Rom
Rom var varmt, hektiskt och fantastiskt. Camping nummer två var något av en hit, så vi spenderade en heldag där. Det bidrog till att vi bara fick en dag till att upptäcka Rom. Det var alldeles för lite, men vi gjorde vårt bästa!
Först tog vi oss till Vatikanen. På Petrusplatsen stod påven och pratade. Helt oplanerat lyckades vi alltså pricka in snubben! Jag berättade mammas favorithistoria om Kålle och Osborn för Joel och allt var allmänt bra, aningens varmt bara.
En timmes köande senare var inte värmen lika rolig, men vi härdade ut. Det var lätt värt det, med rum efter rum med konst av alla de slag - målningar, skulpturer, vävar...Det var verkligen fantastikt! I slutet gick det inte att ta in allt. Det blev bara "jaha, ett till rum med ett jättesnyggt mosaikgolv" eller "mm, häftigt tak... Igen". Lite trist egentligen, för om varje rum hade kommit för sig hade jag nog uppskattat det mycket mer. Det säger i alla fall en del om dess storslagenhet. När vi till slut kom till Sixtiska Kapellet överträffades allt annat, men det hade nog också gjort sig bättre i sin enskildhet. Det var verkligen imponernade i alla fall! Åk dit!
Efter Vatikanen var vi lite trötta och efter en stunds dividerande kom vi fram till att vi nog inte orkade med ännu mer köande och därför struntade vi i Petruskyrkan. Det kanske var lite dumt. När kommver vi till Rom nästa gång, liksom? Men jag kommer så väl ihåg hur det kändes just då, hur svettigt det var och hur många intryck vi redan hade fått. Bara att se bygget utifrån var coolt, så det är nog bäst att jag åker dit igen för att examinera det ytterligare...
Paradoxalt nog, eftersom vi inte orkade köa, bestämde vi oss för att GÅ till Colossuem. Det var jobbigt, men ändå ett bra beslut. Vi se mycket av Rom - några av de vackra broarna över Tibern, fina hus, hetsig trafik och gamla ruiner. Vi stärkte oss med lite glass och var sedan redo för den största ruin jag någonsin sett.
Det var verkligen mäktigt. Ni har väl alla sett det, men det är svårt att föreställa sig hur stort det verkligen är när man är där. Ojoj. Dessutom är det inte nog med själva Colosseum, för i samma område kryllade det med triumfbågar, pelare, murar och alla andra möjliga och omöjliga rester från romarnas stormaktstid. Coooolt!
På kvällen fick vi äntligen vår första italienska pasta och då kändes det som att vi kunde åka hem med värdigheten i behåll. Det gjorde vi också, eller i alla fall nästan. Det hade nog känts bättre om vi inte tog vägen via samhället Ciampino när vi skulle till flygplatsen Ciampino.
Men vi blåste i alla fall hela kön på flygplatsen! Haha!
Först tog vi oss till Vatikanen. På Petrusplatsen stod påven och pratade. Helt oplanerat lyckades vi alltså pricka in snubben! Jag berättade mammas favorithistoria om Kålle och Osborn för Joel och allt var allmänt bra, aningens varmt bara.
En timmes köande senare var inte värmen lika rolig, men vi härdade ut. Det var lätt värt det, med rum efter rum med konst av alla de slag - målningar, skulpturer, vävar...Det var verkligen fantastikt! I slutet gick det inte att ta in allt. Det blev bara "jaha, ett till rum med ett jättesnyggt mosaikgolv" eller "mm, häftigt tak... Igen". Lite trist egentligen, för om varje rum hade kommit för sig hade jag nog uppskattat det mycket mer. Det säger i alla fall en del om dess storslagenhet. När vi till slut kom till Sixtiska Kapellet överträffades allt annat, men det hade nog också gjort sig bättre i sin enskildhet. Det var verkligen imponernade i alla fall! Åk dit!
