Männen i mitt liv II

image127

Jag har väl nämnt Oskar och Joel förut..?

Tentahelvetet

I torsdags hade jagm in första tenta. Det var verkligen pest och pina. Min enda tanke under hela tentan (som var i textkommentar/stilanalys) att när jag nu kommer kugga den så hade jag lika gärna kunnat hoppa av i oktober, bär jag började tycka att kursen var jobbig och stressande. Om jag klarar den är det ett under. Det vore skönt ändå. Annars kommer jag känna att jagh ar slösat bort en hel termin...

Mitt allmänna hälsotillstånd

Den senaste tiden ahr jag sovit rätt dåligt. Jag har försökt komma på vad det beror på. Jag mår helt bra både fysiskt och psykiskt, äter hyfsat nyttigt och dricker nästan aldrig kaffe eller svart te på kvällen. Ändå ska det vara så förbannat svårt att somna.Vad som nästan är ännu värre är att jag brukar vakna någon gång mellan två och fyra varje natt, och för det mesta är jag då vaken åtminstone en timme. Dricker vatten, går på toa, läser en bok, surfar lite... Allt i hopp om att kunna somna om. Efter ett tag brukar det gå. Saken är bara den att när jag väl vaknar nästa gång, på morgonen, är jag svintrött och vil bara somna om! Jag undrar om jag egentligen är konstruerad för två sovperioder per dygn, Jag vet en tjej som gjorde så under gymnasietiden. Hon brukade gå och lägga sig när hon kom hem från skolan, sova till åtta eller nio och sedan var uppe till typ tre. Därefter gick hon och la sig igen och gick sedan upp i lagom tid för att gå till skolan igen. Tja.. Varför inte?

Rent logiskt tror jag dock inte att det är så vi fungerar, så jag tänkte att problemet kanske ligger i att jag inte tränar. Jag tycker verkligen att det är pest och pina, avskyvärt och tråkigt att träna, men bestämde mig idag för att ge det ett försök. Jag begav mig bort till Valhallabadet och simmade 40 längder. Jag blev svintrött och tänkte att det här var nog precis vad jag behövde, för på gymnasiet (då jag inte heller tränade något annat) brukade jag alltid simma mellan 40 och 80 längder utan några större problem. Saken var bara den, upptäckte jag sedan, att det här var en 50 metersbassäng istället för 25, som jag är van vid. Haha. Det var i alla fall skönt att få den bekräftelsen. Jag hade känt mig ännu sämre om jag blev helt utpumpad av 1000 m simning...

Hoppas jag kan få dit mig själv fler gånger nu, bara, så att det kan få någon effekt och ajg lyckas råda bot på de där sömnproblemen. Jag har tidigare visat vissa tendenser att sluta träna efter bara någon vecka när jag väl har börjat...

Framtidsfunderingar

Idag har Liselotte varit här. Vi har pratat framtid och jobb. Hon poängterade hur viktigt det är att ha ett jobb där man får tänka. Det kändes bra att hon satte ord på den känslan. Jag vet ju såklart att jag inte vill fortsätta på Ica i all evighet, men jag har aldrig riktigt formulerat det på samma sätt. Nu känns det som att hon har alldeles rätt ändå. Detta, i kombination med  Metros lista över framtidsyrken, fick mig att börja tänka i psykologbanor igen.  Det är så svårt att komma in, bara. Jag undrar om jag borde läsa upp matte c i så fall.

Jag längtar efter att plugga ett program. Det känns som att det skulle vara kul.Just nu lever jag egentligen inget studentliv alls. Jag hänger mest med mina gamla kompisar, är inte aktiv i kåren eller något liknande och jag tillbringar lätt mer tid på jobbet än i skolan. Ett program känns som en helt annan grej, speciellt om det är i en annan stad. Fast det är mycket jag skulle sakna med Göteborg om jag inte längre bodde här. Samtidigt har jag, ända sedan Josefin flyttade till Uppsala -96, tänkt att jag ska bli uppsalastudent. Fast det är väl typ där det är svårast att komma in... Fan.

Vuxenpoäng

Igår var jag på julbord med jobbet. Det kändes som någon form av bekräftelse när de frågade om jag ville följa med. Jag har aldrig gjort något sådant med några av mina tidigare jobb. Det klart, i den förra Icabutiken hade vi kick off med brännboll, picknick och utgång i början och kräftskiva i slutet av sommaren, men det var bara för att det var så många där som bara jobbade där på just somrarna och att de typ skulle välkomnas och avtackas. Nör jag jobbade på campingen var det aldrig tal om någon form av socialt umgänge över huvud taget, men det kan ha berott på att det var typ tre anställda utöver den familjen som ägde det. På croissanteriet var vi inte heller så många och det var ju nästan alltid öppet, så det hade helt enkelt inte gått att få ihop något. Dessutom var de för snåla. Och på Hard Rock... nej, där var det inte heller något. Fast vi fick varsin flaska champagne i julklapp. Jag hörde av Luis att de skulle ha personalfest nu i veckan också, men när jag jobbade där var det aldrig något stort organiserat, mest good bye drinks när någon slutade eller after work på någon bar eller coffee shop. För servitrisernas del var det dessutom party hela natten, alltid efter deras skift.

