Rom
Rom var varmt, hektiskt och fantastiskt. Camping nummer två var något av en hit, så vi spenderade en heldag där. Det bidrog till att vi bara fick en dag till att upptäcka Rom. Det var alldeles för lite, men vi gjorde vårt bästa!
Först tog vi oss till Vatikanen. På Petrusplatsen stod påven och pratade. Helt oplanerat lyckades vi alltså pricka in snubben! Jag berättade mammas favorithistoria om Kålle och Osborn för Joel och allt var allmänt bra, aningens varmt bara.
En timmes köande senare var inte värmen lika rolig, men vi härdade ut. Det var lätt värt det, med rum efter rum med konst av alla de slag - målningar, skulpturer, vävar...Det var verkligen fantastikt! I slutet gick det inte att ta in allt. Det blev bara "jaha, ett till rum med ett jättesnyggt mosaikgolv" eller "mm, häftigt tak... Igen". Lite trist egentligen, för om varje rum hade kommit för sig hade jag nog uppskattat det mycket mer. Det säger i alla fall en del om dess storslagenhet. När vi till slut kom till Sixtiska Kapellet överträffades allt annat, men det hade nog också gjort sig bättre i sin enskildhet. Det var verkligen imponernade i alla fall! Åk dit!
Efter Vatikanen var vi lite trötta och efter en stunds dividerande kom vi fram till att vi nog inte orkade med ännu mer köande och därför struntade vi i Petruskyrkan. Det kanske var lite dumt. När kommver vi till Rom nästa gång, liksom? Men jag kommer så väl ihåg hur det kändes just då, hur svettigt det var och hur många intryck vi redan hade fått. Bara att se bygget utifrån var coolt, så det är nog bäst att jag åker dit igen för att examinera det ytterligare...
Paradoxalt nog, eftersom vi inte orkade köa, bestämde vi oss för att GÅ till Colossuem. Det var jobbigt, men ändå ett bra beslut. Vi se mycket av Rom - några av de vackra broarna över Tibern, fina hus, hetsig trafik och gamla ruiner. Vi stärkte oss med lite glass och var sedan redo för den största ruin jag någonsin sett.
Det var verkligen mäktigt. Ni har väl alla sett det, men det är svårt att föreställa sig hur stort det verkligen är när man är där. Ojoj. Dessutom är det inte nog med själva Colosseum, för i samma område kryllade det med triumfbågar, pelare, murar och alla andra möjliga och omöjliga rester från romarnas stormaktstid. Coooolt!
På kvällen fick vi äntligen vår första italienska pasta och då kändes det som att vi kunde åka hem med värdigheten i behåll. Det gjorde vi också, eller i alla fall nästan. Det hade nog känts bättre om vi inte tog vägen via samhället Ciampino när vi skulle till flygplatsen Ciampino.
Men vi blåste i alla fall hela kön på flygplatsen! Haha!
Först tog vi oss till Vatikanen. På Petrusplatsen stod påven och pratade. Helt oplanerat lyckades vi alltså pricka in snubben! Jag berättade mammas favorithistoria om Kålle och Osborn för Joel och allt var allmänt bra, aningens varmt bara.
En timmes köande senare var inte värmen lika rolig, men vi härdade ut. Det var lätt värt det, med rum efter rum med konst av alla de slag - målningar, skulpturer, vävar...Det var verkligen fantastikt! I slutet gick det inte att ta in allt. Det blev bara "jaha, ett till rum med ett jättesnyggt mosaikgolv" eller "mm, häftigt tak... Igen". Lite trist egentligen, för om varje rum hade kommit för sig hade jag nog uppskattat det mycket mer. Det säger i alla fall en del om dess storslagenhet. När vi till slut kom till Sixtiska Kapellet överträffades allt annat, men det hade nog också gjort sig bättre i sin enskildhet. Det var verkligen imponernade i alla fall! Åk dit!
Efter Vatikanen var vi lite trötta och efter en stunds dividerande kom vi fram till att vi nog inte orkade med ännu mer köande och därför struntade vi i Petruskyrkan. Det kanske var lite dumt. När kommver vi till Rom nästa gång, liksom? Men jag kommer så väl ihåg hur det kändes just då, hur svettigt det var och hur många intryck vi redan hade fått. Bara att se bygget utifrån var coolt, så det är nog bäst att jag åker dit igen för att examinera det ytterligare...
Paradoxalt nog, eftersom vi inte orkade köa, bestämde vi oss för att GÅ till Colossuem. Det var jobbigt, men ändå ett bra beslut. Vi se mycket av Rom - några av de vackra broarna över Tibern, fina hus, hetsig trafik och gamla ruiner. Vi stärkte oss med lite glass och var sedan redo för den största ruin jag någonsin sett.
Det var verkligen mäktigt. Ni har väl alla sett det, men det är svårt att föreställa sig hur stort det verkligen är när man är där. Ojoj. Dessutom är det inte nog med själva Colosseum, för i samma område kryllade det med triumfbågar, pelare, murar och alla andra möjliga och omöjliga rester från romarnas stormaktstid. Coooolt!
På kvällen fick vi äntligen vår första italienska pasta och då kändes det som att vi kunde åka hem med värdigheten i behåll. Det gjorde vi också, eller i alla fall nästan. Det hade nog känts bättre om vi inte tog vägen via samhället Ciampino när vi skulle till flygplatsen Ciampino.
Men vi blåste i alla fall hela kön på flygplatsen! Haha!
Over havet
Farjeresan mot Italien var ett aventyr. Den borjade med att vi var tvungna att borda tva timmar fore avgang, att vi insag att nattens sovmojligheter minimerats till antingen hart golv under bar himmel eller annu hardare bankar under tvivelaktigt tak, en sjuhelvetesjavla mensvark (som Joel och jag botade med gemensamma krafter - han med choklad och jag med alvedon) och en alldeles fruktansvard hetta. Apropa det, sa ar jag verkligen grymt glad att vi inte akte senare pa aret! Det kanns som att de flesta som tagluffar gor det i mitten av sommaren. Det kan inte vara nagon rolig varme da, inte! Vi har haft riktig tur med vadret och har sluppit de storsta tursitstrommarna... Tips!
Sedan slog det i alla fall om och helt plotsligt var allt pa topp. Kanske var det pa grund av de tva tyskorna som dok upp overallt. Vi pratade forvisso inte sarskilt mycket med dem, men de var verkligen overallt... Pa stranden, i mataffaren, pa hostelet och sedan aven pa farjan. Hursomhelst, vi hade nagra riktigt roliga timmar da det flummades runt rejalt pa baten. Det roliga fick dock ett slut da det var dags att sova. Nog sagt om det - ni kan nog tanka er ungefar hur den natten blev.
Vi steg i land i Bari pa morgonen i mandags. I sallskap med tyskorna (sjalvklart oplanerat, som sagt, de dok upp overallt!) tog vi bussen in mot centrum och fixade biljetter till eftermiddagens tag mot Rom. Vi fick flera timmar att sla ihjal i Bari, som vi inte visste nagot om. Det verkade vara en historisk stad, med bade katedral och basilika, for att inte tala om gamla murar och sota sma torg. Vi at var forsta riktiga italienska pizza och glass (tummen upp, men inte lika mycket som man kunde forvantat sig) och hangde pa en grasplatt.
Tag mot Italiens huvudstad, och vi var minst sagt trotta och pendlade mellan olika tillstand. Det gjorde varmen i kupen ocksa och trojorna akte pa och av ungefar var femte minut. Framme pa Roma Termini leta vi upp metron, som visade sig ha slutat ga for kvallen och blev forvirrade och fortvivlade, eftersom vart boende eventuellt skulle ga i stopet. Till slut hittade vi en bussforbindelse ut till campingen vi skulle bo pa.
Ja. Ni horde ratt. Camping! Det gick ganska smartfritt, aven om var "stuga" bestod av en metallbarack med tva sovrum (dar det bodde nagra vi aldrig traffade) och ett badrum som luktade ackligt. Nagot i den stilen hade vi inte ens under den tiden jag kunde kalla mig campingreceptionist, trots att vi hyrde ut hus- och s.k. villavagnar av minst sagt varierande kvalitet. Ytterligare forklaring torde vara overflodig.
Utcheckningen var sa okristligt tidigt som 10.00, men det klarade vi med flera minuters marginal. Behover jag tillagga att vi traffade tyskarna dar pa morgonkvisten? Helt utan varandras vetskap hade vi sovit nagra meter ifran varanda!
Vi tog oss till nasta camping. Har bor det inflikas att vi inte hade planerat att komma till Rom forran idag, och det boende vi bokade alltsa inte fanns tillgangligt igar... Det har ar i alla fall grymt mycket battre! Utover vanliga talt- och husvagnsplatser och stugor finns det aven vandrarhem med sovsalar, och dar bor vi. Idag har vi spenderat nagra timmar vid campingens pool och nu surfar jag pa deras gratisinternet. Det finns restaurang och bar, samt en inte jattedyr supermarket. For en sekund insag jag charmen med all-inclusive charter, nagot jag i hela mitt liv forkastat. Som tur var slappte jag snabbt tanken igen.
