Männen i mitt liv
Jag har så fina vänner. Oskar har till exempel sett till att jag eventuellt ska få en inneboende. Det är kanske inte alla som skulle uppskatta att någon annan fixar room mates utan ens vetskap, speciellt inte om man bor på 25 kvadrat med kokvrå, men jag tyckte det var jätteroligt. Ska bli spännande att se hur det kommer att fungera, om det blir av.
Och igår arrangerade Joel en fest hemma hos mig. Jag jobbade 07.45-19.00 och var tämligen trött när jag kom hem, men då dundrade ett gäng vänner, med nyss nämnde Joel i spetsen, in. Awesome. En mycket lyckade kväll må jag säga, med mojitos hit och gin & tonic dit. Kalas!
Nu väntar jag bara på att herrn ska vakna så att vi kan äta frukost och planera festivaler, vårens resa till Rumänien och kardanaxlar. Sedan ska jag gå till biblioteket och vara duktig. Jag har varit alldeles för lite duktig på sistone.
Och igår arrangerade Joel en fest hemma hos mig. Jag jobbade 07.45-19.00 och var tämligen trött när jag kom hem, men då dundrade ett gäng vänner, med nyss nämnde Joel i spetsen, in. Awesome. En mycket lyckade kväll må jag säga, med mojitos hit och gin & tonic dit. Kalas!
Nu väntar jag bara på att herrn ska vakna så att vi kan äta frukost och planera festivaler, vårens resa till Rumänien och kardanaxlar. Sedan ska jag gå till biblioteket och vara duktig. Jag har varit alldeles för lite duktig på sistone.
Heja facket!
När jag började jobba nu i höstas så tänkte jag att jag borde ta mig i kragen och gp med i facket. Fackföreningar är bra. sagt och gjort. Nu är jag medlem i Handels.
Innan har jag aldrig riktigt känt någon anledning att vara fackligt ansluten. Först hade jag bara olika sommarjobb och i Holland visste jag inte hur det fungerade. Men det var där jag insåg att jag borde göra slag i saken. På mitt första jobb där var villkoren ganska dåliga. Jag brukade jobba 22.00-02.30 på vardagarna och 22.00-05.30 respektive 22.00-06.30 på fredagar och lördagar. OB var inte att tala om. Jag tjänade lika mycket (eller lite) som de dagsanställda. Det innebar ungefär 55 SEK i timmen. För att sälja kakor till fulla turister!
Dessutom vägrade arbetsgivaren att ge mig fler tider, trots att de sökte mer personal. De hade övervakningskameror som filmade allt vi sa och gjorde, men om någon kund uppträdde hotfullt gjorde inte cheferna något för oss, även om de befann sig på våningen ovanför.
De klagade dessutom på mig när jag gjorde något fel, trots att instruktionerna bara fanns på holländska och de visste att jag inte kunde språket. När jag anställdes lovade de att jag skulle få översättningar på allt, men det såg jag aldrig till...
Jag inbillar mig att facket kanske hade kunnat hjälpa till, men jag visst som sagt inte hur det fungerade där. Om något liknande skulle hända i Sverige hade jag ju vetat vart jag kunde vända mig. Om något, mot förmodan, skulle hända på mitt jobb, har jag facket i ryggen nu.
Men det var egentligen inte det här jag skulle skriva om, utan att jag igår fick ett brev från Folksam där det stod att jag hade en ny hemförsäkring, som facket betalade. Yes! Okej, medlemsavgiften jag betalar till Handels varje månad är högre än vad ajg tidigare betalade för min studenthemförsäkring, men jag hade räknat med att betala båda. Gött!
Innan har jag aldrig riktigt känt någon anledning att vara fackligt ansluten. Först hade jag bara olika sommarjobb och i Holland visste jag inte hur det fungerade. Men det var där jag insåg att jag borde göra slag i saken. På mitt första jobb där var villkoren ganska dåliga. Jag brukade jobba 22.00-02.30 på vardagarna och 22.00-05.30 respektive 22.00-06.30 på fredagar och lördagar. OB var inte att tala om. Jag tjänade lika mycket (eller lite) som de dagsanställda. Det innebar ungefär 55 SEK i timmen. För att sälja kakor till fulla turister!
