Matilda pluggar i Göteborg

Det hela började egentligen i torsdags, som var en dag med många urladdningar. Först var jag och sökte jobb i en ICA-butik som min gamla chef hade tipsat om och de var återhållsamt positiva ? ?vi hör kanske av oss, men just nu behöver vi inte någon?. Sedan gick jag till ett café som jag hade skickat en ansökan till. Efteråt var jag så arg och uppgiven att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Arbetsgivaren sa nämligen saker som ?Vi har slängt ditt CV?, ?Du kanske kan söka praktikantplats och lära dig espressomaskinen och återkomma till oss om ett tag? och ?Du kan ju inte söka jobb om du inte kan något?. Jag var alltså inte det minsta intressant eftersom jag inte hade jobbat med espressomaskiner förut. Till saken hör att det inte stod något om dessa kunskaper i annonsen. Jag föraktar inte på något sätt kunskapen i detta, men seriöst, hur lång tid kan det ta att lära sig att göra en espresso? Ska det vara nödvändigt att gå som praktikant under en längre tid för det? Jag förstår att jag är i underläge om de andra sökande har erfarenhet av detta, men är det inte lite långt att påstå att jag ?inte kan något?? Det borde finnas andra egenskaper och kunskaper som är viktiga för jobbet.

Jag var alltså inte I allra bästa form när det var dags för mitt första möte med universitetet någonsin. Till råga på allt stod jag och stirrade som ett fån på orienteringskartan över salarna när det bara var några minuter kvar tills lektionen skulle börja. Som tur var hittade jag en Anna som var lika förvirrad som jag, och med gemensamma krafter lyckades vi hitta rätt OCH komma i tid (hur man nu lyckas komma i tid utan att hitta rätt kan diskuteras).

Kursen då. Vi träffade två av tre lärare. De verkar bra. Det kändes inte så konstigt som jag trodde att det skulle göra att ha Toves mamma. Hon är snäll, men det känns ändå lite läskigt att någon jag känner ska rätta mina texter under hösten?

Vi fick några texter att läsa tills på torsdag. Hittills har jag givetvis inte gjort något, min vana trogen. Dessutom ska vi ha skrivit ett kåseri med antingen titeln ?Då får jag användning för min gröna bolero? eller ?Min granne bildoktorn? som ska in snart. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva, men den enda gång jag skrivit kåseri innan tyckte jag att det var skitkul, så jag väntar på inspirationen och hoppas att skrivarglädjen ska komma med den.

Det verkar vara mycket skrivande och responsgrupper på kursen, så jag tror att jag kommer lära mig otroligt mycket. Det känns som att speciellt responsen kommer vara mycket mer givande än på gymnasiet. Då var alla i ungefär samma situation, fast i olika grad av motivation. Här är det människor i alla åldrar, men totalt olika bakgrund och intressen. Jag gissar att det till viss del beror på att det är en kvällskurs, så det är många som kombinerar det med sina yrkeskarriärer. Jag verkade vara den enda utan jobb.

I fredags och lördags packade jag klart mina flyttkartonger, drack vin och åt brownies med ljungskiletjejerna och i söndags gick flyttlasset. Vid det laget hade ICA hunnit höra av sig och nu har jag ett fast schema där! Det innebär i och för sig bara i snitt åtta timmar per vecka, men bara att ha fått in foten känns skönt. Folk blir ju sjuka och annat, och då finns det kanske möjlighet till extrajobb. Dessutom ger även åtta timmar i veckan någon inkomst, och allt är välkommet!

Flytten gick ganska smärtfritt och lägenheten är över förväntan. Visst är den lite väl dyr, men den är hyfsat nybyggd och ligger inom cykelavstånd till det mesta. Den är inte heller lika trång som befarat, och det bästa (öhh) av allt ? det finns ugn! Jag har saknat att ha ugn.

Idag har jag jobbat första dagen. Alla är jättesnälla och hjälpsamma, men till min besvikelse så stämmer inte PLU-koderna överens med de jag kan. Istället för att slå in nektariner på 4036 ska jag nu lära mig 4379 och typ tusen andra nummer. Men har det gåt en gång ska det väl gå en gång till. Lite surt bara, eftersom de gamla koderna sitter i fingrarna (ursäkta min nördighet).