Det dar tyskarna, alltsa. De maste var varldens mest campingglada folk! Det kryllar av dem har. Ett tag tankte jag att de kanske var Italien-galna istallet, men sedan tankte jag aterigen tillbaka pa mitt gamla jobb, och tyskarna utgjorde helt klart en orimligt stor del av alla gaster. Framfor allt i kategorin husbil. De dar tyskarna vi sprang pa hela tiden i Patras/pa baten/i Bari/pa den forra campingen bekraftade teorin genom att ha med sig ALLT. Flashiga fallknivar, termosar, liggunderlag, you name it! Imponerande, skulle jag vilja saga.
Sedan slog det i alla fall om och helt plotsligt var allt pa topp. Kanske var det pa grund av de tva tyskorna som dok upp overallt. Vi pratade forvisso inte sarskilt mycket med dem, men de var verkligen overallt... Pa stranden, i mataffaren, pa hostelet och sedan aven pa farjan. Hursomhelst, vi hade nagra riktigt roliga timmar da det flummades runt rejalt pa baten. Det roliga fick dock ett slut da det var dags att sova. Nog sagt om det - ni kan nog tanka er ungefar hur den natten blev.
Vi steg i land i Bari pa morgonen i mandags. I sallskap med tyskorna (sjalvklart oplanerat, som sagt, de dok upp overallt!) tog vi bussen in mot centrum och fixade biljetter till eftermiddagens tag mot Rom. Vi fick flera timmar att sla ihjal i Bari, som vi inte visste nagot om. Det verkade vara en historisk stad, med bade katedral och basilika, for att inte tala om gamla murar och sota sma torg. Vi at var forsta riktiga italienska pizza och glass (tummen upp, men inte lika mycket som man kunde forvantat sig) och hangde pa en grasplatt.
Tag mot Italiens huvudstad, och vi var minst sagt trotta och pendlade mellan olika tillstand. Det gjorde varmen i kupen ocksa och trojorna akte pa och av ungefar var femte minut. Framme pa Roma Termini leta vi upp metron, som visade sig ha slutat ga for kvallen och blev forvirrade och fortvivlade, eftersom vart boende eventuellt skulle ga i stopet. Till slut hittade vi en bussforbindelse ut till campingen vi skulle bo pa.
Ja. Ni horde ratt. Camping! Det gick ganska smartfritt, aven om var "stuga" bestod av en metallbarack med tva sovrum (dar det bodde nagra vi aldrig traffade) och ett badrum som luktade ackligt. Nagot i den stilen hade vi inte ens under den tiden jag kunde kalla mig campingreceptionist, trots att vi hyrde ut hus- och s.k. villavagnar av minst sagt varierande kvalitet. Ytterligare forklaring torde vara overflodig.
Utcheckningen var sa okristligt tidigt som 10.00, men det klarade vi med flera minuters marginal. Behover jag tillagga att vi traffade tyskarna dar pa morgonkvisten? Helt utan varandras vetskap hade vi sovit nagra meter ifran varanda!
Vi tog oss till nasta camping. Har bor det inflikas att vi inte hade planerat att komma till Rom forran idag, och det boende vi bokade alltsa inte fanns tillgangligt igar... Det har ar i alla fall grymt mycket battre! Utover vanliga talt- och husvagnsplatser och stugor finns det aven vandrarhem med sovsalar, och dar bor vi. Idag har vi spenderat nagra timmar vid campingens pool och nu surfar jag pa deras gratisinternet. Det finns restaurang och bar, samt en inte jattedyr supermarket. For en sekund insag jag charmen med all-inclusive charter, nagot jag i hela mitt liv forkastat. Som tur var slappte jag snabbt tanken igen.
Det dar tyskarna, alltsa. De maste var varldens mest campingglada folk! Det kryllar av dem har. Ett tag tankte jag att de kanske var Italien-galna istallet, men sedan tankte jag aterigen tillbaka pa mitt gamla jobb, och tyskarna utgjorde helt klart en orimligt stor del av alla gaster. Framfor allt i kategorin husbil. De dar tyskarna vi sprang pa hela tiden i Patras/pa baten/i Bari/pa den forra campingen bekraftade teorin genom att ha med sig ALLT. Flashiga fallknivar, termosar, liggunderlag, you name it! Imponerande, skulle jag vilja saga.
Patras
Tanken var att vi skulle ta oss ganska direkt till Bari i Italien efter Chalkida, men vi blev kvar i Patras nagra dagar. Patras ar Greklands tredje storsta stad och verkar mest vara kant for sitt farjelage. Den tanken bekraftades mer och med nar jag tittade ut over hamnen och alla farjor som ankom och avgick igar fran min solstol.
Patras ar nog inte sa speciellt egentligen, men jag gillar det. Vi bor pa ett av tio hostel i hela Grekland, och sanningen att saga sa ar det ganska sunkigt. Det gor inte sa mycket. Det drivs av en grahraig man, som ar mycket vanlig och hjalpsam. Han och hans familj bor i husets undervaning, och resterande tva vaningar utgors av sovsalar och tvabaddsrum. Det stadas inte alltfor ofta och duschen, som ar gemensam for kvinnor och man, luktar mogel. Men det ar billigt, finns en fantastisk tradgard och vi bor hemskt mycket hellre sahar an pa hotell.
Vi kom hit i fredags kvall, efter att ha sett solnedgangen fran taget och pratat med en trevlig amerikan som skulle vidare till Venedig. Vi traskade pa i den riktning vi trodde att hostelet lag, och pa vagen dit hittade vi turisinformationen. Dar hittade vi varldens mest energiske man, som glatt gav oss kartor, broschyrer och berattade att det fanns gratis cyklar och Internet att tillga. Klockan var 22.00, en fredagkvall. Det kalalr jag service.
Snart var vi framme vid hostelet, installerade oss och gick ut for den obligatoriska grekiska salladen. Nar vi kom tillbaka holl fyra biffiga killar pa att ga och lagga sig i vart rum. Det var sjukt varmt i rummet hela natten och av nagon marklig anledning har personalen anda sedan dess kallat oss for "the couple".
Igar var jag pa stranden i ganska manga timmar. Jag lyckades branna laren, nagot som hander varje sommar fast jag alltid hinner glomma det mellan varven. Australiensaren i solstolen bredvid ville prompt bjuda pa drinkar, men lugnade sig nar han insag att jag var lika gammal som hans dotter. Han berattade att han var i Grekland for att komma over sin skilsmassa och jag kande mig inte trygg forran Joel kom.
Det blev lite kyligare frampa kvallen, sa vi stannade inte sa lange pa stranden. Vi kakade middag och satt i vandrarhemmets tradgard ett tag, och sedan blev det en tidig kvall igen. Joel sa att det kandes som att vi hade blivit vuxna, eftersom vi helst av allt ville ga och lagga oss klockan elva en lordagkvall. Hoppas det var nagot tillfalligt ;)
I eftermiddag aker vi till Bari! Nagra dagar till, och sedan ar vi hemma... Tank vad tiden flyger ivag!
Den grekiska gastfriheten
I onsdags kvall, trotta efter Aten (men framfor allt efter nattens tagresa), kom vi fram till Chalkida. Vi forstod snabbt att det inte var nagot sarskilt vanligt turistmal, for vi som enda icke-greker och ryggsacksmanniskor blev vi uttittade pa taget. Senare fick vi veta att Chalkida har ungefar 90 000 invanare, varav en tiondel ar studenter. Det gor den till en bra partystad, och nar turisterna aker darifran pa sommaren, sa kommer atenarna dit over helgerna, sa det hander alltid nagot. Utlanningar ar det dock ont om, och engelska ar inte alls lika gangbart som i Aten eller pa oarna.
Vi var dar for att traffa Nikos, min gamla chef fran Hard Rock Cafe. Han sa upp sig nagon manad fore mig for att fa lite sol och mammas mat, i princip. Sanningen att saga, sa kan jag itne forsta att han nagonsin flyttade darifran, den klassen var det pa stranden osv!
Hursomhelst, vi visste inte riktigt vad vi hade att vanta. Nikos hade sagt att det skulle bli kul att traffa oss, men han hade inte knystat ett ord om hurvida vi kunde bo hos honom eller inte, eller om han var upptagen med annat eller hade tid att umgas. Dessutom var han forsenad nar han skulle mota oss pa stationen. Nar han till slut dok upp, sa var det i en rod sportbil. Da borjade jag forsta att det skulle bli nagot utover det vanliga.
Snart sa han att vi tyvarr inte kunde bo hos honom, eftersom hans morforaldrar var pa besok (for ovrigt bor han med sin mamma och syster, sweet att flytta hem till mamma nar man ar 31 bast och har bott borta i over fem ar). Istallet hade han fixat sa att vi fick bo hos hans kusin.
Innan vi kom dit ursaktade han sig for att stallet var litet. "Ah", sa vi, "sa lange vi far tak over huvudet ar vi mer an nojda!". Det visade sig att kusinen hade en tvaa och att vi blev inhysta i sovrummet. Det haftigaste med lagenheten var att den inte hade nagra 90 graders-vinklar, utan var helt och hallet en parallellpratpets! Sovrummet var en fantastisk romb som ledde till manga forvanade tankar pa mornarna...
