Mer besok och vikten av EU
Okej, jag vet. SyoGuiden ar politiskt obunden och sa vidare, men ibland blir jag bara sa upprord av hur det ser ut i varlden. Just idag ar anledningen after work med nagra av polare. Jag tycker mig kanna dem ganska val, men anda finns det sa mycket mer hos dem.
Dagens stora diskussion rorde hur det ar att komma till ett nytt land och inte kanna nagon, samtidigt som man vet att ens familj har lagt storre delen av sina inkomster pa att du ska kunna flytta. Lagg till att du inte far tillstand att varken arbeta eller uppehalla dig i landet. Vad gor man? Ett alternativ ar tydligen att aka ut till fororten och fraga forsta basta "hej, jag har precis kommit till landet, kan du hjalpa mig?", bli tillsammans med en miljonarsdotter och tillika sektmedlem eller skaffa falskt pass. Gang pa gang slar det mig vilken tur jag har som ar fodd svensk och numera aven EU-medborgare. Idag har det slagit mig att det inte ar jag som har tur som bor inom EU, utan alla andra som har otur. Fuck that shit!
Nog om det. Man behover inte aka till Amsterdam for att lagga marke till sadant, och det ar val Amsterdam ni vill lasa om?
Jag har i alla fall fortsatt att fa besok. Sweet Liselotte var har onsdag-sondag. Jag inledde med att jobba over, nagot som blev norm under merparten av dagarna da hon var har. Hon hann med lite sighseeing pa dagarna, och pa kvallarna drallde vi runt lite. Vi var i Red Light, pa en coffee shop, nagra olika barer och nagra klubbar. Vi hann fira min 20-arsdag tillsammans med en del av mina vanner, och for alla indiefreaks sa rekommenderar jag att kolla upp Club Rascal om ni besoker stan. Aven Oh No!, min gamla flatmate's klubb, bor givetvis spanas in. Jag var glad over besoket i alla fall, och fodelsedagen var jatterolig.
Redan innan Liselotte hade akt, som ka kom mamma och Olof hit. Jag har lyckats fa ledigt och vi tittade pa nagra av Amsterdams "masten" - Van Gogh-museet, RIjksmuseum m bl Rembrandt och Albert Cuypmarkt. Den sistnamnda ar helt klart min favorit. Det ar en marknad med mycket skit, men ocksa gronsaker, godis, notter, kryddor och allt annat mojligt och omojligt! Det ar helt klart ett must see har!
Forresten sa haller jag pa att bli sjuk. Jippie!
Dagens stora diskussion rorde hur det ar att komma till ett nytt land och inte kanna nagon, samtidigt som man vet att ens familj har lagt storre delen av sina inkomster pa att du ska kunna flytta. Lagg till att du inte far tillstand att varken arbeta eller uppehalla dig i landet. Vad gor man? Ett alternativ ar tydligen att aka ut till fororten och fraga forsta basta "hej, jag har precis kommit till landet, kan du hjalpa mig?", bli tillsammans med en miljonarsdotter och tillika sektmedlem eller skaffa falskt pass. Gang pa gang slar det mig vilken tur jag har som ar fodd svensk och numera aven EU-medborgare. Idag har det slagit mig att det inte ar jag som har tur som bor inom EU, utan alla andra som har otur. Fuck that shit!
Nog om det. Man behover inte aka till Amsterdam for att lagga marke till sadant, och det ar val Amsterdam ni vill lasa om?
Jag har i alla fall fortsatt att fa besok. Sweet Liselotte var har onsdag-sondag. Jag inledde med att jobba over, nagot som blev norm under merparten av dagarna da hon var har. Hon hann med lite sighseeing pa dagarna, och pa kvallarna drallde vi runt lite. Vi var i Red Light, pa en coffee shop, nagra olika barer och nagra klubbar. Vi hann fira min 20-arsdag tillsammans med en del av mina vanner, och for alla indiefreaks sa rekommenderar jag att kolla upp Club Rascal om ni besoker stan. Aven Oh No!, min gamla flatmate's klubb, bor givetvis spanas in. Jag var glad over besoket i alla fall, och fodelsedagen var jatterolig.