Dessutom vägrade arbetsgivaren att ge mig fler tider, trots att de sökte mer personal. De hade övervakningskameror som filmade allt vi sa och gjorde, men om någon kund uppträdde hotfullt gjorde inte cheferna något för oss, även om de befann sig på våningen ovanför.
De klagade dessutom på mig när jag gjorde något fel, trots att instruktionerna bara fanns på holländska och de visste att jag inte kunde språket. När jag anställdes lovade de att jag skulle få översättningar på allt, men det såg jag aldrig till...
Jag inbillar mig att facket kanske hade kunnat hjälpa till, men jag visst som sagt inte hur det fungerade där. Om något liknande skulle hända i Sverige hade jag ju vetat vart jag kunde vända mig. Om något, mot förmodan, skulle hända på mitt jobb, har jag facket i ryggen nu.
Men det var egentligen inte det här jag skulle skriva om, utan att jag igår fick ett brev från Folksam där det stod att jag hade en ny hemförsäkring, som facket betalade. Yes! Okej, medlemsavgiften jag betalar till Handels varje månad är högre än vad ajg tidigare betalade för min studenthemförsäkring, men jag hade räknat med att betala båda. Gött!
Ansökan
Idag skulle vara sista ansökningsdagen till vårens kurser. Jag är nog inte den enda som försökte komma in på VHS:s hemsida hela förmiddagen, helt utan framgång. Krångel, krångel. Men de har bestämt att man ska få söka ända tills på torsdag nu, och jag har precis skickat min ansökan. Det känns väldigt skönt att ha det ur världen. Kanske blev det lite impulsivt, eftersom jag bestämde mig imorse, men ofta tycker jag att de bästa besluten fattas just på detta sätt.
Det jag har sökt är:
1) Våra liv och berättelser, 7,5p
Verkar lite flummigt, men intressant om "muntliga och skriftliga levnadsberättelser". Kursen går på kvällstid januari till mars, så jag skulle nog hinna jobba ganska mycket också.
2) Språkets struktur och funktion, 7,5p
När jag gick i trean var språkvetenskap synonymt med vad jag vill med mitt liv. Det är det inte längre, men kanske borde jag ge det en chans. Dessutom går kursen mars till juni, så jag täcker upp hela terminen om jag går den och ovan nämnda.
3) Isländska I, 7,5p
På min gymnasieskola fanns den fantastiska kursen Grannland Island. Det bästa med den var att det var en asskön klass, men också att vi fick lära oss lite isländska, och därigenom mycket om svenskan. Skulle inte vara helt fel att ta tag i igen. Kursen går fram till mars, så vi får se hur jag gör med den.
4) Språket, individen och samhället, 7,5p
Av samma anledning som nummer två, fast den här går i period ett så jag kommer nog inte gå den.
5) och 6) Nederländska: Grundkurs del I och Nederländska: Grundkurs del II, totalt 30p
Jag kunde helt enkelt inte låta bli. Sannolikheten att jag skulle plugga på heltid är dock lika med noll. Och holländska, vad ska jag med det till nu? Men, som sagt, jag kunde inte låta bli.
Idag är nummer fyra i min tio-dagarsperiod av jobb. Snart har halva tiden gått. Reportaget som ska in på torsdag är inte ens halvfärdigt. Jag vet att jag har tagit på mig för mycket jobb, men inser mer och mer att jag gör det för att kunna legitimera att jag inte skriver något, i alla fall inget bra. Och för att jag just nu faktiskt inte trivs så bra på kursen och när jag jobbar behöver jag inte tänka på det. Kanske borde jag inte plugga i vår ändå?
Idag har hard Rock Cafe förresten hunnit upp mig. Visst sänker ja gen del på det i vanliga fall, men idag har det varit stört omöjligt att inte göra det. Först messade JonBoy, min gamla supervisor som jag inte har hört från sedan i maj och frågade om allt möjligt och berättade att han skulle sluta på Hard Rock. Sedan såg jag att Kate, världens bästa aussie, hade accepterat min vänförfrågan på Facebook och bara för en liten stund sedan ringde Richard II. Det är en konstig filur som jag inte kom alls bra överens med när vi jobbade ihop och som ägnade sig åt något som skulle kunna räknas som sexuella trakasserier. Han vill flytta till Sverige, sa han. Antagligen i slutet av den här månaden. Till dess ska jag hitta en tjej till honom. In your dreams, säger jag och hoppas att han inte kommer iväg.