Vi var dar for att traffa Nikos, min gamla chef fran Hard Rock Cafe. Han sa upp sig nagon manad fore mig for att fa lite sol och mammas mat, i princip. Sanningen att saga, sa kan jag itne forsta att han nagonsin flyttade darifran, den klassen var det pa stranden osv!
Hursomhelst, vi visste inte riktigt vad vi hade att vanta. Nikos hade sagt att det skulle bli kul att traffa oss, men han hade inte knystat ett ord om hurvida vi kunde bo hos honom eller inte, eller om han var upptagen med annat eller hade tid att umgas. Dessutom var han forsenad nar han skulle mota oss pa stationen. Nar han till slut dok upp, sa var det i en rod sportbil. Da borjade jag forsta att det skulle bli nagot utover det vanliga.
Snart sa han att vi tyvarr inte kunde bo hos honom, eftersom hans morforaldrar var pa besok (for ovrigt bor han med sin mamma och syster, sweet att flytta hem till mamma nar man ar 31 bast och har bott borta i over fem ar). Istallet hade han fixat sa att vi fick bo hos hans kusin.
Innan vi kom dit ursaktade han sig for att stallet var litet. "Ah", sa vi, "sa lange vi far tak over huvudet ar vi mer an nojda!". Det visade sig att kusinen hade en tvaa och att vi blev inhysta i sovrummet. Det haftigaste med lagenheten var att den inte hade nagra 90 graders-vinklar, utan var helt och hallet en parallellpratpets! Sovrummet var en fantastisk romb som ledde till manga forvanade tankar pa mornarna...
Nikos gav oss nyklarna och sa att vi garna fick dricka upp olen som fanns i kylen. Sedan akte han ivag for att dricka kaffe med nagon, med meddelandet att vi skulle hora av oss sa fort vi kande oss redo att ga ut och att han da skulle komma som ett skott och plocka upp oss med bilen.
Vi hann med en del barer, bland annat den dar han jobbar. Den hette Breeze och var sjukt stylish! Alla som jobbade dar verkade tycka sa mycket om den att de hangde dar aven nar de var lediga, nagot som bidrog till en valdigt skon stamning. Sa smaningom blev vi hungriga och Nikos tog oss till sin kompis restaurang. den lag lite utanfor centrum och drevs av en grekisk familj. Sa fort vi kom dit visade kompisen oss till ett bord och sedan borjade dealandet. Vi forstod inte ett ord, men till slut gick kompisen for att vidarebefordra allt till sin mamma, som stod i koket denna dag. Nikos forklarade att de inte hade nagon fast meny och han hade tagit reda pa vad som fanns for dagen. Efter ett tag dignade bordet av en valdig massa olika grekiska specialiteter. Vi var de enda gasterna och snart satt hela personalen vid vart bord. Mamman i 70-arsaldern berattade hemligheten bakom de fyllda squashblommorna, sonen hamtade mer och mer dricka och dottern kedjerokte.
Vi hann med en del barer, bland annat den dar han jobbar. Den hette Breeze och var sjukt stylish! Alla som jobbade dar verkade tycka sa mycket om den att de hangde dar aven nar de var lediga, nagot som bidrog till en valdigt skon stamning. Sa smaningom blev vi hungriga och Nikos tog oss till sin kompis restaurang. den lag lite utanfor centrum och drevs av en grekisk familj. Sa fort vi kom dit visade kompisen oss till ett bord och sedan borjade dealandet. Vi forstod inte ett ord, men till slut gick kompisen for att vidarebefordra allt till sin mamma, som stod i koket denna dag. Nikos forklarade att de inte hade nagon fast meny och han hade tagit reda pa vad som fanns for dagen. Efter ett tag dignade bordet av en valdig massa olika grekiska specialiteter. Vi var de enda gasterna och snart satt hela personalen vid vart bord. Mamman i 70-arsaldern berattade hemligheten bakom de fyllda squashblommorna, sonen hamtade mer och mer dricka och dottern kedjerokte.
Efter ett tag var vi mer an matta och begav oss tillbaka mot Breeze, men varken Joel eller jag orkade sarskilt lange, sa det blev ingen sen natt for oss. Vi snubblade in hos kusinen, som nu for forsta gangen var hemma. Han hade fantastiska, roda pyjamasbyxor med renar pa.
Nasta dag motte vi upp med Nikos pa Breeze igen, och snart kom hans kompis restaurangagaren. Det visade sig att de hade varit ute till klockan sex pa morgonen, men de verkade pigga och glada anda och vi korde ivag i kompisens lilla bla hundkoja mot stranden. Jag trodde aldrig att jag skulle aka i en bil med danande musik ur hogtalarna, genom Greklands torra landskap och sma stenhus, i en HUNDKOJA till pa kopet! Men det var roligt. Och annu battre blev det nar vi kom fram till stranden...
Det var som sagt ingen turisthala, direkt, och eftersom det var en vanlig vardag och folk i allmanhet jobbar da, sa hade vi stranden nastan for oss sjalva. Fantastiskt! Det var varmt och skont, vattnet glittrade och inbjod till otaliga bad... Vi blev uppassade av en glad grek och livet lekte. Efter ett tag var Nikos tvungen att aka till jobbet, men han lamnade oss med sin kompis (som for ovrigt inte kunde nagon engelska) och lovade att han skulle ta hand om oss. Vid sjutiden pekade han mot bilen och vi akte tillbaka till stan. Det visade sig att restaurangkillen fran stranden skulle aka med, och det kom fram att han jobbade pa dagarna pa stranden och pa kvallarna pa foregaende dags familjerestaurang, sju dagar i veckan!
Hem, duscha, hanga pa Breeze ett tag igen, aka inihelvete langt for att ata resans godaste pizza (kanske for att klockan var narmare elva pa kvallen och vi inte atit nagot sedan frukost) och sedan vidare natten lang. Vi hann med en ol vid det gamla slottet med utsikt over storre delen av stan, att skala in sommaren (det blev den forste juni den natten!), lara oss dricka tequila med apelsinoch en mangd annat. Det var sommaroppning pa flera klubbar i stan och jag var inte i sang forran vid sju-atta pa morgonen.
Kvallens basta var helt klart bogen som jobbade pa Breeze. Vilken underhallare! Om jag hade bott i Chalkida hade jag gatt dit varje vall bara for att titta pa honom! Vilken energi, vilken kansla! Han dansade, jonglerade med flaskor, flirtade med allt och alla samt satte pa angan pa kaffemaskinen sa fort de spelade nagon av hans favoritlatar (garna Madonna). Wow!
De dar natterna... Och en dag i Aten
Som tidigare namnt, sa skulle vi ta nattaget Larissa-Aten. Vi hade varit forutseende nog att gora platsreservationer, sa att vi inte skulle vara tvungna att flytta pa oss mitt i natten, eftersom taget stannade pa varenda station och det ar en popular stracka. Med andra ord sa kandes det ganska skont att ga pa taget, och vi var trotta bada tva och ville inget annat an att krypa ihop i sovsackarna och forsoka fa lite somn.
Men icke. De platser vi hade fatt var i vagn ett, som visade sig var sovvagnen. Med andra ord fanns inte vara saten! Det blev en lang natt, med en tonarsbruds evig tjatter i mobiltelefonen, kedjerokande greker och obekvama skinnsaten. 05.19 anlande vi till Aten, och sallan har jag varit mer opepp. Det fanns inte mycket annat att gora an att ta tjuren vid hornen, och eftersom det enda vi verkligen ville se i Aten var Akropolis, sa tog vi forsta basta metro dit.
Energin atervande sa smaningom och vi forundrades over de uraldriga marmorpelarna hogt upp over staden, som sakterliga vaknade till liv. Vi enades om att det var tusen ganger battre att se soluppgangen dar an att behova brottas med miljontals turister, att i tysthet ata var standardfrukost bestaende av morotter.
Dessvarre fick vi inte ga narmare ruinerna. De oppnade inte forran klockan atta. Det resulterade i att vi satt i tva timmar pa den gamla avrattningskullen och nastan somande. Nar klockan sedan narmade sig atta gick vi mot ingangen och forbannade oss sjalva for att vi inte hade gatt tidigare, for nu hade turisterna borjat flockas. Inte mycket att gora at saken, och snart var vi uppe vid Parthenon. Det var helt otroligt! Detta gamla tempel, i sallskap med flera andra, ruvade dar over Aten. Vilken juvel! Det ar nog nagot av det aldsta jag har sett som har skapats av manniskohander, i alla fall av den storleken.
Vi spenderade nagra timmar dar, njot och svettades. Sedan tog vi oss mot National Garden, med stopp for en frappe eller tva. National Garden var en otrolig park! Vaxter av alla de mojliga och omojliga slag slogs om utrymme med dammar och lekplatser. Vi var lyckliga nog att higga en undanskymd del av parken dar vi faktiskt slumrade till. Det var nog inte helt vanligt, for i resten av parken kryllade det av atenare och turister.
En smula mer utvilade gick for att leta upp lunch. Det blev det dyraste malet mat pa resan (antagligen for att vi gick at fel hall och kom ut ur centrum istallet for till de restauranger dar konkurrensen om kunderna haller priserna lite lagre [fast vi hade saklart hoppats pa att det samre laget skulle var till var favor]).
Sedan var vi matta pa Aten.
