Matilda pluggar i Göteborg

Jag har väl nämnt Oskar och Joel förut..?

I torsdags hade jagm in första tenta. Det var verkligen pest och pina. Min enda tanke under hela tentan (som var i textkommentar/stilanalys) att när jag nu kommer kugga den så hade jag lika gärna kunnat hoppa av i oktober, bär jag började tycka att kursen var jobbig och stressande. Om jag klarar den är det ett under. Det vore skönt ändå. Annars kommer jag känna att jagh ar slösat bort en hel termin...

Den senaste tiden ahr jag sovit rätt dåligt. Jag har försökt komma på vad det beror på. Jag mår helt bra både fysiskt och psykiskt, äter hyfsat nyttigt och dricker nästan aldrig kaffe eller svart te på kvällen. Ändå ska det vara så förbannat svårt att somna.Vad som nästan är ännu värre är att jag brukar vakna någon gång mellan två och fyra varje natt, och för det mesta är jag då vaken åtminstone en timme. Dricker vatten, går på toa, läser en bok, surfar lite... Allt i hopp om att kunna somna om. Efter ett tag brukar det gå. Saken är bara den att när jag väl vaknar nästa gång, på morgonen, är jag svintrött och vil bara somna om! Jag undrar om jag egentligen är konstruerad för två sovperioder per dygn, Jag vet en tjej som gjorde så under gymnasietiden. Hon brukade gå och lägga sig när hon kom hem från skolan, sova till åtta eller nio och sedan var uppe till typ tre. Därefter gick hon och la sig igen och gick sedan upp i lagom tid för att gå till skolan igen. Tja.. Varför inte?

Rent logiskt tror jag dock inte att det är så vi fungerar, så jag tänkte att problemet kanske ligger i att jag inte tränar. Jag tycker verkligen att det är pest och pina, avskyvärt och tråkigt att träna, men bestämde mig idag för att ge det ett försök. Jag begav mig bort till Valhallabadet och simmade 40 längder. Jag blev svintrött och tänkte att det här var nog precis vad jag behövde, för på gymnasiet (då jag inte heller tränade något annat) brukade jag alltid simma mellan 40 och 80 längder utan några större problem. Saken var bara den, upptäckte jag sedan, att det här var en 50 metersbassäng istället för 25, som jag är van vid. Haha. Det var i alla fall skönt att få den bekräftelsen. Jag hade känt mig ännu sämre om jag blev helt utpumpad av 1000 m simning...

Hoppas jag kan få dit mig själv fler gånger nu, bara, så att det kan få någon effekt och ajg lyckas råda bot på de där sömnproblemen. Jag har tidigare visat vissa tendenser att sluta träna efter bara någon vecka när jag väl har börjat...

Igår var jag, Josefin och Charlotta i Lundsbrunn för att träffa en arkitekt. Nu håller han på att rita vår sommarstuga. Skitskumt! Hej, jag är 20 och på väg att ta ett fett banklån för att bygga en sommarstuga. Det känns som att man kanske borde typ skaffa sig en utbildning först. Eller riktigt jobb. Familj kanske. Men icke. Har man råkat bli med tomt så är det bäst att slå till...

Sedan gjore vi kursens roligaste delmoment i skolan, nämligen att översätta inledningen i Erlend Loes Naiv. Super. från norska till svenska. Norska är ju askul! Och den boken, gud vad bra den är!

Apropå skolan så är det inte så lång tid kvar nu. Den 18 december är det slut. Innan dess ska vi dock ha fyra inlämningar och två tentor... Jag vill inte! Men sedan är det i alla fall över.

Jag träffade Emelie igår också. Det var alldeles för längesedan. Konstigt att det blir så, trots att man bor i samma stad. Och så drack jag öl med massa fint folk. Först var vi på Kellys och sedan på Kingshead och sedan stängde allt och vi gick hem. Joel och jag satt uppe till sent och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var nästan som på tågluffen. Det blir nog en till i vår, förresten. Yes!

