Utbyten
Jag känner att min kommentar om Lyon i det förra inlägget kräver mer utrymme. De e så här va; på min gamla gymnasieskola fanns det många väldigt engagerade lärare. Inte minst gällde detta språklärarna, Inom denna kategori yttrade sig engagemanget bland annat genom att anornda utbyten med skolor i andra länder. Inte helt sällan grundade sig utbytena på personliga kontakter, t.ex. en gammal studiekamrat från läraren i frågas år utomlands, och kanske skedde dessa utbyten för att läraren i fråga skulle kunna hälsa på sin gamla polare. det är också troligt att de faktiskt ville förmedla sina egna, fina minnen från de länder de förälskat sig i.
Oavsett vilken intention de hade, så var det en väldig tillgång för deras elever. För min del började det i tvåan, när tre tyska elever från Bochum i Ruhrområdet skulle vara i Uddevalla i tre veckor. Jag ich min bästa kompis anmälde oss och snart kom Bella och Dominik. det hela började lite kaosartat med att vi åkte till fel flygplats när vi skulle hämta dem, men snart var allt tip-top. De där tre veckorna var jätteroliga, och inte ens en månad senare åkte vi till dem. Också detta besök varade i tre veckor och gudars, vilka minnen vi fick med oss! Det var Festen Med Den Armeniska Familjen, påskafton på zoo, gin i Dominiks replokal (en gammal möglig bunker, jäkligt cool för övrigt), det lokala ölet Moritz Fiege (jag blir fortfarande äcklad av att vattnet de brygger på rinner under kyrkogården först..) och alla intriger man först inte märker, men sedan kommer alldeles för tätt inpå när man möter en ny bekantskapskrets. Hur som helst, jag har fortfarande hyfsat regelbunden kontakt med både Bella och Dominik. Jag var och hälsade på dem för ungefär ett år sedan. Sov i samma rum hemma hos Dominiks föräldrar, åt hans mammas äckliga mat, delade ut tidningar precis som sist... Snackade skit med Bella halva natten och kände mig så där välkommen som jag sällan gör när jag träffade hennes pappa. Varken Bella eller Dominik är några jag antagligen skulle ha blivit vän med om vi mötts på något annat sätt, men de är fantastiska. Verkligen.
Sedan kom mastodont-utbytet, som jag halkade med på med hjälp av ett bananskal. En av mina parallellklasser, samhäll-språk/kultur, hade ett sedan länge planerat utbyte med Alzey i Tyskland och Monistrol i Frankrike. Fransyskorna var i Sverige under våren i tvåan, men då var inte jag med i leken. Men så hoppade en tjej av, och bara någon vecka före avfärd stod den svenska gruppen där, en person kort. Jag var inte sen att tacka ja n'r min gamla spanklärare frågade om jag var intresserad, och så bar det iväg på en skumpande och opålitligt buss, som gick sönder stup i kvarten. Väl framme, välkomnades vi av våra tyska värdfamiljer. Jag skulle bo hos Kerstin, en skön hårdrockarbrud med socialistiska tankar. Vi kom väldigt bra överens och hängde med hennes hårdrockspojkvän och hans kompisar eller med utbytesgruppen. Det var dessutom vinfestival i stan, så det hände mycket. Och så hann vi så klart titta på lite slott och så. Muchos intresantos. De var på återbesök en vecka i maj, nice! Kerstin har jag också mycket kontakt med, främst via mail.
Bussen tog oss vidare till Frankrike, där jag skulle bo hos Fanny. Hon, hennes mamma och lillasyster bodde i den lilla, jättesöta byn Yssingeaux. De gjorde allt för att jag skulle känna mig hemma, trots att vi knappt kunde prata med varandra på grund av språkkomplikationer. Hennes pappa var pizzabagare och omåttligt populär bland alla ungdomar, men jag minns hans hemlagade musslor bäst. Och att alla drack vin til vardags, precis som det sägs. I alla fall, i dagarna fyller Fanny 20 och ska ha stort partaj. Alltid när vi hörs av säger hon "Du vet väl att du får komma när du vill?" och den här gången skickade hon till och med en konkret inbjudan. Jag gjorde slag i saken och bokade en biljett. Idag ringde dock flygbolaget och sa att alla flighter runt den helgen var inställda. Jag har surfat runt lite på andra företag, men det blir så dyyyyrt. Bye bye Frankrike, vi ses en annan gång. Hoppas jag!
Det sista utbytet jag var med i var jag bara mottagande. Jag läste den mycket underhållande kursen Grannland Island, som antagligen bara finns på Uddevalla Gymnasieskola. Vi hade två jätteroliga lärare och hade en fantastisk sammanhållning i gruppen. En resa till Island genomfördes, men jag hade inte råd att åka. Däremot tyckte jag att det kunde vara en kul grej att låta den då 16-årige Jökull bo hemma hos mig. It was crazy times, som inkluderade mycket sociala aktivteter (fotboll, film, folköl, besök hos den s.k. Pastorn). Skoj, skoj.
Så, vad jag vill säga är alltså; finns det något liknande på din skola så måste du ta chansen! Alla har inte lika stor tur som jag och visst kan man hamna i skitfamiljer, men i så fall kan man tänka att det snart är slut och att man i alla fall får vara utomlands, upptäcka en ny stad och slippa den vanliga, tråkiga skolan för ett tag. Dessutom kanske det finns andra att hänga med där, som ens tråkvärds klasskompisar eller dylikt. Kör på!