Redan innan Liselotte hade akt, som ka kom mamma och Olof hit. Jag har lyckats fa ledigt och vi tittade pa nagra av Amsterdams "masten" - Van Gogh-museet, RIjksmuseum m bl Rembrandt och Albert Cuypmarkt. Den sistnamnda ar helt klart min favorit. Det ar en marknad med mycket skit, men ocksa gronsaker, godis, notter, kryddor och allt annat mojligt och omojligt! Det ar helt klart ett must see har!
Forresten sa haller jag pa att bli sjuk. Jippie!
86 staff och besok
Pa mitt jobb finns diverse olika koder, alla med musik- eller filminfluenser. Ett exempel pa det ar begreppet "86". Det betyder att vi har slut pa nagot. Oftast ar det en matratt vi inte kan salja.
Just nu skulle jag dock vilja pasta att vi ar 86 personal. Av de sju personer som forut jobbade i Prep ar det bara jag, Luis och Papa Joey kvar. Rob slutade i borjan av januari och jobbar nu pa en irlandsk pub som ligger vagg-i-vagg med Hard Rock, Kate ar pa semester i Australien, JonBoy ar i Polen och lar polacker steka hamburgare och John fick inte nagot nytt arbetsvisum och var tvungen att lamna landet. Forvisso forvantas JonBoy och Kate komma tillbaka nagon gang denna vecka, men den senaste tiden har varit ganska kampig! Vi har jobbat som sma bla och tampats med inlanad personal fran Jamaica och Ghana.Inget ont om dem som personer, men eftersom de inte fick nagon upplarningstid sa gjorde de nastan storre skada an nytta.
Hursomhelst, jag ar glad anda! Just nu hander det mycket kul.
I helgen var Jacke har pa besok. Vi inledde fredagskvallen med att ga pa drum n' bassklubb med Marie och Arvid. En av Maries jobbarkompisar dj:ade. Det hade tydligen varit en stor tavling dar cirka 5000 personer hade deltagit och de fem som hade bidragit med de 30 basta minuterna fick spela den har kvallen. Det var coolt, aven om jag inte gillade musiken det minsta.
Kvallen fortsatte pa en fest hos en kompis till en kompis, Eline. Det mest spektakulara med den festen var en hel skolresa fran Beckmans i Stockholm, en osterrikare vid namn Max och att min flatmate Lotta var pa samma fest, utan att vi ens sag varandra. Det var langesedan jag var pa en fest med sa mycket folk, det ar ett som ar sakert!
Sjalvklart jobbade jag hela helgen, men det hindade oss inte fran att ga pa bio pa lordagskvallen. Sa fort de slackte lamporna, somnade jag. Jag vaknade efter ett tag och fick i alla fall se slutet. Vi var pa Tuschinski, som absolut ar vart ett besok om man vill se en haftig biograf!
SIsta kvallen blev det en spontan konsert. Bandet, som jag inte minns vad de hette, paminde mig starkt om det fantastiska bandet Kolportorerna. Rent musikaliskt var de inte sarskilt lika, men det var nagot med kanslan. Bade jag och Jacke gillade det i alla fall, sa helgen bade borjade och slutade bra!
Nu vantas Lotta onsdag-sondag, mamma och Olof sondag-onsdag och pappa, Josefin och Samuel fredag-tisdag. Busy, busy, men jakligt kul! Under tiden fortsatter jag att jobba fem dagar i veckan, men jag har lyckats fa fyra dagar ledigt i strack nu snart. Ahh. Minisemester ar alltid valkommet!
Skillnader
Ni vet, svenskar brukar anklagas for att vara kalla och osociala? T ex det dar klassiska exemplet att alla satter sig pa ett tomt sate pa bussen, istallet for att satta sig bredvid nagon?