Förresten, i helgen var jag på en fest på Hisingen där jag var den enda som inte kom från Jönköping. Hur stor är sannolikheten, liksom? Tre personer som har bott mellan ett halvår och ett år i en stad har en fest, och 95 % av deltagarna kommer från deras hemstad. Otippat! Fast det var rätt kul att komma in i en helt ny krets på det sättet.
Det jag har sökt är:
1) Våra liv och berättelser, 7,5p
Verkar lite flummigt, men intressant om "muntliga och skriftliga levnadsberättelser". Kursen går på kvällstid januari till mars, så jag skulle nog hinna jobba ganska mycket också.
2) Språkets struktur och funktion, 7,5p
När jag gick i trean var språkvetenskap synonymt med vad jag vill med mitt liv. Det är det inte längre, men kanske borde jag ge det en chans. Dessutom går kursen mars till juni, så jag täcker upp hela terminen om jag går den och ovan nämnda.
3) Isländska I, 7,5p
På min gymnasieskola fanns den fantastiska kursen Grannland Island. Det bästa med den var att det var en asskön klass, men också att vi fick lära oss lite isländska, och därigenom mycket om svenskan. Skulle inte vara helt fel att ta tag i igen. Kursen går fram till mars, så vi får se hur jag gör med den.
4) Språket, individen och samhället, 7,5p
Av samma anledning som nummer två, fast den här går i period ett så jag kommer nog inte gå den.
5) och 6) Nederländska: Grundkurs del I och Nederländska: Grundkurs del II, totalt 30p
Jag kunde helt enkelt inte låta bli. Sannolikheten att jag skulle plugga på heltid är dock lika med noll. Och holländska, vad ska jag med det till nu? Men, som sagt, jag kunde inte låta bli.
Idag är nummer fyra i min tio-dagarsperiod av jobb. Snart har halva tiden gått. Reportaget som ska in på torsdag är inte ens halvfärdigt. Jag vet att jag har tagit på mig för mycket jobb, men inser mer och mer att jag gör det för att kunna legitimera att jag inte skriver något, i alla fall inget bra. Och för att jag just nu faktiskt inte trivs så bra på kursen och när jag jobbar behöver jag inte tänka på det. Kanske borde jag inte plugga i vår ändå?
Idag har hard Rock Cafe förresten hunnit upp mig. Visst sänker ja gen del på det i vanliga fall, men idag har det varit stört omöjligt att inte göra det. Först messade JonBoy, min gamla supervisor som jag inte har hört från sedan i maj och frågade om allt möjligt och berättade att han skulle sluta på Hard Rock. Sedan såg jag att Kate, världens bästa aussie, hade accepterat min vänförfrågan på Facebook och bara för en liten stund sedan ringde Richard II. Det är en konstig filur som jag inte kom alls bra överens med när vi jobbade ihop och som ägnade sig åt något som skulle kunna räknas som sexuella trakasserier. Han vill flytta till Sverige, sa han. Antagligen i slutet av den här månaden. Till dess ska jag hitta en tjej till honom. In your dreams, säger jag och hoppas att han inte kommer iväg.
Förresten, i helgen var jag på en fest på Hisingen där jag var den enda som inte kom från Jönköping. Hur stor är sannolikheten, liksom? Tre personer som har bott mellan ett halvår och ett år i en stad har en fest, och 95 % av deltagarna kommer från deras hemstad. Otippat! Fast det var rätt kul att komma in i en helt ny krets på det sättet.
Utbyten
Jag känner att min kommentar om Lyon i det förra inlägget kräver mer utrymme. De e så här va; på min gamla gymnasieskola fanns det många väldigt engagerade lärare. Inte minst gällde detta språklärarna, Inom denna kategori yttrade sig engagemanget bland annat genom att anornda utbyten med skolor i andra länder. Inte helt sällan grundade sig utbytena på personliga kontakter, t.ex. en gammal studiekamrat från läraren i frågas år utomlands, och kanske skedde dessa utbyten för att läraren i fråga skulle kunna hälsa på sin gamla polare. det är också troligt att de faktiskt ville förmedla sina egna, fina minnen från de länder de förälskat sig i.
