Matilda pluggar i Göteborg

Den senaste tiden ahr jag sovit rätt dåligt. Jag har försökt komma på vad det beror på. Jag mår helt bra både fysiskt och psykiskt, äter hyfsat nyttigt och dricker nästan aldrig kaffe eller svart te på kvällen. Ändå ska det vara så förbannat svårt att somna.Vad som nästan är ännu värre är att jag brukar vakna någon gång mellan två och fyra varje natt, och för det mesta är jag då vaken åtminstone en timme. Dricker vatten, går på toa, läser en bok, surfar lite... Allt i hopp om att kunna somna om. Efter ett tag brukar det gå. Saken är bara den att när jag väl vaknar nästa gång, på morgonen, är jag svintrött och vil bara somna om! Jag undrar om jag egentligen är konstruerad för två sovperioder per dygn, Jag vet en tjej som gjorde så under gymnasietiden. Hon brukade gå och lägga sig när hon kom hem från skolan, sova till åtta eller nio och sedan var uppe till typ tre. Därefter gick hon och la sig igen och gick sedan upp i lagom tid för att gå till skolan igen. Tja.. Varför inte?

Rent logiskt tror jag dock inte att det är så vi fungerar, så jag tänkte att problemet kanske ligger i att jag inte tränar. Jag tycker verkligen att det är pest och pina, avskyvärt och tråkigt att träna, men bestämde mig idag för att ge det ett försök. Jag begav mig bort till Valhallabadet och simmade 40 längder. Jag blev svintrött och tänkte att det här var nog precis vad jag behövde, för på gymnasiet (då jag inte heller tränade något annat) brukade jag alltid simma mellan 40 och 80 längder utan några större problem. Saken var bara den, upptäckte jag sedan, att det här var en 50 metersbassäng istället för 25, som jag är van vid. Haha. Det var i alla fall skönt att få den bekräftelsen. Jag hade känt mig ännu sämre om jag blev helt utpumpad av 1000 m simning...

Hoppas jag kan få dit mig själv fler gånger nu, bara, så att det kan få någon effekt och ajg lyckas råda bot på de där sömnproblemen. Jag har tidigare visat vissa tendenser att sluta träna efter bara någon vecka när jag väl har börjat...