Hollandarna ar nog annu varre. Sa fort bussen/sparvagnen/metron stannar och nagra passagerare gar av, sa flyttar de sig raskt till en "battre" plats, dvs en plats for sig sjalv sa fort de kan, innan de nya passagerarna har kommit pa. Det har jag nog aldrig sett nagon gora i Sverige.
Nagot annat som skiljer sig ar sophamtningen. Kanske laste ni i forra inlagget om stolen vi hittade pa gatan? Det ar inget ovanligt har. Tva ganger i veckan ar namligen det sopdag. I mitt omrade ar det tisdag och fredag. Da staller man helt enkelt ut allt man vill bli av med pa gatan. Nasta morgon kommer sopbilen och hamtar det. Jag tror att det finns vissa mobeldagar eller grovsopedagar, men jag vet inte nar det ar. Hursomhelst, man kan hitta allt mojligt i soporna! Diverse mobler, lampor, porslin, klader, allt! Man skulle helt klart kunna inreda ett helt hem pa det viset.
En skillnad av det lite mindre slaget ar trafikljusen. Ni vet, vanligtvis vaxlar de gront-gult-rott eller rott-gult-gront. har ar det som vanligt nar det blir rott, men nar det gar at andra hallet sa at det bara rott-gront. Det ar helt forvirrande och jag forsoker rivstarta med cykeln varje gang. Det ar mindre lyckat.
Posten bor ocksa namnas. Lordag fungerar som vardag i dessa sammanhang. Yes! utropar Matilda glatt, och bejublar aven snabbheten hur postvasendet. Tyvarr har jag forstatt att den inte ar lika saker som den svenska, for flera brev har kommit pa villovagar.
Det finns sakert tusen andra smasaker, men har ar i alla fall nagra.
Forresten, det snoar! Jag trodde jag skulle slippa det i ar...
Hollandarna ar nog annu varre. Sa fort bussen/sparvagnen/metron stannar och nagra passagerare gar av, sa flyttar de sig raskt till en "battre" plats, dvs en plats for sig sjalv sa fort de kan, innan de nya passagerarna har kommit pa. Det har jag nog aldrig sett nagon gora i Sverige.
Nagot annat som skiljer sig ar sophamtningen. Kanske laste ni i forra inlagget om stolen vi hittade pa gatan? Det ar inget ovanligt har. Tva ganger i veckan ar namligen det sopdag. I mitt omrade ar det tisdag och fredag. Da staller man helt enkelt ut allt man vill bli av med pa gatan. Nasta morgon kommer sopbilen och hamtar det. Jag tror att det finns vissa mobeldagar eller grovsopedagar, men jag vet inte nar det ar. Hursomhelst, man kan hitta allt mojligt i soporna! Diverse mobler, lampor, porslin, klader, allt! Man skulle helt klart kunna inreda ett helt hem pa det viset.
En skillnad av det lite mindre slaget ar trafikljusen. Ni vet, vanligtvis vaxlar de gront-gult-rott eller rott-gult-gront. har ar det som vanligt nar det blir rott, men nar det gar at andra hallet sa at det bara rott-gront. Det ar helt forvirrande och jag forsoker rivstarta med cykeln varje gang. Det ar mindre lyckat.
Posten bor ocksa namnas. Lordag fungerar som vardag i dessa sammanhang. Yes! utropar Matilda glatt, och bejublar aven snabbheten hur postvasendet. Tyvarr har jag forstatt att den inte ar lika saker som den svenska, for flera brev har kommit pa villovagar.
Det finns sakert tusen andra smasaker, men har ar i alla fall nagra.
Forresten, det snoar! Jag trodde jag skulle slippa det i ar...
Flyttlass
Den här veckan har Marie flyttat, och det var en typisk Amsterdam-flyttning! Flyttfirmor kan slänga sig i väggen, det är såhär det ska gå till!
Vi gick i karavan med cyklarna. Den röda stolen som syns i bakgrunden hittade vi på gatan när vi var på väg till den nya lägenheten.
På plats! Vi skålade in det nya hemmet med te (och Tobbe åt av grannarnas kött-mat).