Efter Vatikanen var vi lite trötta och efter en stunds dividerande kom vi fram till att vi nog inte orkade med ännu mer köande och därför struntade vi i Petruskyrkan. Det kanske var lite dumt. När kommver vi till Rom nästa gång, liksom? Men jag kommer så väl ihåg hur det kändes just då, hur svettigt det var och hur många intryck vi redan hade fått. Bara att se bygget utifrån var coolt, så det är nog bäst att jag åker dit igen för att examinera det ytterligare...
Paradoxalt nog, eftersom vi inte orkade köa, bestämde vi oss för att GÅ till Colossuem. Det var jobbigt, men ändå ett bra beslut. Vi se mycket av Rom - några av de vackra broarna över Tibern, fina hus, hetsig trafik och gamla ruiner. Vi stärkte oss med lite glass och var sedan redo för den största ruin jag någonsin sett.
Det var verkligen mäktigt. Ni har väl alla sett det, men det är svårt att föreställa sig hur stort det verkligen är när man är där. Ojoj. Dessutom är det inte nog med själva Colosseum, för i samma område kryllade det med triumfbågar, pelare, murar och alla andra möjliga och omöjliga rester från romarnas stormaktstid. Coooolt!
På kvällen fick vi äntligen vår första italienska pasta och då kändes det som att vi kunde åka hem med värdigheten i behåll. Det gjorde vi också, eller i alla fall nästan. Det hade nog känts bättre om vi inte tog vägen via samhället Ciampino när vi skulle till flygplatsen Ciampino.
Men vi blåste i alla fall hela kön på flygplatsen! Haha!
Over havet
Farjeresan mot Italien var ett aventyr. Den borjade med att vi var tvungna att borda tva timmar fore avgang, att vi insag att nattens sovmojligheter minimerats till antingen hart golv under bar himmel eller annu hardare bankar under tvivelaktigt tak, en sjuhelvetesjavla mensvark (som Joel och jag botade med gemensamma krafter - han med choklad och jag med alvedon) och en alldeles fruktansvard hetta. Apropa det, sa ar jag verkligen grymt glad att vi inte akte senare pa aret! Det kanns som att de flesta som tagluffar gor det i mitten av sommaren. Det kan inte vara nagon rolig varme da, inte! Vi har haft riktig tur med vadret och har sluppit de storsta tursitstrommarna... Tips!
Sedan slog det i alla fall om och helt plotsligt var allt pa topp. Kanske var det pa grund av de tva tyskorna som dok upp overallt. Vi pratade forvisso inte sarskilt mycket med dem, men de var verkligen overallt... Pa stranden, i mataffaren, pa hostelet och sedan aven pa farjan. Hursomhelst, vi hade nagra riktigt roliga timmar da det flummades runt rejalt pa baten. Det roliga fick dock ett slut da det var dags att sova. Nog sagt om det - ni kan nog tanka er ungefar hur den natten blev.
Vi steg i land i Bari pa morgonen i mandags. I sallskap med tyskorna (sjalvklart oplanerat, som sagt, de dok upp overallt!) tog vi bussen in mot centrum och fixade biljetter till eftermiddagens tag mot Rom. Vi fick flera timmar att sla ihjal i Bari, som vi inte visste nagot om. Det verkade vara en historisk stad, med bade katedral och basilika, for att inte tala om gamla murar och sota sma torg. Vi at var forsta riktiga italienska pizza och glass (tummen upp, men inte lika mycket som man kunde forvantat sig) och hangde pa en grasplatt.
Tag mot Italiens huvudstad, och vi var minst sagt trotta och pendlade mellan olika tillstand. Det gjorde varmen i kupen ocksa och trojorna akte pa och av ungefar var femte minut. Framme pa Roma Termini leta vi upp metron, som visade sig ha slutat ga for kvallen och blev forvirrade och fortvivlade, eftersom vart boende eventuellt skulle ga i stopet. Till slut hittade vi en bussforbindelse ut till campingen vi skulle bo pa.