Oavsett vilken intention de hade, så var det en väldig tillgång för deras elever. För min del började det i tvåan, när tre tyska elever från Bochum i Ruhrområdet skulle vara i Uddevalla i tre veckor. Jag ich min bästa kompis anmälde oss och snart kom Bella och Dominik. det hela började lite kaosartat med att vi åkte till fel flygplats när vi skulle hämta dem, men snart var allt tip-top. De där tre veckorna var jätteroliga, och inte ens en månad senare åkte vi till dem. Också detta besök varade i tre veckor och gudars, vilka minnen vi fick med oss! Det var Festen Med Den Armeniska Familjen, påskafton på zoo, gin i Dominiks replokal (en gammal möglig bunker, jäkligt cool för övrigt), det lokala ölet Moritz Fiege (jag blir fortfarande äcklad av att vattnet de brygger på rinner under kyrkogården först..) och alla intriger man först inte märker, men sedan kommer alldeles för tätt inpå när man möter en ny bekantskapskrets. Hur som helst, jag har fortfarande hyfsat regelbunden kontakt med både Bella och Dominik. Jag var och hälsade på dem för ungefär ett år sedan. Sov i samma rum hemma hos Dominiks föräldrar, åt hans mammas äckliga mat, delade ut tidningar precis som sist... Snackade skit med Bella halva natten och kände mig så där välkommen som jag sällan gör när jag träffade hennes pappa. Varken Bella eller Dominik är några jag antagligen skulle ha blivit vän med om vi mötts på något annat sätt, men de är fantastiska. Verkligen.
Sedan kom mastodont-utbytet, som jag halkade med på med hjälp av ett bananskal. En av mina parallellklasser, samhäll-språk/kultur, hade ett sedan länge planerat utbyte med Alzey i Tyskland och Monistrol i Frankrike. Fransyskorna var i Sverige under våren i tvåan, men då var inte jag med i leken. Men så hoppade en tjej av, och bara någon vecka före avfärd stod den svenska gruppen där, en person kort. Jag var inte sen att tacka ja n'r min gamla spanklärare frågade om jag var intresserad, och så bar det iväg på en skumpande och opålitligt buss, som gick sönder stup i kvarten. Väl framme, välkomnades vi av våra tyska värdfamiljer. Jag skulle bo hos Kerstin, en skön hårdrockarbrud med socialistiska tankar. Vi kom väldigt bra överens och hängde med hennes hårdrockspojkvän och hans kompisar eller med utbytesgruppen. Det var dessutom vinfestival i stan, så det hände mycket. Och så hann vi så klart titta på lite slott och så. Muchos intresantos. De var på återbesök en vecka i maj, nice! Kerstin har jag också mycket kontakt med, främst via mail.
Bussen tog oss vidare till Frankrike, där jag skulle bo hos Fanny. Hon, hennes mamma och lillasyster bodde i den lilla, jättesöta byn Yssingeaux. De gjorde allt för att jag skulle känna mig hemma, trots att vi knappt kunde prata med varandra på grund av språkkomplikationer. Hennes pappa var pizzabagare och omåttligt populär bland alla ungdomar, men jag minns hans hemlagade musslor bäst. Och att alla drack vin til vardags, precis som det sägs. I alla fall, i dagarna fyller Fanny 20 och ska ha stort partaj. Alltid när vi hörs av säger hon "Du vet väl att du får komma när du vill?" och den här gången skickade hon till och med en konkret inbjudan. Jag gjorde slag i saken och bokade en biljett. Idag ringde dock flygbolaget och sa att alla flighter runt den helgen var inställda. Jag har surfat runt lite på andra företag, men det blir så dyyyyrt. Bye bye Frankrike, vi ses en annan gång. Hoppas jag!
Det sista utbytet jag var med i var jag bara mottagande. Jag läste den mycket underhållande kursen Grannland Island, som antagligen bara finns på Uddevalla Gymnasieskola. Vi hade två jätteroliga lärare och hade en fantastisk sammanhållning i gruppen. En resa till Island genomfördes, men jag hade inte råd att åka. Däremot tyckte jag att det kunde vara en kul grej att låta den då 16-årige Jökull bo hemma hos mig. It was crazy times, som inkluderade mycket sociala aktivteter (fotboll, film, folköl, besök hos den s.k. Pastorn). Skoj, skoj.