...för att sedan gå över till rosébubbel!
Ett par dagar senare åkte Marie och jag till IKEA for att införskaffa diverse förnodigheter. Marie köpte möbler och jag massa saker jag inte behövde. Snackers från Göteborgs Kex var dock efterlängtade! De verkar inte veta hur man gör salta kex utomlands.
På vägen därifran var vi överlastade och kände oss helt misshandlade! Resan hem var helt klart en historia för sig. Vi tog med oss vagnen till metrostationen,
Bullewijk, men sedan släpptes helvetet lös. Varsin stor IKEA-kasse och ett antal lösa kollin var för mycket för oss, men några snälla medpassagerare var hjälpsamma och till slut kom vi fram till Maries station. Trodde vi. Den låg uppenparligen på ett helt annat ställe än vi hade trott, så vi fick krångla oss in i en spårvagn istallet. Föraren körde som en biltjuv och vi var så nervösa över hur vi skulle kunna komma av vagnen, att vi gick av en hållplats för tidigt. Vi hade aldrig varit där innan och visste inte hur långt det var hem till Marie. Vi var trötta och uppgivna och kom till slut överens om att ta en taxi. Vi diskuterade pris och väg med chauffören, som enligt oss körde åt helt fel håll. Det visade sig att han såklart visste vad han gjorde, och bara ett par minuter därefter var vi framme! Vi tackade vår lyckas stjärna att vi inte hade börjat gå, eftersom vi hade slutat i fel ände av stan i så fall. Istället kunde vi lugnt sitta ner för att dricka te och äta nyinhandlade kanelgifflar och Polly med redan utgånget datum.
Givetvis spenderade vi en del tid på att våldföra oss på möblerna! Till slut blev det riktigt bra och lägenheten är kanonfin! Den enda egenheten är att duschen och tvättmaskinen står i trappuppgången, men efter vad vi har sett här så är det ingenting!
Vi gick i karavan med cyklarna. Den röda stolen som syns i bakgrunden hittade vi på gatan när vi var på väg till den nya lägenheten.
På plats! Vi skålade in det nya hemmet med te (och Tobbe åt av grannarnas kött-mat).
...för att sedan gå över till rosébubbel!
Ett par dagar senare åkte Marie och jag till IKEA for att införskaffa diverse förnodigheter. Marie köpte möbler och jag massa saker jag inte behövde. Snackers från Göteborgs Kex var dock efterlängtade! De verkar inte veta hur man gör salta kex utomlands.
På vägen därifran var vi överlastade och kände oss helt misshandlade! Resan hem var helt klart en historia för sig. Vi tog med oss vagnen till metrostationen,
Bullewijk, men sedan släpptes helvetet lös. Varsin stor IKEA-kasse och ett antal lösa kollin var för mycket för oss, men några snälla medpassagerare var hjälpsamma och till slut kom vi fram till Maries station. Trodde vi. Den låg uppenparligen på ett helt annat ställe än vi hade trott, så vi fick krångla oss in i en spårvagn istallet. Föraren körde som en biltjuv och vi var så nervösa över hur vi skulle kunna komma av vagnen, att vi gick av en hållplats för tidigt. Vi hade aldrig varit där innan och visste inte hur långt det var hem till Marie. Vi var trötta och uppgivna och kom till slut överens om att ta en taxi. Vi diskuterade pris och väg med chauffören, som enligt oss körde åt helt fel håll. Det visade sig att han såklart visste vad han gjorde, och bara ett par minuter därefter var vi framme! Vi tackade vår lyckas stjärna att vi inte hade börjat gå, eftersom vi hade slutat i fel ände av stan i så fall. Istället kunde vi lugnt sitta ner för att dricka te och äta nyinhandlade kanelgifflar och Polly med redan utgånget datum.
Givetvis spenderade vi en del tid på att våldföra oss på möblerna! Till slut blev det riktigt bra och lägenheten är kanonfin! Den enda egenheten är att duschen och tvättmaskinen står i trappuppgången, men efter vad vi har sett här så är det ingenting!