Det slog mig just att syftet med den här bloggen är att jag ska skriva om studentlivet. Jag känner att det mest har blivit pretto/helylle - "Jag har bakat bröd!", "Titta, är inte min symaskin snygg!?" och "Jag driver upp växter!". Herregud, det verkar typ dödstråkigt. Säg till om det är något speciellt ni vill läsa om istället....

Alla gånger jag har varit borta fler än en natt har mina växter hatat mig och protesterat genom att dö eller se döda ut. När jag var i Helsingborg hade min timjanplanta reducerats till 10 % av sin ursprungliga storlek, bara för att ta ett konkret exempel. Den här gången var det typ likadant, utom:



!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Min mango! Den jag satte för flera månader sedan och precis höll på att tröttna på att vänta på. Den är på väg upp! Då ska jag nog försöka vänta lte längre på avocadon också....

En tanke kom just över mig. När jag gick på gymnasiet levde jag bara för helgerna. Jag menar, skolan var helt okej, men det var alltid helgerna man såg framemot, räknade ner till och pratade om. Nu har det blivit likadant. Det är ju själva fan att jag ska jobba varannan helg då, och därmed måste vänta två veckor på att få en riktig helg.

Visst, på sätt och vis är det så att det blir helg de dagar man är ledig. Men det hjälper inte riktigt att vara ledig om ingen annan är det.

Den här helgen har i alla fall varit bra. I fredags gick jag upp 04:44 för att åka till Umeå. Vilken grej! Norrland is the shit. Maria mötte mig på flygplatsen och sedan åkte vi och storhandlade ?så att jag inte skulle svälta?. Vi har inte riktigt samma matvanor...

 Sedan gjorde vi stan. Det resulterade i vinterjacka och -skor för min del. Jag märkte att det nog var på tiden. Dessutom åt vi en mastodontfika på Café Station och planerade kvällen, som blev tummen upp och kalaskul.

 Johanna, som jag var bitterfitta med under hela Krokstrandsfestivalen i somras, kom över med en kompis och sällskapsspelet Retro i släptåg. Det var en höjdare, och ingenting blev sämre av att Maria svängde ihop White Russians. Sedan blev det utgång och galendans.

Resten av helgen gjorde vi i princip ingenting. Asskönt. Fast nu är det inte så skönt, för jag har suttit på tåget i nästan exakt tolv timmar och större delen har en något överförfriskad göteborgare hållit låda om allt och ingenting. Det blir inte så mycket sömn då.

Och så nojar jag som vanligt över min kurs. Nu skriver vi berättande texter och uppgiften är att skriva inledningen till en spännande roman. Sedan när gillar jag spännande romaner? Nä, just det. Jag tröstäter nötter istället. Och njuter av mitt bärbara internet, som jag så sällan använder men som är räddaren i nöden då det väl kommer fram?

...är att mina grannar de spansktalande utbytesstudenterna festar konstant, hänger sig ut genom sina förnster för att skrika till varandra, står ute och röker och sjunger eller, som i helgen, kastar ketchup på varandra. De är spännande, de där utbytingarna.

Fast jag hade varit likadan.



Jag läste i någon tidning att studenter är den grupp människor som prioriterar tysta grannar högst. Artikelförfattaren diskuterade om det var för att de behövde studiero eller om det var för att så många bor i studentlägenheter och vet hur jävligt det kan vara när grannarna har fest sisådär fem dagar i veckan. men det klart, man behöver ju inte ha dåligt samvete om man själv skulle ha fest...

De senaste dagarna har jag tillbringat nästan all min tid vid mitt matbord. Det har präglat bordets utseende, kan man säga.




Det enda som inte kommer till sin rätt på bilden är den stora mängden papper som jag jobbar med för kursen. Just nu skriver vi om våra populariseringstexter och jag är uppe i artiklar om lånord igen. Datorn är så klart livsviktig i skrivandet, men jag misstänker att det går ännu mer tid till Facebook och diverse annat tidsfördriv...