Aten vantar
Sedan nagra timmar tillbaka ar vi i Larissa. Vi har spenderat tiden val - solat, druckit kaffe och last bocker (omlasning av The house of spirits, Isabel Allende, for min del. Las den!). Ikvall blir det nattag igen. Suck. Vi hade precis bestamt oss for att lagga lite pengar pa ett hostel i Aten, nar vi upptackte att alla var fullbokade. Det blir alltdsa en natt till pa tag - ekonomiskt, men med risken att var sightseeing blir lidande... Det far ga! Ska bli kul att se stan i alla fall, aven om jag befarar att det blir en aning varmt...
Lovos var ratt schysst i alla fall. Tyvarr var nastan allt pingststangt ovh vadret inte toppen direkt, men jag tivdes helt okej anda. Joel tyckte nog inte att det var riktigt lika bra, men han fick i alla fall god mat :) Vi har foralskat oss i frappe, men gillar inte att bo pa hotell. Man traffar ju inga manniskor! Pa vandrarhem finns det alltid nagon att snacka med, skitbra satt att lara kanna folk! Laga mat samtidigt, slass om TV:n, prata tidigare resmal...
En grej jag glomde om Rumanien, forresten; langs med jarnvagsralsen lag folk och solade! Gar det inte att hitta nagot battre stalle, liksom? Eller ville de visa upp sina (halv)nakna kroppar for alla tagresenarer? Det ar inte riktigt vad jag ar van vid fran Sverige, i alla fall... Aven om vi nog ar nakna i storre utstrackning i ovrigt.
Lovos var ratt schysst i alla fall. Tyvarr var nastan allt pingststangt ovh vadret inte toppen direkt, men jag tivdes helt okej anda. Joel tyckte nog inte att det var riktigt lika bra, men han fick i alla fall god mat :) Vi har foralskat oss i frappe, men gillar inte att bo pa hotell. Man traffar ju inga manniskor! Pa vandrarhem finns det alltid nagon att snacka med, skitbra satt att lara kanna folk! Laga mat samtidigt, slass om TV:n, prata tidigare resmal...
En grej jag glomde om Rumanien, forresten; langs med jarnvagsralsen lag folk och solade! Gar det inte att hitta nagot battre stalle, liksom? Eller ville de visa upp sina (halv)nakna kroppar for alla tagresenarer? Det ar inte riktigt vad jag ar van vid fran Sverige, i alla fall... Aven om vi nog ar nakna i storre utstrackning i ovrigt.
Karlek, oliver och timjan
Eller i alla fall oliver. Vi ar i Grekland nu. Vilka oliver de har! Man kan bli lyrisk for mindre.
Vi kom hit i gar kvall, efter en lang resa. Redan vid elva-tolv tiden i lordags brot vi upp fran Kismet Dao, tog bussen till centralen och saden taget vidare till Bukarest, dar vi svettades ihjal i hettan, borjade hata ett visst Internetcafe, avhandla Joels samtliga karleksaffarer under den tid vi kannt varandra (tror jag i alla fall, kanske hemligholl han nagra...) och hitta en bekant sedan tidigare, Ashley. Tillsammans med henne tog vi nattaget till Sofia. Vi delade kupe med en grek som var alldeles for pratglad for sitt eget basta. Grekland ar battre an allt annat och kvinnan ska tiga, typ. Trevlig prick? Njaee. Vi lyckades i alla fall fa nagra timmars somn, och anlande till Sofia 06.23. Da hade en mus atit upp nastan hela var ost och nagon gatt igenom Ashleys ryggsack samt stulit hennes guidebok.
En knapp timme i Bulgariens huvudstad, och sedan var vi pa vag igen. Det blev lunch (greikisk sallad, ahhh!) i Thessaloniki, Greklands nast storsta stad. Taget vi sedan skulle ta var fullbokat, sa vi roade oss med att ata korsbar och tog farval av Ashley, som skulle till Olympia. Efter ett par timmar kom vi med nasta tag mot Larissa, dar vi bytte en sista gang. Detta tag tog vi till slutstationen, Lovos. Ingen av oss hade nagon aning om vad det skulle innebara, men pa kartan hade vi sett att det lag vid havet och det lat ju trevligt, tyckte vi.
Sa, strax fore atta i gar kvall kom vi fram. Nastan tva dygns restid och vi var ratt mora, sa vi tog in pa forsta basta hotell. Eller ja, forsta var det i alla fall, men knappast det basta. Det ar i alla fall ganska charmigt. Fran balkongen ser man hamnen och ett rivningshus och det luktar en blandning av tang och farmors hus och mogel. Mycket sammet och jesussymboler.
Vi tankte att vi nog skulle ma bra av nagon form av mat innan det var dags att ta igen sig, men icke! Det var svarare an vad jag nagonsin hade kunnat forestalla mig. Grekland ar, for mig, tavernor i minsta lilla grand. Har fanns det barer i overflod, men ingen av dem kunde uppbringga minsta lilla brodskalk. Till slut hittade vi ett stalle som hade lite snacks, sa var middag blev en handfull chips, nagra notter och tre oliver var. Men vilka oliver! Ojoj. Vi var tvungna att kopa oliver till frukost ocksa. Och yoghurt... Grekland har ett av mina favoritkok, urskta att jag ar en sadan matnord!
Nu nar vi har tillbringat nagra timmar i Lovos, kan foljande konstateras:
Det finns antagligen ett universitet har, for vi motte en tjej som hade flyttat hit for att plugga.
Det finns hotell overallt, sa nog ar det en turiststad, trots att det enda sprk vi har hort talas har varit grekiska.
Det ar en hamnstad.
Det finns mygg.
Jag gillar't.
Bara att det ar Grekland ar bra, att det ligger vid havet ar ett extra plus och vadret satter kronan pa verket. Igar var det inte det minsta kyligt nar vi var ute, och idag ar det 23 grader trots en molnig himmel. Rumanien var sa fruktansvart varmt i sina stunder, sa det har kanns alldeles lagom. Visst, jag hade inte tackat nej till en dag pa stranden, men va fan...
Jag glomde forresten lite nar jag skrev om Rasnov tidigare. Mannen som parkerade bilen mitt pa gatan och tog en tupplur (las; sov som en stock i flera timmar) och alla hastekipage. Det kans valdigt frammande for mig att folk anvander hast och vagn som sitt huvudsakliga transportmedel i Europa 2007.
Har finns istallet gamla kvinnor som vallar sina far...
Vi kom hit i gar kvall, efter en lang resa. Redan vid elva-tolv tiden i lordags brot vi upp fran Kismet Dao, tog bussen till centralen och saden taget vidare till Bukarest, dar vi svettades ihjal i hettan, borjade hata ett visst Internetcafe, avhandla Joels samtliga karleksaffarer under den tid vi kannt varandra (tror jag i alla fall, kanske hemligholl han nagra...) och hitta en bekant sedan tidigare, Ashley. Tillsammans med henne tog vi nattaget till Sofia. Vi delade kupe med en grek som var alldeles for pratglad for sitt eget basta. Grekland ar battre an allt annat och kvinnan ska tiga, typ. Trevlig prick? Njaee. Vi lyckades i alla fall fa nagra timmars somn, och anlande till Sofia 06.23. Da hade en mus atit upp nastan hela var ost och nagon gatt igenom Ashleys ryggsack samt stulit hennes guidebok.
En knapp timme i Bulgariens huvudstad, och sedan var vi pa vag igen. Det blev lunch (greikisk sallad, ahhh!) i Thessaloniki, Greklands nast storsta stad. Taget vi sedan skulle ta var fullbokat, sa vi roade oss med att ata korsbar och tog farval av Ashley, som skulle till Olympia. Efter ett par timmar kom vi med nasta tag mot Larissa, dar vi bytte en sista gang. Detta tag tog vi till slutstationen, Lovos. Ingen av oss hade nagon aning om vad det skulle innebara, men pa kartan hade vi sett att det lag vid havet och det lat ju trevligt, tyckte vi.
Sa, strax fore atta i gar kvall kom vi fram. Nastan tva dygns restid och vi var ratt mora, sa vi tog in pa forsta basta hotell. Eller ja, forsta var det i alla fall, men knappast det basta. Det ar i alla fall ganska charmigt. Fran balkongen ser man hamnen och ett rivningshus och det luktar en blandning av tang och farmors hus och mogel. Mycket sammet och jesussymboler.
Vi tankte att vi nog skulle ma bra av nagon form av mat innan det var dags att ta igen sig, men icke! Det var svarare an vad jag nagonsin hade kunnat forestalla mig. Grekland ar, for mig, tavernor i minsta lilla grand. Har fanns det barer i overflod, men ingen av dem kunde uppbringga minsta lilla brodskalk. Till slut hittade vi ett stalle som hade lite snacks, sa var middag blev en handfull chips, nagra notter och tre oliver var. Men vilka oliver! Ojoj. Vi var tvungna att kopa oliver till frukost ocksa. Och yoghurt... Grekland har ett av mina favoritkok, urskta att jag ar en sadan matnord!
Nu nar vi har tillbringat nagra timmar i Lovos, kan foljande konstateras:
Det finns antagligen ett universitet har, for vi motte en tjej som hade flyttat hit for att plugga.