Ja. Ni horde ratt. Camping! Det gick ganska smartfritt, aven om var "stuga" bestod av en metallbarack med tva sovrum (dar det bodde nagra vi aldrig traffade) och ett badrum som luktade ackligt. Nagot i den stilen hade vi inte ens under den tiden jag kunde kalla mig campingreceptionist, trots att vi hyrde ut hus- och s.k. villavagnar av minst sagt varierande kvalitet. Ytterligare forklaring torde vara overflodig.
Utcheckningen var sa okristligt tidigt som 10.00, men det klarade vi med flera minuters marginal. Behover jag tillagga att vi traffade tyskarna dar pa morgonkvisten? Helt utan varandras vetskap hade vi sovit nagra meter ifran varanda!
Vi tog oss till nasta camping. Har bor det inflikas att vi inte hade planerat att komma till Rom forran idag, och det boende vi bokade alltsa inte fanns tillgangligt igar... Det har ar i alla fall grymt mycket battre! Utover vanliga talt- och husvagnsplatser och stugor finns det aven vandrarhem med sovsalar, och dar bor vi. Idag har vi spenderat nagra timmar vid campingens pool och nu surfar jag pa deras gratisinternet. Det finns restaurang och bar, samt en inte jattedyr supermarket. For en sekund insag jag charmen med all-inclusive charter, nagot jag i hela mitt liv forkastat. Som tur var slappte jag snabbt tanken igen.
Det dar tyskarna, alltsa. De maste var varldens mest campingglada folk! Det kryllar av dem har. Ett tag tankte jag att de kanske var Italien-galna istallet, men sedan tankte jag aterigen tillbaka pa mitt gamla jobb, och tyskarna utgjorde helt klart en orimligt stor del av alla gaster. Framfor allt i kategorin husbil. De dar tyskarna vi sprang pa hela tiden i Patras/pa baten/i Bari/pa den forra campingen bekraftade teorin genom att ha med sig ALLT. Flashiga fallknivar, termosar, liggunderlag, you name it! Imponerande, skulle jag vilja saga.
Sedan slog det i alla fall om och helt plotsligt var allt pa topp. Kanske var det pa grund av de tva tyskorna som dok upp overallt. Vi pratade forvisso inte sarskilt mycket med dem, men de var verkligen overallt... Pa stranden, i mataffaren, pa hostelet och sedan aven pa farjan. Hursomhelst, vi hade nagra riktigt roliga timmar da det flummades runt rejalt pa baten. Det roliga fick dock ett slut da det var dags att sova. Nog sagt om det - ni kan nog tanka er ungefar hur den natten blev.
Vi steg i land i Bari pa morgonen i mandags. I sallskap med tyskorna (sjalvklart oplanerat, som sagt, de dok upp overallt!) tog vi bussen in mot centrum och fixade biljetter till eftermiddagens tag mot Rom. Vi fick flera timmar att sla ihjal i Bari, som vi inte visste nagot om. Det verkade vara en historisk stad, med bade katedral och basilika, for att inte tala om gamla murar och sota sma torg. Vi at var forsta riktiga italienska pizza och glass (tummen upp, men inte lika mycket som man kunde forvantat sig) och hangde pa en grasplatt.
Tag mot Italiens huvudstad, och vi var minst sagt trotta och pendlade mellan olika tillstand. Det gjorde varmen i kupen ocksa och trojorna akte pa och av ungefar var femte minut. Framme pa Roma Termini leta vi upp metron, som visade sig ha slutat ga for kvallen och blev forvirrade och fortvivlade, eftersom vart boende eventuellt skulle ga i stopet. Till slut hittade vi en bussforbindelse ut till campingen vi skulle bo pa.
Ja. Ni horde ratt. Camping! Det gick ganska smartfritt, aven om var "stuga" bestod av en metallbarack med tva sovrum (dar det bodde nagra vi aldrig traffade) och ett badrum som luktade ackligt. Nagot i den stilen hade vi inte ens under den tiden jag kunde kalla mig campingreceptionist, trots att vi hyrde ut hus- och s.k. villavagnar av minst sagt varierande kvalitet. Ytterligare forklaring torde vara overflodig.