Tekoppen är också av yttersta vikt. Den kan jag inte vara utan. Symaskinen (nazistmaskinen kallad) skulle jag kanske kunna vara utan, men jag är för lat för att flytta på den när jag vet att jag ändå snart kommer att använda den, Igår gjorde jag ett fatalt fel när jag skulle laga min väska och då blev jag så trött på mig själv att jag la ner hela projektet. Men någon gång måste jag ju ändå slutföra det.

Jag skrev väl att jag skulle till Frankrike och att det inte blev av? Flygbolaget ställde in resan och det tyckte jag var tråkigt, så jag bestämde mig för att åka till Skåne med Anna istället. Vi bokade ett vandrarhem i Teckomatorp och buss dit.

När vi skulle byta i Helsingborg hade vi kommit fram till att Teckomatorp verkade vara världens håla och att iv antagligen inte skulle ha något att göra där. Ett mått på detta är att det bara finns Ica Nära där och att ägaren till vandrarhemmet skulle vara borta hela helgen och hade lagt ut nyckeln till oss på ett hemligt ställe. Vi skulle sedan lägga pengarna på samma ställe.

Istället verkade Helsingborg rätt lockande. Vi tyckte att det var mysigt där, så vi letade upp ett vandrarhem och avbokade Teckomatorp.

Åh, Helsingborg, vilken stad! Den hade mycket att erbjuda, mycket mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det pratades skånska (okej, det visste jag), folk var trevliga och hjälpsamma, Danmark var närmare än närmast och vi utvecklades.

Kanske var det för att vi hängde på Dunkers Kulturhus. Eller så var det för att vi var på en Bach-konsert. Eller för att vi fick en privat guidning i Sankta Maria kyrka, eller för att vi drack mycket öl. Det kan också ha varit för att vi pratade sjukt mycket om allt, mer eller mindre. Att en tysk med kärleksbrev var inblandad, att personalen på Bogarts skrattade åt oss när vi frågade efter videobox eller att vi spenderade oproportionerligt mycket pengar i den ekologiska butiken.

Slutsatsen kan lyda som följer - åk gärna på weekend till ett otippat ställe du inte vet så mycket om. Ha inte så höga krav och det kan bli det bästa på länge!


Säg hej till Helsingborg!

Jag har så fina vänner. Oskar har till exempel sett till att jag eventuellt ska få en inneboende. Det är kanske inte alla som skulle uppskatta att någon annan fixar room mates utan ens vetskap, speciellt inte om man bor på 25 kvadrat med kokvrå, men jag tyckte det var jätteroligt. Ska bli spännande att se hur det kommer att fungera, om det blir av.

Och igår arrangerade Joel en fest hemma hos mig. Jag jobbade 07.45-19.00 och var tämligen trött när jag kom hem, men då dundrade ett gäng vänner, med nyss nämnde Joel i spetsen, in. Awesome. En mycket lyckade kväll må jag säga, med mojitos hit och gin & tonic dit. Kalas!

Nu väntar jag bara på att herrn ska vakna så att vi kan äta frukost och planera festivaler, vårens resa till Rumänien och kardanaxlar. Sedan ska jag gå till biblioteket och vara duktig. Jag har varit alldeles för lite duktig på sistone.

När jag började jobba nu i höstas så tänkte jag att jag borde ta mig i kragen och gp med i facket. Fackföreningar är bra. sagt och gjort. Nu är jag medlem i Handels.

Innan har jag aldrig riktigt känt någon anledning att vara fackligt ansluten. Först hade jag bara olika sommarjobb och i Holland visste jag inte hur det fungerade. Men det var där jag insåg att jag borde göra slag i saken. På mitt första jobb där var villkoren ganska dåliga. Jag brukade jobba 22.00-02.30 på vardagarna och 22.00-05.30 respektive 22.00-06.30 på fredagar och lördagar. OB var inte att tala om. Jag tjänade lika mycket (eller lite) som de dagsanställda. Det innebar ungefär 55 SEK i timmen. För att sälja kakor till fulla turister!

Dessutom vägrade arbetsgivaren att ge mig fler tider, trots att de sökte mer personal. De hade övervakningskameror som filmade allt vi sa och gjorde, men om någon kund uppträdde hotfullt gjorde inte cheferna något för oss, även om de befann sig på våningen ovanför.