Det finns hotell overallt, sa nog ar det en turiststad, trots att det enda sprk vi har hort talas har varit grekiska.
Det ar en hamnstad.
Det finns mygg.
Jag gillar't.
Bara att det ar Grekland ar bra, att det ligger vid havet ar ett extra plus och vadret satter kronan pa verket. Igar var det inte det minsta kyligt nar vi var ute, och idag ar det 23 grader trots en molnig himmel. Rumanien var sa fruktansvart varmt i sina stunder, sa det har kanns alldeles lagom. Visst, jag hade inte tackat nej till en dag pa stranden, men va fan...
Jag glomde forresten lite nar jag skrev om Rasnov tidigare. Mannen som parkerade bilen mitt pa gatan och tog en tupplur (las; sov som en stock i flera timmar) och alla hastekipage. Det kans valdigt frammande for mig att folk anvander hast och vagn som sitt huvudsakliga transportmedel i Europa 2007.
Har finns istallet gamla kvinnor som vallar sina far...
Ute pa ralsen igen
Sedan sist har tiden flutit pa ratt lugnt och stilla. Det var ju lite det som blev meningen med Brasov - att koppla av. Semester fran semestern. En del begav vi oss dock ut pa. Utover att vi gick omkring i stan, drack ol ur tvalitersflaskor, satt i timtal pa balkongen och vandrade runt i bergen, sa gick jag till frisoren. Det ar alltid lika spannande att lata nagon man inte kan kommunicera med satta saxen i haret pa en! Med tanke pa att vi bara kunde prata med handerna, sa ar jag forvanad over hur bra det blev. Kanske inte riktigt sa som jag hade tankt mig, men anda. De 70 kronor jag betalade var det latt vart! Jag kunde inte lata bli att tanka pa Erica, min frisor i Amsterdam, och hur jag lat henne ga loss pa mitt har nar jag var hennes harmodell. Jesus!
Samma kvall var det vampyrfilm pa hostelet, men jag trottnade efter ett tag pa att kolla pa ovader pa TV, och satte mig pa balkongen och tittade pa ett riktigt istallet. Det vi sag pa taget kan slanga sig i vaggen! Det har var annu varre/battre, och det gjorde inget att jag satt dar och hackade tander, sa coolt var det!
Igar var vi ocks ute pa aventyr. Lokalbuss, yeah! Vi akte till Bran och tittade pa slottet dar. Det lar ha varit en stor inspirationskalla till Dracula. Det var ganska coolt. Pa vagen tillbaka till Brasov stannade vi till i Rasnov och traskade upp pa berget dar nasta slott lag. Det var skitstort och hade en enorm utsikt. Tyvarr regnade det ganska mycket och jag trodde jag skulle do nar vi gick nerfor berget igen, for leran var minst sagt hal...
Nar vi sedan vantade pa bussen fragade vi en aldre herre nar den skulla komma. Han holl upp fem fingrar for fem minuter, och nar ungefar sa lang tid hade gatt, sa kom det en lite skruttig bil som stannade. Gubben hoppade in i bilen och vinkade till oss att vi skulle komma med. Och sa blev det. Herregud, lifta i Rumanien! Joel berattade efterat att det lag ett basebolltra och stora skiftnycklar pa golvet, men jag kande mig aldrig hotad. Stamningen i bilen var bra, och langs hela vagen stod andra liftare, sa jag antar att det ar sa det gar till har... Nar vi till slut kom tillbaka till Brasov tog vi bussen at fel hall. Jobbigt!
Idag blev det farval till Kismet Dao, och vi tog taget till Bukarest. Vi har ett antal timmar har tills taget till Sofia gar och inte forran klockan 13.00 imorgon ar vi framme vid etappens mal - Thessaloniki. Det kanns anda ganska bra, eftersom jag har sett fram emot Grekland. Med tanke pa vilken tryckande hetta vi har har, sa blir det nog inte manga knop gjorde dar... Fast det klart, det ar ju ofta lite friskare vid havet.
Forresten, mamma, minns du vagrenarna pa Oland? Sa ar det har ocksa!
Alla dessa manniskor
Det har med alla manniskor man traffar, det ar verkligen haftigt. Alla snalla tanter och farbroder som pratar med oss under bussresor och pa marknader, trots att vi inte kan ett ord pa samma sprak, alla som lotsar oss ratt pa stationer, som visar vagen, tipsar om restauranger... Och alla andra som ar ute och reser! Australienaren igar, t ex, som har varit pa resande fot under fyra ars tid men som aker hem for att titta till sina vuxna barn nagon manad per ar, den tyska pensionaren som cyklar hela vagen fran sitt hem nara Frankfurt till Istanbul, skanske Kim som kande Joels vanner, amerikanske Ashley som gav mig en flaska hallonchampagne, Dale som volontarjobbar i Sofia, Emma som reser for att komma over sitt ex, engelsmannen som har flyttat till Bolivia, snubben fran Malaysia som varit i Europa i tolv ar, norrmannen Sven som ar besatt av Trav och sa vidare. Det ar helt grymt! Alla ar fantastiska, har mangder med historier att beratta och liv att avundas. Wow!
Forresten, den som har laddat pa mitt 300 spann pa min mobil, tack och bock! Det var mycket ovantat och snallt.
Vi blir nog kvar har
Ett tag i alla fall. Det ar verkligen avkopplande, och aven om jag inte har gjort nagonting pa over tre veckor, sa behovs det. Flera timmar pa balkongen utan att gora ett dyft, trevligt folk att snacka med om man ar pa humor osv. Vi stannar minst tva natter till i Brasov, men har sagt att vi aker vidare soderut SENAST pa sondag. I sa fall har vi stannat har i nastan en vecka... Kommer bli som mobler pa hostelet.
Idag har vi varit uppe pa en bergskam. Joel gick upp, medan jag tog linbanan. Hursomhelst, sa var det jattefint! At ena hallet sag man en stor slatt och staden, och at andra var det berg och ater berg. Fint! Coolt att Joel gick upp ocksa! Jag var lat och tog linbanan, men kompenserade med att laga middag. Jag var pa den lokala jordbruksmarknanden och kopte sjukt mycket gronsaker, bland annat farskpotatis, for sammanlagt knappt 40 kr. Det gar sakert att fa mycket billigare ocksa, bara man pruta. Jag var inte inne pa den linjen idag, men vi blev mer an matta anda. Det var egentligen mat till minst en person till, men vi var ju ingen mer person, sa vi tryckte i oss :)
Idag har vi aven umgatts med en svensk, nagra kanadensare, en nya zeelandare och tva rumanier. De sistnamnda tog med oss till en lokal pub - skitkul!
Forresten, sa ar det ganska lustigt att se hur folks bild av mig andras nar jag berattar att jag har bott i Amsterdam. Idag har jag sett flera "naha, ar det sant"-reaktioner. Som att jag skulle vara helt crazy bara for det.... Eller att se hur folk ser pa mig om jag sager att jag har jobbat pa resaturang eller pa Hard Rock Cafe, halla, som att Hard Rock skulle vara nagon femstjarnig finsmakarkrog? Haha.
Tack pappa, som ringde idag. Det var fint att hora om kollegor och, framfor allt, sadd. Da fick jag lite hemlangtan. Tradgarden darhemma ar ocksa avkopplande...
J; Nagot nytt om jobbet, de skulle val ringa snart?
GRATTIS till Oskar som fyllde ar den 23 och Linnea som fyller den 24!!!
Idag har vi varit uppe pa en bergskam. Joel gick upp, medan jag tog linbanan. Hursomhelst, sa var det jattefint! At ena hallet sag man en stor slatt och staden, och at andra var det berg och ater berg. Fint! Coolt att Joel gick upp ocksa! Jag var lat och tog linbanan, men kompenserade med att laga middag. Jag var pa den lokala jordbruksmarknanden och kopte sjukt mycket gronsaker, bland annat farskpotatis, for sammanlagt knappt 40 kr. Det gar sakert att fa mycket billigare ocksa, bara man pruta. Jag var inte inne pa den linjen idag, men vi blev mer an matta anda. Det var egentligen mat till minst en person till, men vi var ju ingen mer person, sa vi tryckte i oss :)
Idag har vi aven umgatts med en svensk, nagra kanadensare, en nya zeelandare och tva rumanier. De sistnamnda tog med oss till en lokal pub - skitkul!
Forresten, sa ar det ganska lustigt att se hur folks bild av mig andras nar jag berattar att jag har bott i Amsterdam. Idag har jag sett flera "naha, ar det sant"-reaktioner. Som att jag skulle vara helt crazy bara for det.... Eller att se hur folk ser pa mig om jag sager att jag har jobbat pa resaturang eller pa Hard Rock Cafe, halla, som att Hard Rock skulle vara nagon femstjarnig finsmakarkrog? Haha.
Tack pappa, som ringde idag. Det var fint att hora om kollegor och, framfor allt, sadd. Da fick jag lite hemlangtan. Tradgarden darhemma ar ocksa avkopplande...
J; Nagot nytt om jobbet, de skulle val ringa snart?
GRATTIS till Oskar som fyllde ar den 23 och Linnea som fyller den 24!!!
Rumanien, OMG!
