer Lotta (svensk), som var en av de som fixade in mig, tillbaka. Honza (tjeck), Sabine (holländare) och Sharon (holländare) kommer att stanna. Själv vet jag inte hur lange jag får bo kvar. Helst länge, men Tereza (tjeck), som vanligtvis bor i mitt rum, vet inte hur länge hon kommer att vara borta. Hon är just nu pa ett utbyte i Italien.
Även badrummet delas. Jag älskar tvättmaskinen!
Mitt rum.
Jag har till och med balkong!
Carlito, "he's in the mafia", flyttade in när Sabine blev bofast här for snart ett ar sedan. Nu är han nagot av en huskatt.
Jag trivs jättebra i Pinocchio. De senaste veckorna har många av de andra flängt runt på annat, men nu är alla tillbaka i huset och om några dagar ska vi ha "Pinocchio 2007 house dinner" och prata om allt. Jag hoppas få klarhet i hur länge jag får bo kvar, men antagligen kommer vi mest prata städschema...
Jag hade tur och fick tag på ett stort och billigt rum genom kontakter (tack Marcus, tack Lotta!). Sedan drygt en månad tillbaka bor jag i ett kollektiv i stadsdelen Oud Zuid. Jag har ungefär tolv minuters cykelväg till jobbet, perfekt!
Huset!
Lägenheten ockuperades på nittiotalet och gavs namnet Pinocchio. Vi har inte mindre tre trädockor som bevakar huset fran olika positioner.
Apropå ockupationen - husägaren gillade givetvis inte att en grupp okända manniskor bosatte sig i hans femrummare utan att betala hyra och tog upp det i rätten. För första gången i holländsk historia vann de som hade squattat lägenheten och gavs tillstånd att bo kvar. De fick inte längre bo gratis, men tack vare domstolsbeslutet är hyran konstant och vi betalar fortfarande samma hyra som 1993.
Köket ar ett av de utrymmen vi delar. Vi ar fem personer i Pinnocchio just nu. Laurens (holländare) flyttar ut om några veckor och då kommer Lotta (svensk), som var en av de som fixade in mig, tillbaka. Honza (tjeck), Sabine (holländare) och Sharon (holländare) kommer att stanna. Själv vet jag inte hur lange jag får bo kvar. Helst länge, men Tereza (tjeck), som vanligtvis bor i mitt rum, vet inte hur länge hon kommer att vara borta. Hon är just nu pa ett utbyte i Italien.
Även badrummet delas. Jag älskar tvättmaskinen!
Mitt rum.
Jag har till och med balkong!
Carlito, "he's in the mafia", flyttade in när Sabine blev bofast här for snart ett ar sedan. Nu är han nagot av en huskatt.
Jag trivs jättebra i Pinocchio. De senaste veckorna har många av de andra flängt runt på annat, men nu är alla tillbaka i huset och om några dagar ska vi ha "Pinocchio 2007 house dinner" och prata om allt. Jag hoppas få klarhet i hur länge jag får bo kvar, men antagligen kommer vi mest prata städschema...
Gott nytt ar!
2007 ar har! Som vanligt har det gatt valdigt fort. For ett ar sedan gick jag fortfarande pa gymnasiet och bodde i ett litet samhalle pa vastkusten. Okej, Amsterdam ar ingen jattestad, men dess 7-800 000 invanare vager tungt mot Ljungskiles 4000...
Tillbaka till det dar med hastigheten. Aven min tid har i Holland har gatt jattefort. Om bara nagra dagar ar det fyra manader. Jag har jobbat tva manader pa Hard Rock. Det utgor en tredjedel av mitt kontrakt. Jag tror att de alltid jobbar med sexmanaderskontrakt, i alla fall de forsta kontrakten. Om man har varit dar i nagra ar far man antagligen fast anstallning. I Holland ar det annars vanligtvis sa att det forsta kontraktet ar pa tre manader, det andra pa sex, det tredje pa ett ar och darefter far man fast.
Nytt ar, i alla fall. Det firades med middag hos Luis. Vi var en liten, men tapper skara. Ett par minuter fore tolvslaget fick vi sallskap av nagra greker, varav en ar assistant kitchen manager (vilket i sig ar ganska markligt, da det inte finns nagon kitchen manager) pa Hard Rock. Detta ledde till att vi blev tva inhemska, en fran Nigeria, fyra greker och er utsande svensk som skalade in det nya aret. Vi at ocksa de speciella olienbollen som hor det hollandska nyaret till. Det ar friterade degklumpar man ater med florsocker. Ibland ar det russin och/eller apple i dem ocksa.
Vi kande oss sa smaningom klara med hemmasittandet, och tog oss till Ledseplein. Runt detta torg finns manga restauranger, barer och sa vidare, och vi var langt ifran ensamma om tanken att sla runt dar. Till slut lyckades vi snika oss in pa ett proppfullt dansstalle och nagra svettiga timmar senare var det hem pa cykeln och raka vagen i sang som gallde! Pa det stora hela var det inte tokigt alls. Det blir spannande att se hur det nya aret fortsatter.
Tillbaka till det dar med hastigheten. Aven min tid har i Holland har gatt jattefort. Om bara nagra dagar ar det fyra manader. Jag har jobbat tva manader pa Hard Rock. Det utgor en tredjedel av mitt kontrakt. Jag tror att de alltid jobbar med sexmanaderskontrakt, i alla fall de forsta kontrakten. Om man har varit dar i nagra ar far man antagligen fast anstallning. I Holland ar det annars vanligtvis sa att det forsta kontraktet ar pa tre manader, det andra pa sex, det tredje pa ett ar och darefter far man fast.
Nytt ar, i alla fall. Det firades med middag hos Luis. Vi var en liten, men tapper skara. Ett par minuter fore tolvslaget fick vi sallskap av nagra greker, varav en ar assistant kitchen manager (vilket i sig ar ganska markligt, da det inte finns nagon kitchen manager) pa Hard Rock. Detta ledde till att vi blev tva inhemska, en fran Nigeria, fyra greker och er utsande svensk som skalade in det nya aret. Vi at ocksa de speciella olienbollen som hor det hollandska nyaret till. Det ar friterade degklumpar man ater med florsocker. Ibland ar det russin och/eller apple i dem ocksa.
Vi kande oss sa smaningom klara med hemmasittandet, och tog oss till Ledseplein. Runt detta torg finns manga restauranger, barer och sa vidare, och vi var langt ifran ensamma om tanken att sla runt dar. Till slut lyckades vi snika oss in pa ett proppfullt dansstalle och nagra svettiga timmar senare var det hem pa cykeln och raka vagen i sang som gallde! Pa det stora hela var det inte tokigt alls. Det blir spannande att se hur det nya aret fortsatter.