Matilda pluggar i Göteborg

Var hyresvard i den gamla lagenheten heter Nathan. Han ar en amerikani femtioarsaldern, har bott i Amsterdam sedan urminnes tider och verkar mest mysa runt. Han hyrde ut lagenheten for att han skulle flytta ut pa landet ett tag och bygga en farm. Med sig tog han sin ganjaodling. Han lamnade med loftet att komma forbi da och da for att hamta post och hjalpa oss med eventuella problem.

Efter nagra veckor skickade han ett sms och meddelade att han skulle till Oktoberfesten i Munchen. Inga problem, han skulle anda ha med sig telefonen om det var nagot. Efter ytterligare en tid, nar vi berattade att rakningarna hade borjat anhopa sig, svarade han att han hade skadat sig och lag pa sjukhus i Tyskland. Han var for dalig for att aka hem.

Tiden gick. Vi kande mer och mer att vi behovde fa tag pa Jeff, som grannarna kallar honom, for att bestamma nagot om deposition och sa vidare. Det var sagt att vi skulle bo kvar tills den fjarde januari, med eventuell forlangning en manad till. I sa fall skulle depositionen vara hyra for den sista manaden.

Nu ar det inte sa lang tid kvar till den fjarde januari. Jag skamtar inte da jag sager att jag har forsokt ringa honom varje dag i flera veckor. Marie har mailat honom ocksa, men han svarar inte pa nagot. For ugnefar en manad sedan stangdes TV:n och Internet av.

Sa. Nathan, den gode hyresvarden, ar helt okontaktbar och har slutat att betala rakningarna. Tack! Jag undrar om han lever. Och nar de drar el och gas.

Vi vill saklart garna ha tillbaka vara pengar. Den enda utvagen ar att hyra ut. Jobbigt om han skulle dyka upp, bara... Han kan val i och  for sig itne saga sarskilt mycket, eftersom vi sa att vi skulle horas om januari och han ar den som det inte gar att fa tag i, men anda. Det ar surt om det skiter sig.

Situation som denna verkar dock inte hora till ovanligheterna i Amsterdam. Jag kanner en tjej som bodde i ett skjul (!) i nagons tradgard i nagra manader. For det betalade hon dyra pengar, trots att det knappt var isolerat. Efter ett tag fick hon reda pa att hennes hyresvard holl pa att bli vrakt, eftersom hon inte hade rad att betala hyran. Hon lanade ut pengar for att sjalv inte bli satt pa gatan. Nar hon sedan flyttade darifran hade hon fatt tillbaka varken lanet eller depositionen.

Apropa andra markliga losningar sa har vi lagenheten med toalett i vardagsrummet. Kommentar fran en av tjejerna som bodde dar: "Asch, det ar inte sa jobbigt. Vi kan diskutera vad vi ska kaka till middag samtidigt som vi utrattar vara behov". Personligen hade jag hellre skrikit  genom toalettdorren om det var sa brattom att bestamma vad man skulle ata. Fast a andra sidan ar det nog manga som inte skulle kunna tanka sig var dusch i koket heller...

Efter en snabb visit i Sverige ar jag tillbaka i Amsterdam. Det kandes som att komma hem nar jag kom hit. Jag  blev lite forvanad over det, for jag har faktiskt bott i Ljungskile bra mycket langre an vad jag har varit har. Det ar hemma pa tva helt olika satt. Hem i Sverige ar hemma som i trygghet och varme (dubbel bemarkelse, hyresvarden har stanger av varmen ibland), medan hemma har ar dar jag bor och far ra om mig sjalv. Jag kan nog inte saga att det ena ar battre eller samre an det andra, men som sagt... Jag blev overraskad over att jag kanse sa starkt. Jag trodde att det skulle bli tvartom - att jag skulle fa jattemycket hemlangtan efter att ha traffat alla underbara och att jag skulle inse att jag hade gjort fel val eller nagot, men icke. Det var fantastiskt att traffa vanner och familj och jag saknar er utav bara den, men just nu ar anda Amsterdam hemma. Jag grater blod over att jag inte hann traffa fler och att jag inte hann traffa de jag traffade langre, men om fyra manader ar jag hemma igen!

Som ni kanske forstatt sa var det en ganska stressig sverigevistelse. Jag flangde fran en plats till en annan, men det var jattekul! Ganska mycket tid gick at till julfirande. Jul hos mamma och jul hos pappa. Jul hit och jul dit. Det fortsatte nar jag kom tillbaka till Amsterdam. Jag hann inte mer an lamna vaskan forran jag cyklade ivag till Kate och Luis, som firade pa en bar pa Niuewendijk, en av de allra mest centrala gatorna. Tva av Kates australiensiska gayvanner var ocksa dar. Vi var kvar dar ett par timmar, och sedan drog vi vidare till en restaurang dar vi at middag. Jag har nog aldrig betalat sa mycket pa en restaurang, men det var det vart. Jattegod mat, men framfor allt for att det faktiskt var de andras riktiga julfirande. Ar det bara svenskar som firar pa julafton? Juldagen verkar vara mer internationellt gangbart...

Nar jag kom tillbaka till jobbet idag, var det jul far ocksa. Mitt livs forsta foretagsjulklapp (en flaska fin champagne) kom flygande sa fort jag var tillbaka efter min forsta betalda semester nagonsin. Det ar konstigt att jag inte fick mer vuxenpoang i syrrans vanner-bok. Resultatet dar blev "klipp dig och skaffa ett jobb". Haha.