Det kanns som att varje stalle vi kommer till ar battre an alla andra. Det ar helt sjukt, man hittar liksom inga ord som racker till, till slut. Nu ar vi i alla fall i Brasov. Vi kom hit klockan sex imorse och var da lagom pigga efter nattens tagresa (seriost, tva passkontroller, tre konduktorer och ett gigantiskt askvader! Granspoliserna var varre an nagonsin och konduktorerna overraskade med att:
1) forsoka ragga upp oss och flytta oss till sovvagn
2) argt oppna dorren och sedan gora konstiga danssteg.
Passkontrollanterna var inte samre de, och vackte oss med buller och bang mitt i natten. Joel flog upp ur sovsacken, med foljden att sovsacken akte i golvet och dar stod han i kallingar - nattens hojdpunkt, verkade poliserna tycka. Det basta det forde med sig var att vi fick se askan, och det ar jag valdigt glad over! Det enda ovader jag sett som kan mata sig med det, ar sommaren for nagra ar sedan nar vagarna pa Orust regnade bort och jag tittade ut over havet halva natten for att sedan bli utskalld pa jobbet for att inte campinggasternas talt talde regn... [Ovadret fick mig ocksa att tanka pa nar jag var cirkus fem bast och barnen i grannskapet byggde en askledare. En askledare, halla, hur normalt ar det!?])
Brasov, var det ja. Vi bor pa Kismet Dao, och som ni kanske hor ar det ett sa ar det ett flummigt hippiehak. Vi har skitsnygg utsikt fran balkongen (yes, vi har balkong), agarna tvattar vara smutsiga klader utan extra kostnad, det ingar ol och frukost... Kanonstalle! Men anda ar det naturen har jag vill sla ett slag for.
Jag trodde inte att jag skulle gilla Rumanien. Jag ville mest aka hit for att det lat coolt med Transylvanien. Men det ar helt fantastiskt! Pa formiddagen idag har vi vandrat runt i bergen (kanske inte sa smart, med tanke pa att vi inte hade nagon karta och att det har ar Europas varg- pch bjorntataste land) och det var en grym naturupplevelse! Kanske har Rille ratt nar han kallar mig scout, vem vet, hur som helst sa var det verkligen vackert och bade Joel och jag upplevde nagon slags inre frid. Vi vill stanna har for evigt!
Imorgon ska vi ut och leta efter Draculas slott, haha. Det kan nog bli underhallande.
For ovrigt, eventuella oroade foraldrar, ha i atanke att vi tillhor en ironisk och overdriftsbenagen generation.
1) forsoka ragga upp oss och flytta oss till sovvagn
2) argt oppna dorren och sedan gora konstiga danssteg.
Passkontrollanterna var inte samre de, och vackte oss med buller och bang mitt i natten. Joel flog upp ur sovsacken, med foljden att sovsacken akte i golvet och dar stod han i kallingar - nattens hojdpunkt, verkade poliserna tycka. Det basta det forde med sig var att vi fick se askan, och det ar jag valdigt glad over! Det enda ovader jag sett som kan mata sig med det, ar sommaren for nagra ar sedan nar vagarna pa Orust regnade bort och jag tittade ut over havet halva natten for att sedan bli utskalld pa jobbet for att inte campinggasternas talt talde regn... [Ovadret fick mig ocksa att tanka pa nar jag var cirkus fem bast och barnen i grannskapet byggde en askledare. En askledare, halla, hur normalt ar det!?])
Brasov, var det ja. Vi bor pa Kismet Dao, och som ni kanske hor ar det ett sa ar det ett flummigt hippiehak. Vi har skitsnygg utsikt fran balkongen (yes, vi har balkong), agarna tvattar vara smutsiga klader utan extra kostnad, det ingar ol och frukost... Kanonstalle! Men anda ar det naturen har jag vill sla ett slag for.
Jag trodde inte att jag skulle gilla Rumanien. Jag ville mest aka hit for att det lat coolt med Transylvanien. Men det ar helt fantastiskt! Pa formiddagen idag har vi vandrat runt i bergen (kanske inte sa smart, med tanke pa att vi inte hade nagon karta och att det har ar Europas varg- pch bjorntataste land) och det var en grym naturupplevelse! Kanske har Rille ratt nar han kallar mig scout, vem vet, hur som helst sa var det verkligen vackert och bade Joel och jag upplevde nagon slags inre frid. Vi vill stanna har for evigt!
Imorgon ska vi ut och leta efter Draculas slott, haha. Det kan nog bli underhallande.
For ovrigt, eventuella oroade foraldrar, ha i atanke att vi tillhor en ironisk och overdriftsbenagen generation.
Forsta motet med Donau
Breclav var egentligen en ganska ointressant stad, och inte en javel (efter en veckas konstant umgange med Joel har jag borjat svara sjukt mycket mer an jag gjorde innan) som snackade engelska. Inte ens pa den irlandska puben var det ett gangbart sprak, och den typen av stallen brukar annars vara ett sakert stalle nar man letar efter nagon att slanga kaft med. Vi lyckades i alla fall gora oss forstadda nagorlunda, at mycket morotter och forundrades over att stadens alkisar satt pa restauranger med sammetsgardiner och kristallkronor.
Men i alla fall. Osterrike-Ungern kan man lasa om i historiebockerna, men det var ingen i min klass som tyckte att det var intressant, sa vi skyndade forbi det snabbare an snabbt. Kanske var det nagot med de dar habsburgarna? Jag minns inte. Hursomhelst, sa lyckades vi klamma in Osterrike och Ungern pa samma dag och det var ingen dalig kombo, ska ni veta!
Lat oss borja med Wien. Vi kom dit vid tolvtiden, eller nagot, och det var stralande sol. Vi gick till narmsta park, der Stadtpark,och tog igen oss i solen. Vi hittade tva oversociala och mycket trevliga osterrikare som hade lunchrast fran sin socialtjanst, som glatt pratade om ditten och datten samt tipsade oss om diverse sevardheter i stan. Vi hann bara med en av dem, for det var sa fruktansvart skont dar i solen. Stephansdomen, var det i alla fall. Haftigt bygge, vill jag lova!
Sedan vantade tagresan till Budapest, och jag maste saga att det ar stad nummer ett pa listan over favoriter hittills. Det ar verkligen hur fint som helst och Donaus skitiga vatten sa vackert att jag nastan borjar skriva poesi (men eftersom Joel ar den djupa av oss tva, sa overlater jag det at honom...).
Pa vart hostel har vi traffat en hardrockare fran Serbien, som alskade oss sa fort vi berattade att vi kom fran Sverige. "Wow, great metal bands!" Jo, jo. han har erbjudit oss att bo hos honom om vi kommer til Belgrad, men det kommer ju aldrig att handa, inte pa den har resan i alla fall. Han var har i stan enbart for att ga pa en konsert med The Haunted (svenskar, sa klart) och var helt i extas nar han berattade om hur bra det hade varit och allt han hade fatt av bandet. Vilken lirare!
Annu trevligare var Jodi, som vi traffade forsta kvallen nar vi letade mat. Hon ar fran Nya Zeeland, men bor och jobbar har for tillfallet. Hon tog oss under sina vingars beskydd och visade sin favvoturk med skitgoda sallader och tog sedan med oss ut till Szimpla kertmozi, det coolaste stalle jag nagonsin varit pa! Hon varnade oss for att "det inte ser ut som en bar forst, men det ar bara att ga pa", och det stamde verkligen. Man gick in genom en port, utan en kotte inom synhall, fick rycka i olika dorrar for att se om de gick att oppna, och bakom den som gjorde det vantade forst nagot som sag ut som ett gammalt vardagsrum och sedan en cykelaffar. Pa andra sidan "cykelaffaren" fanns rum efter rum efter rum med barer, folk, stolar, soffor - allt! Det var verkligen grymt! Dessutom hade de en innergard, dar det var helt perfekt att sitta i den svala kvallsluften...
Jodis kompisar var ocka helskona. Det var mest ungrare, men ocksa en engelsman. Den roligaste vi traffade under kvallen var en valdigt pratglad bog som drack ol ur sugror och pratade om vilda fester med e i Berlin. Dar hade han traffat "ni vet de dar perfekta Cheap Monday-svenskarna som ser ut som fotomodeller, men som man trottnar pa efter fem minuter eftersom de bara ar yta" och som hade forstort hans karlek till den svenska elektropopen...
Budapest annars, da. Jag har varit pa det mest romantiska stalle jag nagonsin sett. Vindlande sma vagar genom en skog, uppfor en kulle, strategiskt utplacerade bankar dar utsikten glimtar fram mellan traden och till slut en helt fantastisk utsikt over Budapests kullar, Doanu, solnedgangen... Vi konstaterade att det nog ar mycket frieri dar. Det var dock inte var avsikt, vad vi ville se var "frihetsgudinnan" (minns inte namnet, men ni fattar grejen) och det var ocksa haftigt. Dessutom har vi sett slottet i Buda, parlamentet i Pest, SVETTATS utav bara den och gatt i timtal. Europas storsta synagoga har vi ocksa tittat lite pa, och likasa basilikan. Effektivitet!
Det ar helt sjukt varmt och Ungern borde byta namn till Ugnen. Det trodde jag inte for en vecka sedan! Jag misstanker att, om det ska fortsatta sahar, sa kommer vi inte gora manga knop under resten av resan...