Utcheckningen var sa okristligt tidigt som 10.00, men det klarade vi med flera minuters marginal. Behover jag tillagga att vi traffade tyskarna dar pa morgonkvisten? Helt utan varandras vetskap hade vi sovit nagra meter ifran varanda!
Vi tog oss till nasta camping. Har bor det inflikas att vi inte hade planerat att komma till Rom forran idag, och det boende vi bokade alltsa inte fanns tillgangligt igar... Det har ar i alla fall grymt mycket battre! Utover vanliga talt- och husvagnsplatser och stugor finns det aven vandrarhem med sovsalar, och dar bor vi. Idag har vi spenderat nagra timmar vid campingens pool och nu surfar jag pa deras gratisinternet. Det finns restaurang och bar, samt en inte jattedyr supermarket. For en sekund insag jag charmen med all-inclusive charter, nagot jag i hela mitt liv forkastat. Som tur var slappte jag snabbt tanken igen.
Det dar tyskarna, alltsa. De maste var varldens mest campingglada folk! Det kryllar av dem har. Ett tag tankte jag att de kanske var Italien-galna istallet, men sedan tankte jag aterigen tillbaka pa mitt gamla jobb, och tyskarna utgjorde helt klart en orimligt stor del av alla gaster. Framfor allt i kategorin husbil. De dar tyskarna vi sprang pa hela tiden i Patras/pa baten/i Bari/pa den forra campingen bekraftade teorin genom att ha med sig ALLT. Flashiga fallknivar, termosar, liggunderlag, you name it! Imponerande, skulle jag vilja saga.
Patras
Tanken var att vi skulle ta oss ganska direkt till Bari i Italien efter Chalkida, men vi blev kvar i Patras nagra dagar. Patras ar Greklands tredje storsta stad och verkar mest vara kant for sitt farjelage. Den tanken bekraftades mer och med nar jag tittade ut over hamnen och alla farjor som ankom och avgick igar fran min solstol.
Patras ar nog inte sa speciellt egentligen, men jag gillar det. Vi bor pa ett av tio hostel i hela Grekland, och sanningen att saga sa ar det ganska sunkigt. Det gor inte sa mycket. Det drivs av en grahraig man, som ar mycket vanlig och hjalpsam. Han och hans familj bor i husets undervaning, och resterande tva vaningar utgors av sovsalar och tvabaddsrum. Det stadas inte alltfor ofta och duschen, som ar gemensam for kvinnor och man, luktar mogel. Men det ar billigt, finns en fantastisk tradgard och vi bor hemskt mycket hellre sahar an pa hotell.
Vi kom hit i fredags kvall, efter att ha sett solnedgangen fran taget och pratat med en trevlig amerikan som skulle vidare till Venedig. Vi traskade pa i den riktning vi trodde att hostelet lag, och pa vagen dit hittade vi turisinformationen. Dar hittade vi varldens mest energiske man, som glatt gav oss kartor, broschyrer och berattade att det fanns gratis cyklar och Internet att tillga. Klockan var 22.00, en fredagkvall. Det kalalr jag service.
Snart var vi framme vid hostelet, installerade oss och gick ut for den obligatoriska grekiska salladen. Nar vi kom tillbaka holl fyra biffiga killar pa att ga och lagga sig i vart rum. Det var sjukt varmt i rummet hela natten och av nagon marklig anledning har personalen anda sedan dess kallat oss for "the couple".
Igar var jag pa stranden i ganska manga timmar. Jag lyckades branna laren, nagot som hander varje sommar fast jag alltid hinner glomma det mellan varven. Australiensaren i solstolen bredvid ville prompt bjuda pa drinkar, men lugnade sig nar han insag att jag var lika gammal som hans dotter. Han berattade att han var i Grekland for att komma over sin skilsmassa och jag kande mig inte trygg forran Joel kom.
