Matilda pluggar i Göteborg

Rom var varmt, hektiskt och fantastiskt. Camping nummer två var något av en hit, så vi spenderade en heldag där. Det bidrog till att vi bara fick en dag till att upptäcka Rom. Det var alldeles för lite, men vi gjorde vårt bästa!

Först tog vi oss till Vatikanen. På Petrusplatsen stod påven och pratade. Helt oplanerat lyckades vi alltså pricka in snubben! Jag berättade mammas favorithistoria om Kålle och Osborn för Joel och allt var allmänt bra, aningens varmt bara.

En timmes köande senare var inte värmen lika rolig, men vi härdade ut. Det var lätt värt det, med rum efter rum med konst av alla de slag - målningar, skulpturer, vävar...Det var verkligen fantastikt! I slutet gick det inte att ta in allt. Det blev bara "jaha, ett till rum med ett jättesnyggt mosaikgolv" eller "mm, häftigt tak... Igen". Lite trist egentligen, för om varje rum hade kommit för sig hade jag nog uppskattat det mycket mer. Det säger i alla fall en del om dess storslagenhet. När vi till slut kom till Sixtiska Kapellet överträffades allt annat, men det hade nog också gjort sig bättre i sin enskildhet. Det var verkligen imponernade i alla fall! Åk dit!

Efter Vatikanen var vi lite trötta och efter en stunds dividerande kom vi fram till att vi nog inte orkade med ännu mer köande och därför struntade vi i Petruskyrkan. Det kanske var lite dumt. När kommver vi till Rom nästa gång, liksom? Men jag kommer så väl ihåg hur det kändes just då, hur svettigt det var och hur många intryck vi redan hade fått. Bara att se bygget utifrån var coolt, så det är nog bäst att jag åker dit igen för att examinera det ytterligare...

Paradoxalt nog, eftersom vi inte orkade köa, bestämde vi oss för att GÅ till Colossuem. Det var jobbigt, men ändå ett bra beslut. Vi se mycket av Rom - några av de vackra broarna över Tibern, fina hus, hetsig trafik och gamla ruiner. Vi stärkte oss med lite glass och var sedan redo för den största ruin jag någonsin sett.

Det var verkligen mäktigt. Ni har väl alla sett det, men det är svårt att föreställa sig hur stort det verkligen är när man är där. Ojoj. Dessutom är det inte nog med själva Colosseum, för i samma område kryllade det med triumfbågar, pelare, murar och alla andra möjliga och omöjliga rester från romarnas stormaktstid. Coooolt!

På kvällen fick vi äntligen vår första italienska pasta och då kändes det som att vi kunde åka hem med värdigheten i behåll. Det gjorde vi också, eller i alla fall nästan. Det hade nog känts bättre om vi inte tog vägen via samhället Ciampino när vi skulle till flygplatsen Ciampino.

Men vi blåste i alla fall hela kön på flygplatsen! Haha!