Ikvall vantar nattaget till Brasov i Rumanien! Spannande!
Lika bra att jag vanjer mig
Joel ar lite proffsigare an mig nar det kommer till foto...
Lyx
Pragvisiten blev ganska kort, och imorse gick vi till tagstationen for att ta ett lokaltag till Brno (tank Starobrno), fordrev lite tid pa en solig terass i linne och shorts och akte sedan vidare till Breclav, dar vi ar nu. Det ar en ganska liten oturistig stad, dar vi smallde pa stort. Hotell! Det har vi egentligen inte rad med, sa kanske blir det avkall pa middagen ikvall... Vi har i alla fall tva rum, fyra sangar, ganska snabbt Internet, TV och badkar. Vi tankte gora vart basta for att utnyttja formanerna - bada minst tva ganger var, ha TV:n pa hela natten, anvanda alla handdukar... Gratisfrukosten ska vi saklart ocksa roa oss med sa gott vi kan!
Ja, jag maste erkanna att vi inte har hunnit med sa mycket mer an tagresan (annu mer otroliga landskap) och att hitta boende idag. Nagra ol i Brno, da, men jag vet inte om det raknas for vi var bara dar i nagon timme. Kyparen gav mig ett glas vatten och Joel en ol nar vi bestallde tva ol, varpa Joel papekade att sma flickor inte ska dricka. Hmpf!?
Men ja, just det, tjeckisk snabbmat intogs ocksa. Friterad ost, strips och majonnas, uhhh!
genom tagfonstret
Ja, jag maste erkanna att vi inte har hunnit med sa mycket mer an tagresan (annu mer otroliga landskap) och att hitta boende idag. Nagra ol i Brno, da, men jag vet inte om det raknas for vi var bara dar i nagon timme. Kyparen gav mig ett glas vatten och Joel en ol nar vi bestallde tva ol, varpa Joel papekade att sma flickor inte ska dricka. Hmpf!?
Men ja, just det, tjeckisk snabbmat intogs ocksa. Friterad ost, strips och majonnas, uhhh!
genom tagfonstret
Hela Sverige ar ute och reser
Narmare bestamt, sa verkar det som att hela hemlandet har begett sig till Prag. Sjukt att man ska hora svenska vart man an vander sig, tycker ni inte? Efter tjeckiska, amerikanska och tyska var svenska helt klart det sprak jag horde mest av i den tjeckiska huvudstaden. Det borjade i stor skala - det bodde en hel klass pa skolresa pa vart hostel ( <3 till det forresten, vilket hak. Grafitti overallt och otroligt vanliga manniskor). Under vistelsen dar horde jag andra svenska beklaga sig over skolklassen, sa jag antar att de inte horde till samma grupp som tidigare namnda...
utanfor den astroniska klockan kom nasta stora grupp. Pensionarer pa bussresa! De traskade lugnt forbi och skymde sikten, men vad hande da? Jo, kvinnan bakom mig borjade prata om att en av busstanterna hade tagit med sig sina stavar pa semestern, sjalvklart pa svenska.
Och sa har det fortsatt. Fulla skaningarna pa sparvagnen, hogstadiekids i godisaffaren, kara par pa utsiktsplatserna... Overallt! Jag trodde inte att maj var en sa fruktansvard resemanad for oss nordbor, men jag hade val fel igen...
utanfor den astroniska klockan kom nasta stora grupp. Pensionarer pa bussresa! De traskade lugnt forbi och skymde sikten, men vad hande da? Jo, kvinnan bakom mig borjade prata om att en av busstanterna hade tagit med sig sina stavar pa semestern, sjalvklart pa svenska.
Och sa har det fortsatt. Fulla skaningarna pa sparvagnen, hogstadiekids i godisaffaren, kara par pa utsiktsplatserna... Overallt! Jag trodde inte att maj var en sa fruktansvard resemanad for oss nordbor, men jag hade val fel igen...
Kalas
Igar kvall skulle jag, som sagt, traffa Tereza. Det var spannande, inte minst for att det var forsta gangen. Jag har forvisso bott i hennes rum i fyra manader och vi har skickat otaliga mail, men vi kanner ju inte varandra, och aven om vi hade gjort det sa ar det inte samma sak att traffa nagon IRL.
Hursomhelst, jag trodde att det var vi och ett par av hennes polare. Men icke! vi traffades pa baren Duende, som for ovrigt var helschysst och som rekommenderas alla som ska till Prag (ligger pa Karoliny Svetla mellan nationalgalleriet och Charles´ bridge). Sa fort vi hade avklarat artighetsfraserna, drog hon med sig till ett stort gang med manniskor i 25-35-arsaldern. Det visade sig att inte mindre an tre i gruppen fyllde ar, och tillsammans hade de ett stort fodelsedagskalas pa krogen. Hej och ha. jag stod for det enda icke-tjeckiska inslaget och kande mig ytterst malplacerad bland alla snygga danstjejer (jo, de ar profisionella dansare hela hogen) och deras pojkvanner, men det var anda en lyckad kvall. Alla gjorde sitt yttersta for att jag skulle kanna mig som hemma, och Tereza var precis sa trevlig och spontan som alla hade sagt. Duende hade jag aldrig kommit till annars heller, och jag ar valdigt glad att jag fick se det stallet.
Jag orkade inte duscha innan... Hon kunde ju ha sagt att det skulle dyka upp MASSA folk!
Hursomhelst, jag trodde att det var vi och ett par av hennes polare. Men icke! vi traffades pa baren Duende, som for ovrigt var helschysst och som rekommenderas alla som ska till Prag (ligger pa Karoliny Svetla mellan nationalgalleriet och Charles´ bridge). Sa fort vi hade avklarat artighetsfraserna, drog hon med sig till ett stort gang med manniskor i 25-35-arsaldern. Det visade sig att inte mindre an tre i gruppen fyllde ar, och tillsammans hade de ett stort fodelsedagskalas pa krogen. Hej och ha. jag stod for det enda icke-tjeckiska inslaget och kande mig ytterst malplacerad bland alla snygga danstjejer (jo, de ar profisionella dansare hela hogen) och deras pojkvanner, men det var anda en lyckad kvall. Alla gjorde sitt yttersta for att jag skulle kanna mig som hemma, och Tereza var precis sa trevlig och spontan som alla hade sagt. Duende hade jag aldrig kommit till annars heller, och jag ar valdigt glad att jag fick se det stallet.
Jag orkade inte duscha innan... Hon kunde ju ha sagt att det skulle dyka upp MASSA folk!
Prag, bl a
Jag hinner inte med! Det ar sa mycket intryck och det ar sjukt kul att vara har. Vi kom igar eftermiddag (efter en fantastisk dag i Dresden, speciellt Neustadt var GRYMT! Kunsthofpassage var kul och haftigt, husen snygga och m,anniskorna trevliga. Det var bara att ta upp kartan sa kom nagon och fragade om man behovde hjalp. Altstadt var ocksa haftigt med gamla byggnader, men vi trottnade ratt fort... Anmarkningsvart ar att min forsta tanke angaende Dresden var: "Hmm, bombades inte det massa under andra varldskriget", men la det snabbt pa hyllan eftersom det fanns sa mycket snyggt kvar. Ganska snabbt enades vi dock om att forsta intrycket var ratt, ganska lustigt).
Lite Dresden, otrolig brunch vid floden
Tagresan mellan Dresden och Prag var ocksa fantastisk. Vi satt och gapade hela tiden. Elbes flodravin, terasserna, de sma pittorerska byarna, ALLT! Det var verkligen haftigt, sa haftigt att vi skalade i den polska 50 kronorsvodkan. Nar vi kom fram till Prag hade den markligt nog tagit slut och vi var inte svarovertalade nar en tjeckisk tjej vill kora oss till sitt vandrarhem. Val dar insag vi att vi verkligen inte ville bo dar och flydde. Eftersom taget inte stannade pa centralstationen, hade vi anda fatt gratis skjuts in till stan och trskade glada i hagen runt tills vi hittade ett annat hak. Vi petade i oss mat och fortsatte kvallen pa ett rastastalle som luktade misstankt likt Amsterdam, men med billig ol och trevlig bartender. Kanon! Innan vi kom i sang lyckades Joel nastan bli tagen av polisen och en hel del oivasentligheter ventileras med en snubbe fran Oklahoma. Trevligt, och efter att ha sovit som stockar var vi redo for en heldag pa stan!
Naja. Forst letade vi upp Hostel Elf, som vi blev helt foralskade i bada tva. Vi trivs som fiskarna i vattnet och skulle helst vilja sitta har hela tiden, men det ar ju lite synd nar man har en sadan stad som Prag runt knuten... Sa vi begav oss ut och idag har vi gatt, gatt och gatt. Forsta stoppet var den astronomiska klockan, mycket fin! Alldeles vagg i vagg var det for tillfallet en Daliutstallning, och eftersom Dali ar Joels favoritkonstnar sa tog vi oss en titt pa den. Coolt, men utstallningen pa Tjorn for nagra ar sedan, dar jag sag hans akvareller var nog snappet vassare.