Så, vad jag vill säga är alltså; finns det något liknande på din skola så måste du ta chansen! Alla har inte lika stor tur som jag och visst kan man hamna i skitfamiljer, men i så fall kan man tänka att det snart är slut och att man i alla fall får vara utomlands, upptäcka en ny stad och slippa den vanliga, tråkiga skolan för ett tag. Dessutom kanske det finns andra att hänga med där, som ens tråkvärds klasskompisar eller dylikt. Kör på!
(Har jag skrivit om det här innan? Det känns så...)
Oavsett vilken intention de hade, så var det en väldig tillgång för deras elever. För min del började det i tvåan, när tre tyska elever från Bochum i Ruhrområdet skulle vara i Uddevalla i tre veckor. Jag ich min bästa kompis anmälde oss och snart kom Bella och Dominik. det hela började lite kaosartat med att vi åkte till fel flygplats när vi skulle hämta dem, men snart var allt tip-top. De där tre veckorna var jätteroliga, och inte ens en månad senare åkte vi till dem. Också detta besök varade i tre veckor och gudars, vilka minnen vi fick med oss! Det var Festen Med Den Armeniska Familjen, påskafton på zoo, gin i Dominiks replokal (en gammal möglig bunker, jäkligt cool för övrigt), det lokala ölet Moritz Fiege (jag blir fortfarande äcklad av att vattnet de brygger på rinner under kyrkogården först..) och alla intriger man först inte märker, men sedan kommer alldeles för tätt inpå när man möter en ny bekantskapskrets. Hur som helst, jag har fortfarande hyfsat regelbunden kontakt med både Bella och Dominik. Jag var och hälsade på dem för ungefär ett år sedan. Sov i samma rum hemma hos Dominiks föräldrar, åt hans mammas äckliga mat, delade ut tidningar precis som sist... Snackade skit med Bella halva natten och kände mig så där välkommen som jag sällan gör när jag träffade hennes pappa. Varken Bella eller Dominik är några jag antagligen skulle ha blivit vän med om vi mötts på något annat sätt, men de är fantastiska. Verkligen.
Sedan kom mastodont-utbytet, som jag halkade med på med hjälp av ett bananskal. En av mina parallellklasser, samhäll-språk/kultur, hade ett sedan länge planerat utbyte med Alzey i Tyskland och Monistrol i Frankrike. Fransyskorna var i Sverige under våren i tvåan, men då var inte jag med i leken. Men så hoppade en tjej av, och bara någon vecka före avfärd stod den svenska gruppen där, en person kort. Jag var inte sen att tacka ja n'r min gamla spanklärare frågade om jag var intresserad, och så bar det iväg på en skumpande och opålitligt buss, som gick sönder stup i kvarten. Väl framme, välkomnades vi av våra tyska värdfamiljer. Jag skulle bo hos Kerstin, en skön hårdrockarbrud med socialistiska tankar. Vi kom väldigt bra överens och hängde med hennes hårdrockspojkvän och hans kompisar eller med utbytesgruppen. Det var dessutom vinfestival i stan, så det hände mycket. Och så hann vi så klart titta på lite slott och så. Muchos intresantos. De var på återbesök en vecka i maj, nice! Kerstin har jag också mycket kontakt med, främst via mail.
Bussen tog oss vidare till Frankrike, där jag skulle bo hos Fanny. Hon, hennes mamma och lillasyster bodde i den lilla, jättesöta byn Yssingeaux. De gjorde allt för att jag skulle känna mig hemma, trots att vi knappt kunde prata med varandra på grund av språkkomplikationer. Hennes pappa var pizzabagare och omåttligt populär bland alla ungdomar, men jag minns hans hemlagade musslor bäst. Och att alla drack vin til vardags, precis som det sägs. I alla fall, i dagarna fyller Fanny 20 och ska ha stort partaj. Alltid när vi hörs av säger hon "Du vet väl att du får komma när du vill?" och den här gången skickade hon till och med en konkret inbjudan. Jag gjorde slag i saken och bokade en biljett. Idag ringde dock flygbolaget och sa att alla flighter runt den helgen var inställda. Jag har surfat runt lite på andra företag, men det blir så dyyyyrt. Bye bye Frankrike, vi ses en annan gång. Hoppas jag!