Pa mitt jobb finns det knappt 100 anstallda. Bland de ar 39 olika lander representerade. Det ar ganska coolt, men ocksa jattebra for mig! 39 olika lander utgor verkligen vad som verkligen kan kallas multilingual, och det gor arbetsspraket automatiskt till engelska (aven om det bara hade varit hollandare dar hade det i och for sig varit sa, for det ar nagot av en Hard Rock-policy). Pa mitt forra jobb var det bara jag som inte kunde hollandska, och det var svart ibland. Kontrakt och arbetsbeskrivningar, tack och hej!

I alla fall, bland mina arbetskamrater finns engelsman, greker, aussies, en dansk och manga, manga fler. Utom dansken, som for ovrigt ar assistant manager, ar jag den enda skandinaven.

I Prep ar vi sju anstallda. Av dem ar tre supervisors. Vi har:

Rob, som ar kanadensare och som kommer sluta om bara nagra veckor. Han ar ganska ombytlig, ibland ska man folja konstens alla regler och ibland ska man fuska och gora allt sa fort som mojligt. Han tycker att den basta raggningsrepliken ar "Do you wanna try an Australian kiss? It's just as a French kiss, but it's down under" och jag undrar fortfarande om det var sa han fick sin flickvan, som ar servitris pa Hard Rock, pa fall.. I hope not. Rob ar polare med Little John, som egentligen jobbar som pa Hard Rock Cafe London. Han har blivit hitskickad for sex manader, eftersom det var ont om supervisors i Amsterdam och Hard Rock jobbar mycket med utbyten var personal. Han ar genomsnall. John kommer ursprungligen fran Christchurch, Nya Zeeland, men hans hjarta verkar tillhora London numera. Hans fru bor dar, till exempel. Just nu bor han sjalv dock med JonBoy. JonBoy ar den supervisor jag bast gillar att jobba med, men han ar ocksa den som har flest konflikter pa jobbet. De andra pa hogre positioner gillar inte hans satt att jobba, men han kan mycket. Till skillnad fran Rob och John ar han utbildad kock och har jobbat pa flera olika restauranger. Hans stora passion ar 60-talsmusik och coffeeshops. Han ar engelsman och den som ar mest rocker i Prep.

Vi knegare (som egentligen har det mycket battre an de andra, eftersom de ibland maste gora 15-timmarsdagar och liknande) bestar av:

Papa Joe. Joey kommer fran Filippinierna och har jobbar pa Hard Rock i sju ar, anda sedan det oppnade i Amsterdam. Han har precis kommit tillbaka fran fyra veckors semester och gor allt med ett leende. Hans standardfraser ar "You are the best", "Thank you darling" och "Thank you Joey". Det senare sager han oftast till Miss Kate, nar de gor nagot tillsammans. Kate ar 24 och kommer fran Australien. Hon pratar mycket och ar valdigt latt att tycka om. Det ar mate hit och man dit nar hon ar igang. Hon ska snart aka till Australien for att ga pa brollop och operera orat. Da kommer John flytta till hennes lagenhet, och nar hon sedan kommer tillbaka ska de bo dar tillsammans. Jag undrar hur det ska ga. John och Rob brukar halla i Kate pa tok for manga ol, och om de dessutom bor tillsammans... Kate har i alla fall jobbat pa Hard Rock i drygt sex manader, och borjade ungefar samtidigt som Luis. Luis kommer fran Nigeria, men sa "Haha, jag skulle kunna saga vilket land som helst!" nar han presenterade sig. Han ar trott pa jobbet, men for lat for att orka soka nagot annat. Vi har en deal om att jag ska lara honom att simma och att han ska lara mig att spela biljard. Jag har pa kann att det aldrig kommer handa, framfor allt inte simningen... Han gillar hiphop, speciellt Eminem, men hatar att rulla varrullar och baka brownies.

Rent generellt kan man saga att det ar ett gott gang med mycket humor! Det ar mycket darling, babe, bonita och liknande ocksa. Det ar leuk (hollandskans motsvarighet till engelskans "nice", om jag inte ar helt ute och cyklar). Vi lyssnar konstant pa radiokanalen Amsterdam Rock Classics eller mojligtvis pa Kaiser Cheifs. 

 
Ganget pa Breakfast with Santa! Jag, Beccy, Katie, Santa (you won't see Santa and JonBoy at the same time...), Miss Kate och Luis.

Nu aker jag forresten snart till Sverige. Planet lyfter 07.05 pa onsdag morgon.. Bli inte radda om ni ser mig och jag ser konstig ut. Jag rakade bara branna av mig lite har och ogonbryn nar jag skulle laga mat. Vi har en totalt livsfarlig gasugn. Det sa bara "Poff!" och sa var det en stor bla eld mitt framfor ogonen pa mig. Det hade kunnat sluta bra mycket varre. Nu ar det mest lite forargligt, eftersom jag klippte mig forra veckan och haret inte alls ar lika snyggt som det var da (som tur var fick jag kompisrabatt. 18 euro istallet for 45, ja tack! I like my Slovenian hair dresser and friend). Ogonbrynen och ogonfransarna vaxer val ut, och jag antar att rodnaden pa nastippen och ogonlocken lagger sig... Hursomhelst, det ska blir skont att komma hem ett tag, aven om det blir stressigt och mycket flang hit och dit. Men ahhhh, vad kul att traffa alla!