Det blev lite kyligare frampa kvallen, sa vi stannade inte sa lange pa stranden. Vi kakade middag och satt i vandrarhemmets tradgard ett tag, och sedan blev det en tidig kvall igen. Joel sa att det kandes som att vi hade blivit vuxna, eftersom vi helst av allt ville ga och lagga oss klockan elva en lordagkvall. Hoppas det var nagot tillfalligt ;)
I eftermiddag aker vi till Bari! Nagra dagar till, och sedan ar vi hemma... Tank vad tiden flyger ivag!
Den grekiska gastfriheten
I onsdags kvall, trotta efter Aten (men framfor allt efter nattens tagresa), kom vi fram till Chalkida. Vi forstod snabbt att det inte var nagot sarskilt vanligt turistmal, for vi som enda icke-greker och ryggsacksmanniskor blev vi uttittade pa taget. Senare fick vi veta att Chalkida har ungefar 90 000 invanare, varav en tiondel ar studenter. Det gor den till en bra partystad, och nar turisterna aker darifran pa sommaren, sa kommer atenarna dit over helgerna, sa det hander alltid nagot. Utlanningar ar det dock ont om, och engelska ar inte alls lika gangbart som i Aten eller pa oarna.
Vi var dar for att traffa Nikos, min gamla chef fran Hard Rock Cafe. Han sa upp sig nagon manad fore mig for att fa lite sol och mammas mat, i princip. Sanningen att saga, sa kan jag itne forsta att han nagonsin flyttade darifran, den klassen var det pa stranden osv!
Hursomhelst, vi visste inte riktigt vad vi hade att vanta. Nikos hade sagt att det skulle bli kul att traffa oss, men han hade inte knystat ett ord om hurvida vi kunde bo hos honom eller inte, eller om han var upptagen med annat eller hade tid att umgas. Dessutom var han forsenad nar han skulle mota oss pa stationen. Nar han till slut dok upp, sa var det i en rod sportbil. Da borjade jag forsta att det skulle bli nagot utover det vanliga.
Snart sa han att vi tyvarr inte kunde bo hos honom, eftersom hans morforaldrar var pa besok (for ovrigt bor han med sin mamma och syster, sweet att flytta hem till mamma nar man ar 31 bast och har bott borta i over fem ar). Istallet hade han fixat sa att vi fick bo hos hans kusin.
Innan vi kom dit ursaktade han sig for att stallet var litet. "Ah", sa vi, "sa lange vi far tak over huvudet ar vi mer an nojda!". Det visade sig att kusinen hade en tvaa och att vi blev inhysta i sovrummet. Det haftigaste med lagenheten var att den inte hade nagra 90 graders-vinklar, utan var helt och hallet en parallellpratpets! Sovrummet var en fantastisk romb som ledde till manga forvanade tankar pa mornarna...
Vi var dar for att traffa Nikos, min gamla chef fran Hard Rock Cafe. Han sa upp sig nagon manad fore mig for att fa lite sol och mammas mat, i princip. Sanningen att saga, sa kan jag itne forsta att han nagonsin flyttade darifran, den klassen var det pa stranden osv!
Hursomhelst, vi visste inte riktigt vad vi hade att vanta. Nikos hade sagt att det skulle bli kul att traffa oss, men han hade inte knystat ett ord om hurvida vi kunde bo hos honom eller inte, eller om han var upptagen med annat eller hade tid att umgas. Dessutom var han forsenad nar han skulle mota oss pa stationen. Nar han till slut dok upp, sa var det i en rod sportbil. Da borjade jag forsta att det skulle bli nagot utover det vanliga.
Snart sa han att vi tyvarr inte kunde bo hos honom, eftersom hans morforaldrar var pa besok (for ovrigt bor han med sin mamma och syster, sweet att flytta hem till mamma nar man ar 31 bast och har bott borta i over fem ar). Istallet hade han fixat sa att vi fick bo hos hans kusin.
Innan vi kom dit ursaktade han sig for att stallet var litet. "Ah", sa vi, "sa lange vi far tak over huvudet ar vi mer an nojda!". Det visade sig att kusinen hade en tvaa och att vi blev inhysta i sovrummet. Det haftigaste med lagenheten var att den inte hade nagra 90 graders-vinklar, utan var helt och hallet en parallellpratpets! Sovrummet var en fantastisk romb som ledde till manga forvanade tankar pa mornarna...