De klagade dessutom på mig när jag gjorde något fel, trots att instruktionerna bara fanns på holländska och de visste att jag inte kunde språket. När jag anställdes lovade de att jag skulle få översättningar på allt, men det såg jag aldrig till...

Jag inbillar mig att facket kanske hade kunnat hjälpa till, men jag visst som sagt inte hur det fungerade där. Om något liknande skulle hända i Sverige hade jag ju vetat vart jag kunde vända mig. Om något, mot förmodan, skulle hända på mitt jobb, har jag facket i ryggen nu.

Men det var egentligen inte det här jag skulle skriva om, utan att jag igår fick ett brev från Folksam där det stod att jag hade en ny hemförsäkring, som facket betalade. Yes! Okej, medlemsavgiften jag betalar till Handels varje månad är högre än vad ajg tidigare betalade för min studenthemförsäkring, men jag hade räknat med att betala båda. Gött!

Jag känner att min kommentar om Lyon i det förra inlägget kräver mer utrymme. De e så här va; på min gamla gymnasieskola fanns det många  väldigt engagerade lärare. Inte minst gällde detta språklärarna, Inom denna kategori yttrade sig engagemanget bland annat genom att anornda utbyten med skolor i andra länder. Inte helt sällan grundade sig utbytena på personliga kontakter, t.ex. en gammal studiekamrat från läraren i frågas år utomlands, och kanske skedde dessa utbyten för att läraren i fråga skulle kunna hälsa på sin gamla polare. det är också troligt att de faktiskt ville förmedla sina egna, fina minnen från de länder de förälskat sig i.

Oavsett vilken intention de hade, så var det en väldig tillgång för deras elever. För min del började det i tvåan, när tre tyska elever från Bochum i Ruhrområdet skulle vara i Uddevalla i tre veckor. Jag ich min bästa kompis anmälde oss och snart kom Bella och Dominik. det hela började lite kaosartat med att vi åkte till fel flygplats när vi skulle hämta dem, men snart var allt tip-top. De där tre veckorna var jätteroliga, och inte ens en månad senare åkte vi till dem. Också detta besök varade i tre veckor och gudars, vilka minnen vi fick med oss! Det var Festen Med Den Armeniska Familjen, påskafton på zoo, gin i Dominiks replokal (en gammal möglig bunker, jäkligt cool för övrigt), det lokala ölet Moritz Fiege (jag blir fortfarande äcklad av att vattnet de brygger på rinner under kyrkogården först..) och alla intriger man först inte märker, men sedan kommer alldeles för tätt inpå när man möter en ny bekantskapskrets. Hur som helst, jag har fortfarande hyfsat regelbunden kontakt med både Bella och Dominik. Jag var och hälsade på dem för ungefär ett år sedan. Sov i samma rum hemma hos Dominiks föräldrar, åt hans mammas äckliga mat, delade ut tidningar precis som sist... Snackade skit med Bella halva natten och kände mig så där välkommen som jag sällan gör när jag träffade hennes pappa. Varken Bella eller Dominik är några jag antagligen skulle ha blivit vän med om vi mötts på något annat sätt, men de är fantastiska. Verkligen.

Sedan kom mastodont-utbytet, som jag halkade med på med hjälp av ett bananskal. En av mina parallellklasser, samhäll-språk/kultur, hade ett sedan länge planerat utbyte med Alzey i Tyskland och Monistrol i Frankrike. Fransyskorna var i Sverige under våren i tvåan, men då var inte jag med i leken. Men så hoppade en tjej av, och bara någon vecka före avfärd stod den svenska gruppen där, en person kort. Jag var inte sen att tacka ja n'r min gamla spanklärare frågade om jag var intresserad, och så bar det iväg på en skumpande och opålitligt buss, som gick sönder stup i kvarten. Väl framme, välkomnades vi av våra tyska värdfamiljer. Jag skulle bo hos Kerstin, en skön hårdrockarbrud med socialistiska tankar. Vi kom väldigt bra överens och hängde med hennes hårdrockspojkvän och hans kompisar eller med utbytesgruppen. Det var dessutom vinfestival i stan, så det hände mycket. Och så hann vi så klart titta på lite slott och så. Muchos intresantos. De var på återbesök en vecka i maj, nice! Kerstin har jag också mycket kontakt med, främst via mail.