Det sista utbytet jag var med i var jag bara mottagande. Jag läste den mycket underhållande kursen Grannland Island, som antagligen bara finns på Uddevalla Gymnasieskola. Vi hade två jätteroliga lärare och hade en fantastisk sammanhållning i gruppen. En resa till Island genomfördes, men jag hade inte råd att åka. Däremot tyckte jag att det kunde vara en kul grej att låta den då 16-årige Jökull bo hemma hos mig. It was crazy times, som inkluderade mycket sociala aktivteter (fotboll, film, folköl, besök hos den s.k. Pastorn). Skoj, skoj.
Så, vad jag vill säga är alltså; finns det något liknande på din skola så måste du ta chansen! Alla har inte lika stor tur som jag och visst kan man hamna i skitfamiljer, men i så fall kan man tänka att det snart är slut och att man i alla fall får vara utomlands, upptäcka en ny stad och slippa den vanliga, tråkiga skolan för ett tag. Dessutom kanske det finns andra att hänga med där, som ens tråkvärds klasskompisar eller dylikt. Kör på!
(Har jag skrivit om det här innan? Det känns så...)
Studentekonomi
Fattiga studenter har väl alla hört talas om? Det blir så klart lite vad man gör det till, men visst stämmer det att ekonomin ibland är svår att få ihop. Jag är inget bra exempel (eller kanske är jag helt typisk?) och har alldeles för lätt för att impulsshoppa på BodyShop för 400 spänn, boka resor åt höger och vänster (flygbolaget har ställt in min flight till Lyon, förresten, fuck 'em! Excuses-moi Fanny, jag kommer på nästa fest istället!) eller prioritera en utekväll framför tvättställ och middagsmat.
Men jag har mina knep. Som förra veckan, när Maxi sålde vitkål för en krona kilot. 1kr/kg! Fattar ni!? Det är nästan inga pengar alls. Så nu lever jag på vitkålssallad, wokade grönsaker med kålbas, persiljestuvad kål, piroger med linser och kål och så idag; kålsoppa. Jag har uppskattningsvis tre portioner soppa kvar, samt ett halvt kålhuvud. Jag är en aning rädd att jag kommer att föräta mig och aldrig mer vilja se åt något kålliknande efter denna diet. Men billigt är det!
(Om någon har recept på bra kål-mat får den gärna höra av sig!)
Men jag har mina knep. Som förra veckan, när Maxi sålde vitkål för en krona kilot. 1kr/kg! Fattar ni!? Det är nästan inga pengar alls. Så nu lever jag på vitkålssallad, wokade grönsaker med kålbas, persiljestuvad kål, piroger med linser och kål och så idag; kålsoppa. Jag har uppskattningsvis tre portioner soppa kvar, samt ett halvt kålhuvud. Jag är en aning rädd att jag kommer att föräta mig och aldrig mer vilja se åt något kålliknande efter denna diet. Men billigt är det!
(Om någon har recept på bra kål-mat får den gärna höra av sig!)
Att säga nej och så
Jag har väl tidigare skrivit om att jag inte har CSN? Matilda-trygghet-framför-allt i ett nötskal. Slösa inte bort värdefulla år på en flumkurs (som i och för sig inte är flummig, det är väl mest jag som är det), när jag har gott om tid att jobba och tjäna så att jag överlever.
Då kommer vi till nästa hake. Jag har ett jobb som jag trivs med, men knappt några fasta tider. Istället ringer de n mig när de behöver extra. Jag kan inte säga nej. vecka 42 kommer jag jobba alla dagar, och alla dagar betyder i detta fall sju, och inte fem. Tillsammans med min oförmåga att sporra mig själv och läsa bloggar istället för att skriva skoluppgifter känns det som att det skulle kunna bli en katastrof. Samtidigt väger ekonomin in - om jag inte tackar ja kommer det kanske inte gå ihop, och även om jag skulle klara den här månaden, så finns risken att de börjar tänka "Äh, vi ringer någon annan, hon tackar ändå alltid nej" och då står jag där nästa månad. Suger inte det?