Nikos gav oss nyklarna och sa att vi garna fick dricka upp olen som fanns i kylen. Sedan akte han ivag for att dricka kaffe med nagon, med meddelandet att vi skulle hora av oss sa fort vi kande oss redo att ga ut och att han da skulle komma som ett skott och plocka upp oss med bilen.
Vi hann med en del barer, bland annat den dar han jobbar. Den hette Breeze och var sjukt stylish! Alla som jobbade dar verkade tycka sa mycket om den att de hangde dar aven nar de var lediga, nagot som bidrog till en valdigt skon stamning. Sa smaningom blev vi hungriga och Nikos tog oss till sin kompis restaurang. den lag lite utanfor centrum och drevs av en grekisk familj. Sa fort vi kom dit visade kompisen oss till ett bord och sedan borjade dealandet. Vi forstod inte ett ord, men till slut gick kompisen for att vidarebefordra allt till sin mamma, som stod i koket denna dag. Nikos forklarade att de inte hade nagon fast meny och han hade tagit reda pa vad som fanns for dagen. Efter ett tag dignade bordet av en valdig massa olika grekiska specialiteter. Vi var de enda gasterna och snart satt hela personalen vid vart bord. Mamman i 70-arsaldern berattade hemligheten bakom de fyllda squashblommorna, sonen hamtade mer och mer dricka och dottern kedjerokte.
Vi hann med en del barer, bland annat den dar han jobbar. Den hette Breeze och var sjukt stylish! Alla som jobbade dar verkade tycka sa mycket om den att de hangde dar aven nar de var lediga, nagot som bidrog till en valdigt skon stamning. Sa smaningom blev vi hungriga och Nikos tog oss till sin kompis restaurang. den lag lite utanfor centrum och drevs av en grekisk familj. Sa fort vi kom dit visade kompisen oss till ett bord och sedan borjade dealandet. Vi forstod inte ett ord, men till slut gick kompisen for att vidarebefordra allt till sin mamma, som stod i koket denna dag. Nikos forklarade att de inte hade nagon fast meny och han hade tagit reda pa vad som fanns for dagen. Efter ett tag dignade bordet av en valdig massa olika grekiska specialiteter. Vi var de enda gasterna och snart satt hela personalen vid vart bord. Mamman i 70-arsaldern berattade hemligheten bakom de fyllda squashblommorna, sonen hamtade mer och mer dricka och dottern kedjerokte.
Efter ett tag var vi mer an matta och begav oss tillbaka mot Breeze, men varken Joel eller jag orkade sarskilt lange, sa det blev ingen sen natt for oss. Vi snubblade in hos kusinen, som nu for forsta gangen var hemma. Han hade fantastiska, roda pyjamasbyxor med renar pa.
Nasta dag motte vi upp med Nikos pa Breeze igen, och snart kom hans kompis restaurangagaren. Det visade sig att de hade varit ute till klockan sex pa morgonen, men de verkade pigga och glada anda och vi korde ivag i kompisens lilla bla hundkoja mot stranden. Jag trodde aldrig att jag skulle aka i en bil med danande musik ur hogtalarna, genom Greklands torra landskap och sma stenhus, i en HUNDKOJA till pa kopet! Men det var roligt. Och annu battre blev det nar vi kom fram till stranden...
Det var som sagt ingen turisthala, direkt, och eftersom det var en vanlig vardag och folk i allmanhet jobbar da, sa hade vi stranden nastan for oss sjalva. Fantastiskt! Det var varmt och skont, vattnet glittrade och inbjod till otaliga bad... Vi blev uppassade av en glad grek och livet lekte. Efter ett tag var Nikos tvungen att aka till jobbet, men han lamnade oss med sin kompis (som for ovrigt inte kunde nagon engelska) och lovade att han skulle ta hand om oss. Vid sjutiden pekade han mot bilen och vi akte tillbaka till stan. Det visade sig att restaurangkillen fran stranden skulle aka med, och det kom fram att han jobbade pa dagarna pa stranden och pa kvallarna pa foregaende dags familjerestaurang, sju dagar i veckan!