Sedan tittade vi pa slottet (tydligen det storsta i varlden) och utsikten. Det finns sinnesjukt mycket utsikt i den har staden. Vackert! Sakert gjorde vi mer, men det kanns inte sa viktigt... Vad som ar sakert, ar i alla fall att vi letade efter det kommunistiska museet, som enligt uppgift ska ligga i samma hus som Prags storsta McDonald's, men istallet hamnade vi pa den osterrikiska ambassaden. Vi skyller allt pa Lonely Planet, som hade fel numreringar pa kartan... Hur som helst, sa gav vi upp da och tog forsta basta sparvagn hem och sov. Nu ska jag ut och traffa Tereza, min hyresvard fran Amsterdam, som ar fodd och uppvuxen har i stan. Kul, kul!
Imorgon aker vi antagligen vidare igen, men jag vet inte vart... Skulle tro att det blir nagon annanstans i Tjeckien, men det kan ocksa bli Osterrike, Slovakien eller Ungern. Uppdatering kommer!
Prag har ocksa vatten och broar
...och utsikt
Slump
Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Men lat oss börja fran början.
Jag hade en dag till i Malmö, och jag hade tänkt ladda upp bilder fran Beatas überhäftiga skolgard (hamnbassängen!) och kanske nagot mer, men det far bli en annan gang. Kort sagt kan jag uttrycka saken sahär - det var askul att se Beata igen, hon har verkligen världens snyggaste lägenhet och Malmö är en extremt trevlig stad. Där kan jag mer än gärna tänka mig att bo nagon gang. Det vore inte tokigt alls.
Sa, i mandags eftermiddag traskade vi till stationen och mötte Joel. Första bästa tag till Ystad (som ocksa var en trevlig stad, men med äcklig pizza) och sedan vidare med färja till Polen. Här kommer den första överraskningen. Personalen pa färjeterminalen kunde inte hitta var bokning, för att sedan utbrista: "Men ni skulle ju ha akt igar!"
Det är helt och hallet mitt fel, det ska jag inte hyckla med. Men vilken start! Haha. Som tur var, sa hände det inget. Vi behövde inte betala nagon straffavgift eller nagonting, tack Unity Lines!
Natten spenderades sedan under ett bord. Joel har beskrivit det lite närmare. Det var en nagot märklig känsla, men helt klart värt pengarna som vi tjänade in pa att inte beställa nagon hytt. Bade under nattens gang och när vi väntade pa färjan funderade vi förresten över ett fenomen. Det var hur ytterst homogen gruppen med passagerarna var. Män i medelaldern, polsktalande och med en cigarett i mungipan. Vi fann ingen annan förklaring än att de maste jobba i Sverige och nu skulle hem och hälsa pa familjen. Pa morgonen ändrades allt. Da dök det upp kvinnor av alla de slag, män i andra aldrar och till och med barn! Hm. Jag antar att de tillhör gruppen som har rad med hytt, och dessutom kör bil...
Väl i Swinjousjie väntade vi i flera timmar pa taget, var frustrerade över spraksvarigheterna (vi lär se mer av den varan pa den här resan, det är jag övertygad om!) och gick en promenad. Det var väldigt fint, framför allt fascinerades vi över vallmon som växte i järnvägssparen. Fantastiskt!
Sedan väntade tagresan till Szczecin. Seriöst, jag ägnade mig at huvudräkning och kom fram till att taget stannade oftare än var sjätte minut. Majoriteten av stationerna var inget mer än ett stationshus, sa det kändes som att det var familjen Kozlowskas privata familh. Hög charmfaktor, och tagtoaletten imponerade med tval och diverse andra faciliteter. Fast om vi ska fortsätta resan i samma stil, kommer vi aldrig att komma nagonstans...
Nagon gang under den tid jag har beskrivit, hann vi omformulera planen för etapp ett. Tidigare löd den: "Ta sig sa fort som möjligt genom Polen, för att sedan na Prag." Den nya gick ut pa att ta vägen om Berlin, kanske stanna en natt och hinna spana pa muren. Det stämde bra överens med tidtabellen i Szczecin, och snart satt vi pa ett tag mot Angermünde i östra Tyskland. Efter lite sömn, fantastiska polska kolonilotter och en läskig gränskontroll var vi framme, tog en öl och drog vidare till Berlin. Väl där, enades vi om att Tyskland egentligen inte ingar i var budget, sa vi kollade upp tagen därifran till Prag. Snart var vi pa vag igen.
Allt sag ut att ga bra. Tills vi kom till Dresden. Pa den första stationen, Dresden-Neustadt, suckade vi och sa att här var det allt bra fint. Pa den andra började vi fundera pa att hoppa av, och vid centralstationen gjorde vi slag i saken. Vi hittade ett litet hostel (Kangaroo-stop) med hängmattor och träd i loungen, fräscht kök och duschar, allt för 12,50 euro! Dessutom har vi varit ensamma i sovsalen, sa pa tok för mjuka sängar till trots, har vi sovit som stockar. Nu ska vi ut och beundra broarna över Elbe, gamla satan och alla slitna fasader!
Uppdatering:
Beatas sklogard
Beata och en konstig grej i vattner
Forsta bilden av Polen
Malmö
Efterknappt två timmars sömn ringde klockan och jag kastade mig iväg till centralen. När jag stod på Pressbyrån och försökte bestämma om jag ville ha frukost eller inte, så kom helt plötsligt Beata in i affären! What!? Hon skulle ju vara i Malmö och möta mig på terminalen, dit jag skulle anlända cirka fyra timmar senare. Men icke. Istället överraskade hon med att vara i götet och ta samma buss som jag till Malmö. Åhh, vad kul!
Nu sitter jag i hennes jättesnygga, centrala lägenhet. Ett litet smakprovfrån köket:
Det är verkligen en helt fantastisk lägenhet! Och Malmö verkar vara en stad som jag ahr senderat alldeles för lite tid i... Ska försöka ta igen en del nu!
Nu sitter jag i hennes jättesnygga, centrala lägenhet. Ett litet smakprovfrån köket:
Det är verkligen en helt fantastisk lägenhet! Och Malmö verkar vara en stad som jag ahr senderat alldeles för lite tid i... Ska försöka ta igen en del nu!
Västervik
Igår var ryggsäcken definitivt färdigpackad och jag satte mig på bussen mot Göteborg. Tillsammans med Rille, Oskar, Joel och Elin styrde jag sedan kosan österut, närmare bestämt till Västervik. Vi hade inte riktigt koll på klockan, men bättre sent än aldrig, och till slut hittade vi till Västerviks Gymnasium, där kvällens evenemang redan hade börjat. Visskolan i Västervik fyllde fem år och det firades med bland andra Johan Johansson, Stefan Sundström och Christina Kjellsson. Helt makalöst! Johan Johansson, till att börja med, imponerade med humor och filosofiska tankar, Stefan Sundström är en all tim favourite, men Christian Kjellsson! Vilken kvinna! Jag finner inga ord... Hon ägde utan tvekan scenen med fantastiska texter och en otrolig närvaro. Särskilt kul var det när hon tolkade Vysotskij. Kolla upp henne!
Så var det dags att sätta sig i bilen igen, och jag kan inte säga så mycket mer om hemresan än att vi var trötta och att Nässjö var en överraskning! Hela vägen mellan Västervik och Nässjö var vi godissuktande, och när vi äntligen hittade en dygnet runt-öppen Statiolmack stormade vi självklart in. Döm av vår förvåning när det är den värsta rusning man kan tänka sig där! Hela Statiol kryllade av folk, allra mest ungdomar. Det var för sent för en korv på väg från förfesten till festen, för tidigt för fyllekäk efter krogen... Så vad gjorde de där? Jo, de verkade mest hänga där. Kassörskan kände dem och visste precis vad de ville beställa, utanför satt klungor av ungdomar och häckade och alla spanade intresserat på oss ("De där känner vi inte igen, de måste vara nya här"). Det var fascinerande. Jag hade förstått dem bättre om de hade varit minderåriga, men alla såg ut att vara tillräckligt gamla för att komma in på krogen och då förstår jag inte att de väljer Statiol...
Väl i Göteborg, hade spårvagnarna gått och vi traskade hem till Joels lya på Guldheden och klockan fem stapplade jag i säng.
Så var det dags att sätta sig i bilen igen, och jag kan inte säga så mycket mer om hemresan än att vi var trötta och att Nässjö var en överraskning! Hela vägen mellan Västervik och Nässjö var vi godissuktande, och när vi äntligen hittade en dygnet runt-öppen Statiolmack stormade vi självklart in. Döm av vår förvåning när det är den värsta rusning man kan tänka sig där! Hela Statiol kryllade av folk, allra mest ungdomar. Det var för sent för en korv på väg från förfesten till festen, för tidigt för fyllekäk efter krogen... Så vad gjorde de där? Jo, de verkade mest hänga där. Kassörskan kände dem och visste precis vad de ville beställa, utanför satt klungor av ungdomar och häckade och alla spanade intresserat på oss ("De där känner vi inte igen, de måste vara nya här"). Det var fascinerande. Jag hade förstått dem bättre om de hade varit minderåriga, men alla såg ut att vara tillräckligt gamla för att komma in på krogen och då förstår jag inte att de väljer Statiol...
Väl i Göteborg, hade spårvagnarna gått och vi traskade hem till Joels lya på Guldheden och klockan fem stapplade jag i säng.