Matilda pluggar i Göteborg

Idag har Liselotte varit här. Vi har pratat framtid och jobb. Hon poängterade hur viktigt det är att ha ett jobb där man får tänka. Det kändes bra att hon satte ord på den känslan. Jag vet ju såklart att jag inte vill fortsätta på Ica i all evighet, men jag har aldrig riktigt formulerat det på samma sätt. Nu känns det som att hon har alldeles rätt ändå. Detta, i kombination med  Metros lista över framtidsyrken, fick mig att börja tänka i psykologbanor igen.  Det är så svårt att komma in, bara. Jag undrar om jag borde läsa upp matte c i så fall.

Jag längtar efter att plugga ett program. Det känns som att det skulle vara kul.Just nu lever jag egentligen inget studentliv alls. Jag hänger mest med mina gamla kompisar, är inte aktiv i kåren eller något liknande och jag tillbringar lätt mer tid på jobbet än i skolan. Ett program känns som en helt annan grej, speciellt om det är i en annan stad. Fast det är mycket jag skulle sakna med Göteborg om jag inte längre bodde här. Samtidigt har jag, ända sedan Josefin flyttade till Uppsala -96, tänkt att jag ska bli uppsalastudent. Fast det är väl typ där det är svårast att komma in... Fan.