Västervik
Igår var ryggsäcken definitivt färdigpackad och jag satte mig på bussen mot Göteborg. Tillsammans med Rille, Oskar, Joel och Elin styrde jag sedan kosan österut, närmare bestämt till Västervik. Vi hade inte riktigt koll på klockan, men bättre sent än aldrig, och till slut hittade vi till Västerviks Gymnasium, där kvällens evenemang redan hade börjat. Visskolan i Västervik fyllde fem år och det firades med bland andra Johan Johansson, Stefan Sundström och Christina Kjellsson. Helt makalöst! Johan Johansson, till att börja med, imponerade med humor och filosofiska tankar, Stefan Sundström är en all tim favourite, men Christian Kjellsson! Vilken kvinna! Jag finner inga ord... Hon ägde utan tvekan scenen med fantastiska texter och en otrolig närvaro. Särskilt kul var det när hon tolkade Vysotskij. Kolla upp henne!
Så var det dags att sätta sig i bilen igen, och jag kan inte säga så mycket mer om hemresan än att vi var trötta och att Nässjö var en överraskning! Hela vägen mellan Västervik och Nässjö var vi godissuktande, och när vi äntligen hittade en dygnet runt-öppen Statiolmack stormade vi självklart in. Döm av vår förvåning när det är den värsta rusning man kan tänka sig där! Hela Statiol kryllade av folk, allra mest ungdomar. Det var för sent för en korv på väg från förfesten till festen, för tidigt för fyllekäk efter krogen... Så vad gjorde de där? Jo, de verkade mest hänga där. Kassörskan kände dem och visste precis vad de ville beställa, utanför satt klungor av ungdomar och häckade och alla spanade intresserat på oss ("De där känner vi inte igen, de måste vara nya här"). Det var fascinerande. Jag hade förstått dem bättre om de hade varit minderåriga, men alla såg ut att vara tillräckligt gamla för att komma in på krogen och då förstår jag inte att de väljer Statiol...
Väl i Göteborg, hade spårvagnarna gått och vi traskade hem till Joels lya på Guldheden och klockan fem stapplade jag i säng.
Så var det dags att sätta sig i bilen igen, och jag kan inte säga så mycket mer om hemresan än att vi var trötta och att Nässjö var en överraskning! Hela vägen mellan Västervik och Nässjö var vi godissuktande, och när vi äntligen hittade en dygnet runt-öppen Statiolmack stormade vi självklart in. Döm av vår förvåning när det är den värsta rusning man kan tänka sig där! Hela Statiol kryllade av folk, allra mest ungdomar. Det var för sent för en korv på väg från förfesten till festen, för tidigt för fyllekäk efter krogen... Så vad gjorde de där? Jo, de verkade mest hänga där. Kassörskan kände dem och visste precis vad de ville beställa, utanför satt klungor av ungdomar och häckade och alla spanade intresserat på oss ("De där känner vi inte igen, de måste vara nya här"). Det var fascinerande. Jag hade förstått dem bättre om de hade varit minderåriga, men alla såg ut att vara tillräckligt gamla för att komma in på krogen och då förstår jag inte att de väljer Statiol...
Väl i Göteborg, hade spårvagnarna gått och vi traskade hem till Joels lya på Guldheden och klockan fem stapplade jag i säng.
Kommentarer
Trackback