Bussen tog oss vidare till Frankrike, där jag skulle bo hos Fanny. Hon, hennes mamma och lillasyster bodde i den lilla, jättesöta byn Yssingeaux. De gjorde allt för att jag skulle känna mig hemma, trots att vi knappt kunde prata med varandra på grund av språkkomplikationer.  Hennes pappa var pizzabagare och omåttligt populär bland alla ungdomar, men jag minns hans hemlagade musslor bäst. Och att alla drack vin til vardags, precis som det sägs. I alla fall, i dagarna fyller Fanny 20 och ska ha stort partaj. Alltid när vi hörs av säger hon "Du vet väl att du får komma när du vill?" och den här gången skickade hon till och med en konkret inbjudan. Jag gjorde slag i saken och bokade en biljett. Idag ringde dock flygbolaget och sa att alla flighter runt den helgen var inställda. Jag har surfat runt lite på andra företag, men det blir så dyyyyrt. Bye bye Frankrike, vi ses en annan gång. Hoppas jag!

Det sista utbytet jag var med i var jag bara mottagande. Jag läste den mycket underhållande kursen Grannland Island, som antagligen bara finns på Uddevalla Gymnasieskola. Vi hade två jätteroliga lärare och hade en fantastisk sammanhållning i gruppen. En resa till Island genomfördes, men jag hade inte råd att åka. Däremot tyckte jag att det kunde vara en kul grej att låta den då 16-årige Jökull bo hemma hos mig. It was crazy times, som inkluderade mycket sociala aktivteter (fotboll, film, folköl, besök hos den s.k. Pastorn). Skoj, skoj.

Så, vad jag vill säga är alltså; finns det något liknande på din skola så måste du ta chansen! Alla har inte lika stor tur som jag och visst kan man hamna i skitfamiljer, men i så fall kan man tänka att det snart är slut och att man i alla fall får vara utomlands, upptäcka en ny stad och slippa den vanliga, tråkiga skolan för ett tag. Dessutom kanske det finns andra att hänga med där, som ens tråkvärds klasskompisar eller dylikt. Kör på!

(Har jag skrivit om det här innan? Det känns så...)

Fattiga studenter har väl alla hört talas om? Det blir så klart lite vad man gör det till, men visst stämmer det att ekonomin ibland är svår att få ihop. Jag är inget bra exempel (eller kanske är jag helt typisk?) och har alldeles för lätt för att impulsshoppa på BodyShop för 400 spänn, boka resor åt höger och vänster (flygbolaget har ställt in min flight till Lyon, förresten, fuck 'em! Excuses-moi Fanny, jag kommer på nästa fest istället!) eller prioritera en utekväll framför tvättställ och middagsmat.

Men jag har mina knep. Som förra veckan, när Maxi sålde vitkål för en krona kilot. 1kr/kg! Fattar ni!? Det är nästan inga pengar alls. Så nu lever jag på vitkålssallad, wokade grönsaker med kålbas, persiljestuvad kål, piroger med linser och kål och så idag; kålsoppa. Jag har uppskattningsvis tre portioner soppa kvar, samt ett halvt kålhuvud. Jag är en aning rädd att jag kommer att föräta mig och aldrig mer vilja se åt något kålliknande efter denna diet. Men billigt är det!

(Om någon har recept på bra kål-mat får den gärna höra av sig!)

En av mina gamla favoritplatser i Göteborg är Skansen Kronan. Där finns många minnen med folk upphängda i konstiga pumpar, glass, folköl och en hel massa nostalgi. Därför gjorde jag frukost och gick dit i söndags.


Hembakat, så klart...



Kaninerna!


Och utsikten.