(Har jag skrivit om det här innan? Det känns så...)
Oavsett vilken intention de hade, så var det en väldig tillgång för deras elever. För min del började det i tvåan, när tre tyska elever från Bochum i Ruhrområdet skulle vara i Uddevalla i tre veckor. Jag ich min bästa kompis anmälde oss och snart kom Bella och Dominik. det hela började lite kaosartat med att vi åkte till fel flygplats när vi skulle hämta dem, men snart var allt tip-top. De där tre veckorna var jätteroliga, och inte ens en månad senare åkte vi till dem. Också detta besök varade i tre veckor och gudars, vilka minnen vi fick med oss! Det var Festen Med Den Armeniska Familjen, påskafton på zoo, gin i Dominiks replokal (en gammal möglig bunker, jäkligt cool för övrigt), det lokala ölet Moritz Fiege (jag blir fortfarande äcklad av att vattnet de brygger på rinner under kyrkogården först..) och alla intriger man först inte märker, men sedan kommer alldeles för tätt inpå när man möter en ny bekantskapskrets. Hur som helst, jag har fortfarande hyfsat regelbunden kontakt med både Bella och Dominik. Jag var och hälsade på dem för ungefär ett år sedan. Sov i samma rum hemma hos Dominiks föräldrar, åt hans mammas äckliga mat, delade ut tidningar precis som sist... Snackade skit med Bella halva natten och kände mig så där välkommen som jag sällan gör när jag träffade hennes pappa. Varken Bella eller Dominik är några jag antagligen skulle ha blivit vän med om vi mötts på något annat sätt, men de är fantastiska. Verkligen.
Sedan kom mastodont-utbytet, som jag halkade med på med hjälp av ett bananskal. En av mina parallellklasser, samhäll-språk/kultur, hade ett sedan länge planerat utbyte med Alzey i Tyskland och Monistrol i Frankrike. Fransyskorna var i Sverige under våren i tvåan, men då var inte jag med i leken. Men så hoppade en tjej av, och bara någon vecka före avfärd stod den svenska gruppen där, en person kort. Jag var inte sen att tacka ja n'r min gamla spanklärare frågade om jag var intresserad, och så bar det iväg på en skumpande och opålitligt buss, som gick sönder stup i kvarten. Väl framme, välkomnades vi av våra tyska värdfamiljer. Jag skulle bo hos Kerstin, en skön hårdrockarbrud med socialistiska tankar. Vi kom väldigt bra överens och hängde med hennes hårdrockspojkvän och hans kompisar eller med utbytesgruppen. Det var dessutom vinfestival i stan, så det hände mycket. Och så hann vi så klart titta på lite slott och så. Muchos intresantos. De var på återbesök en vecka i maj, nice! Kerstin har jag också mycket kontakt med, främst via mail.
Bussen tog oss vidare till Frankrike, där jag skulle bo hos Fanny. Hon, hennes mamma och lillasyster bodde i den lilla, jättesöta byn Yssingeaux. De gjorde allt för att jag skulle känna mig hemma, trots att vi knappt kunde prata med varandra på grund av språkkomplikationer. Hennes pappa var pizzabagare och omåttligt populär bland alla ungdomar, men jag minns hans hemlagade musslor bäst. Och att alla drack vin til vardags, precis som det sägs. I alla fall, i dagarna fyller Fanny 20 och ska ha stort partaj. Alltid när vi hörs av säger hon "Du vet väl att du får komma när du vill?" och den här gången skickade hon till och med en konkret inbjudan. Jag gjorde slag i saken och bokade en biljett. Idag ringde dock flygbolaget och sa att alla flighter runt den helgen var inställda. Jag har surfat runt lite på andra företag, men det blir så dyyyyrt. Bye bye Frankrike, vi ses en annan gång. Hoppas jag!
Det sista utbytet jag var med i var jag bara mottagande. Jag läste den mycket underhållande kursen Grannland Island, som antagligen bara finns på Uddevalla Gymnasieskola. Vi hade två jätteroliga lärare och hade en fantastisk sammanhållning i gruppen. En resa till Island genomfördes, men jag hade inte råd att åka. Däremot tyckte jag att det kunde vara en kul grej att låta den då 16-årige Jökull bo hemma hos mig. It was crazy times, som inkluderade mycket sociala aktivteter (fotboll, film, folköl, besök hos den s.k. Pastorn). Skoj, skoj.
Så, vad jag vill säga är alltså; finns det något liknande på din skola så måste du ta chansen! Alla har inte lika stor tur som jag och visst kan man hamna i skitfamiljer, men i så fall kan man tänka att det snart är slut och att man i alla fall får vara utomlands, upptäcka en ny stad och slippa den vanliga, tråkiga skolan för ett tag. Dessutom kanske det finns andra att hänga med där, som ens tråkvärds klasskompisar eller dylikt. Kör på!
(Har jag skrivit om det här innan? Det känns så...)
Kommentarer
Postat av: Joel
Jag har inte läst något av senaste inlägget än, men den där jävla bilden får du byta ut. 10:an är ju verkligen stans sämsta spårvagnslinje.
4:an skulle passa mycket bättre! Den går från ditt hem till mitt. Helt fantastiskt! Se så! Ut och fota 4:or!
Trackback