D-I-S-C-I-P-L-I-N. Nyckeln till allt. Nästan alla på min kurs (som är på halvfart) jobbar heltid eller pluggar något program, och de verkar ju hinna med. När ska jag lära mig?
Vi har fått en ny uppgift nu, förresten. Reportage. Jag funderar på "Hemma hos storfamiljen", "Möten i Rumänien" eller "Packet - att följa ett band". Alla är ämnen som jag skulle slippa researcha, för jag är mer eller mindre delaktig i samtliga. Hmm.
I första hand kanske jag borde koncentrera mig på vår gamla uppgift, som ajg knappt har börjat på fast vi skulle haft responsgrupp igår. Recension it is, och det borde jag egentligen tycka är jättekul. Det har jag alltid gjort innan. Jag antar att jag innerst inne bävar inför de djupanalyser som nu krävs. På gymnasiet var det mest att slänga ihop något. Uuh.
Förresten. Igår hjälpte jag Beata att flytta. Det var mycket intressant. Det är bara ungefär fem minuters gångväg mellan hennes gamla hem och hennes nya lägenhet. Det är med andra ord inte långt alls. Men tro mig, det känns väldigt långt när man ska bära en säng. Bara att få in den i hissen var ett helt företag, och sedan tog vi det i mycket små etapper. Tur att vi kunde lägga oss ner och vila ibland.På slutet kom vi fram till att det var lättaste om vi gick fort, eftersom vi inte behövde bära under lika lång tid då. Tänk er två 20-åriga tjejer som småspringer med en fullt bäddad säng en mörk torsdagskväll, och att den ena helt plötsligt säger "Är det det här som är att rymma hemifrån?".
Folk tittade.
Då kommer vi till nästa hake. Jag har ett jobb som jag trivs med, men knappt några fasta tider. Istället ringer de n mig när de behöver extra. Jag kan inte säga nej. vecka 42 kommer jag jobba alla dagar, och alla dagar betyder i detta fall sju, och inte fem. Tillsammans med min oförmåga att sporra mig själv och läsa bloggar istället för att skriva skoluppgifter känns det som att det skulle kunna bli en katastrof. Samtidigt väger ekonomin in - om jag inte tackar ja kommer det kanske inte gå ihop, och även om jag skulle klara den här månaden, så finns risken att de börjar tänka "Äh, vi ringer någon annan, hon tackar ändå alltid nej" och då står jag där nästa månad. Suger inte det?
D-I-S-C-I-P-L-I-N. Nyckeln till allt. Nästan alla på min kurs (som är på halvfart) jobbar heltid eller pluggar något program, och de verkar ju hinna med. När ska jag lära mig?
Vi har fått en ny uppgift nu, förresten. Reportage. Jag funderar på "Hemma hos storfamiljen", "Möten i Rumänien" eller "Packet - att följa ett band". Alla är ämnen som jag skulle slippa researcha, för jag är mer eller mindre delaktig i samtliga. Hmm.
I första hand kanske jag borde koncentrera mig på vår gamla uppgift, som ajg knappt har börjat på fast vi skulle haft responsgrupp igår. Recension it is, och det borde jag egentligen tycka är jättekul. Det har jag alltid gjort innan. Jag antar att jag innerst inne bävar inför de djupanalyser som nu krävs. På gymnasiet var det mest att slänga ihop något. Uuh.
Förresten. Igår hjälpte jag Beata att flytta. Det var mycket intressant. Det är bara ungefär fem minuters gångväg mellan hennes gamla hem och hennes nya lägenhet. Det är med andra ord inte långt alls. Men tro mig, det känns väldigt långt när man ska bära en säng. Bara att få in den i hissen var ett helt företag, och sedan tog vi det i mycket små etapper. Tur att vi kunde lägga oss ner och vila ibland.På slutet kom vi fram till att det var lättaste om vi gick fort, eftersom vi inte behövde bära under lika lång tid då. Tänk er två 20-åriga tjejer som småspringer med en fullt bäddad säng en mörk torsdagskväll, och att den ena helt plötsligt säger "Är det det här som är att rymma hemifrån?".
Folk tittade.