Hem, duscha, hanga pa Breeze ett tag igen, aka inihelvete langt for att ata resans godaste pizza (kanske for att klockan var narmare elva pa kvallen och vi inte atit nagot sedan frukost) och sedan vidare natten lang. Vi hann med en ol vid det gamla slottet med utsikt over storre delen av stan, att skala in sommaren (det blev den forste juni den natten!), lara oss dricka tequila med apelsinoch en mangd annat. Det var sommaroppning pa flera klubbar i stan och jag var inte i sang forran vid sju-atta pa morgonen.
Kvallens basta var helt klart bogen som jobbade pa Breeze. Vilken underhallare! Om jag hade bott i Chalkida hade jag gatt dit varje vall bara for att titta pa honom! Vilken energi, vilken kansla! Han dansade, jonglerade med flaskor, flirtade med allt och alla samt satte pa angan pa kaffemaskinen sa fort de spelade nagon av hans favoritlatar (garna Madonna). Wow!
De dar natterna... Och en dag i Aten
Som tidigare namnt, sa skulle vi ta nattaget Larissa-Aten. Vi hade varit forutseende nog att gora platsreservationer, sa att vi inte skulle vara tvungna att flytta pa oss mitt i natten, eftersom taget stannade pa varenda station och det ar en popular stracka. Med andra ord sa kandes det ganska skont att ga pa taget, och vi var trotta bada tva och ville inget annat an att krypa ihop i sovsackarna och forsoka fa lite somn.
Men icke. De platser vi hade fatt var i vagn ett, som visade sig var sovvagnen. Med andra ord fanns inte vara saten! Det blev en lang natt, med en tonarsbruds evig tjatter i mobiltelefonen, kedjerokande greker och obekvama skinnsaten. 05.19 anlande vi till Aten, och sallan har jag varit mer opepp. Det fanns inte mycket annat att gora an att ta tjuren vid hornen, och eftersom det enda vi verkligen ville se i Aten var Akropolis, sa tog vi forsta basta metro dit.
Energin atervande sa smaningom och vi forundrades over de uraldriga marmorpelarna hogt upp over staden, som sakterliga vaknade till liv. Vi enades om att det var tusen ganger battre att se soluppgangen dar an att behova brottas med miljontals turister, att i tysthet ata var standardfrukost bestaende av morotter.
Dessvarre fick vi inte ga narmare ruinerna. De oppnade inte forran klockan atta. Det resulterade i att vi satt i tva timmar pa den gamla avrattningskullen och nastan somande. Nar klockan sedan narmade sig atta gick vi mot ingangen och forbannade oss sjalva for att vi inte hade gatt tidigare, for nu hade turisterna borjat flockas. Inte mycket att gora at saken, och snart var vi uppe vid Parthenon. Det var helt otroligt! Detta gamla tempel, i sallskap med flera andra, ruvade dar over Aten. Vilken juvel! Det ar nog nagot av det aldsta jag har sett som har skapats av manniskohander, i alla fall av den storleken.
Vi spenderade nagra timmar dar, njot och svettades. Sedan tog vi oss mot National Garden, med stopp for en frappe eller tva. National Garden var en otrolig park! Vaxter av alla de mojliga och omojliga slag slogs om utrymme med dammar och lekplatser. Vi var lyckliga nog att higga en undanskymd del av parken dar vi faktiskt slumrade till. Det var nog inte helt vanligt, for i resten av parken kryllade det av atenare och turister.
En smula mer utvilade gick for att leta upp lunch. Det blev det dyraste malet mat pa resan (antagligen for att vi gick at fel hall och kom ut ur centrum istallet for till de restauranger dar konkurrensen om kunderna haller priserna lite lagre [fast vi hade saklart hoppats pa att det samre laget skulle var till var favor]).
Sedan var vi matta pa Aten.