Men i alla fall. Nu har jag fått gå på ett riktigt julbord, ett sådant som typ alla vuxna går på med jobbet. Jag fick i och för sig specialmat eftersom jag är vegetarian (grekisk sallad och lasagne med getost är mycket juligt, don't you think?), men jag lyckades snika åt mig lite ris á la Malta och andra desserter i alla fall. Och så var det förstås trevligt och socialt och så. Vi ägnade stor del av tiden åt att planera en julfest. Nu händer det grejer!

Idag har jag shoppat loss på
Ekostore. Värsta bästa grejen! Det borde finnas överallt, men än så länge har de bara en butik i Göteborg. Det finns väl i och för sig en del liknande affärer på andra ställen, men ändå. En lustig sak med ekologiska varor är att det är så stor andel studenter som köper det. Studenter är knappast kända för att ha mycket pengar, men jag antar att vi är mer... idealistiska eller något. Hoppas det håller i sig.

Mys

image126

Det finns vissa tendenser till pyromani i min familj. De dyker främst upp på vårkanten, men nu har visst årstiderna bytt plats.

Jag måste lovsjunga glögg också. Det är en utmärkt anledning till umgänge och mys. Det är te också. Teparty hos Miriam imorgon! Det blir finfint.


En helt vanlig torsdag

Igår var jag, Josefin och Charlotta i Lundsbrunn för att träffa en arkitekt. Nu håller han på att rita vår sommarstuga. Skitskumt! Hej, jag är 20 och på väg att ta ett fett banklån för att bygga en sommarstuga. Det känns som att man kanske borde typ skaffa sig en utbildning först. Eller riktigt jobb. Familj kanske. Men icke. Har man råkat bli med tomt så är det bäst att slå till...

Sedan gjore vi kursens roligaste delmoment i skolan, nämligen att översätta inledningen i Erlend Loes Naiv. Super. från norska till svenska. Norska är ju askul! Och den boken, gud vad bra den är!

Apropå skolan så är det inte så lång tid kvar nu. Den 18 december är det slut. Innan dess ska vi dock ha fyra inlämningar och två tentor... Jag vill inte! Men sedan är det i alla fall över.

Jag träffade Emelie igår också. Det var alldeles för längesedan. Konstigt att det blir så, trots att man bor i samma stad. Och så drack jag öl med massa fint folk. Först var vi på Kellys och sedan på Kingshead och sedan stängde allt och vi gick hem. Joel och jag satt uppe till sent och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var nästan som på tågluffen. Det blir nog en till i vår, förresten. Yes!

Vadå student?

Det slog mig just att syftet med den här bloggen är att jag ska skriva om studentlivet. Jag känner att det mest har blivit pretto/helylle - "Jag har bakat bröd!", "Titta, är inte min symaskin snygg!?" och "Jag driver upp växter!". Herregud, det verkar typ dödstråkigt. Säg till om det är något speciellt ni vill läsa om istället....

Messias är kommen!

Alla gånger jag har varit borta fler än en natt har mina växter hatat mig och protesterat genom att dö eller se döda ut. När jag var i Helsingborg hade min timjanplanta reducerats till 10 % av sin ursprungliga storlek, bara för att ta ett konkret exempel. Den här gången var det typ likadant, utom:

image124

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Min mango! Den jag satte för flera månader sedan och precis höll på att tröttna på att vänta på. Den är på väg upp! Då ska jag nog försöka vänta lte längre på avocadon också....

Norrland

En tanke kom just över mig. När jag gick på gymnasiet levde jag bara för helgerna. Jag menar, skolan var helt okej, men det var alltid helgerna man såg framemot, räknade ner till och pratade om. Nu har det blivit likadant. Det är ju själva fan att jag ska jobba varannan helg då, och därmed måste vänta två veckor på att få en riktig helg.

Visst, på sätt och vis är det så att det blir helg de dagar man är ledig. Men det hjälper inte riktigt att vara ledig om ingen annan är det.

Den här helgen har i alla fall varit bra. I fredags gick jag upp 04:44 för att åka till Umeå. Vilken grej! Norrland is the shit. Maria mötte mig på flygplatsen och sedan åkte vi och storhandlade ?så att jag inte skulle svälta?. Vi har inte riktigt samma matvanor...

 Sedan gjorde vi stan. Det resulterade i vinterjacka och -skor för min del. Jag märkte att det nog var på tiden. Dessutom åt vi en mastodontfika på Café Station och planerade kvällen, som blev tummen upp och kalaskul.

 Johanna, som jag var bitterfitta med under hela Krokstrandsfestivalen i somras, kom över med en kompis och sällskapsspelet Retro i släptåg. Det var en höjdare, och ingenting blev sämre av att Maria svängde ihop White Russians. Sedan blev det utgång och galendans.

Resten av helgen gjorde vi i princip ingenting. Asskönt. Fast nu är det inte så skönt, för jag har suttit på tåget i nästan exakt tolv timmar och större delen har en något överförfriskad göteborgare hållit låda om allt och ingenting. Det blir inte så mycket sömn då.

Och så nojar jag som vanligt över min kurs. Nu skriver vi berättande texter och uppgiften är att skriva inledningen till en spännande roman. Sedan när gillar jag spännande romaner? Nä, just det. Jag tröstäter nötter istället. Och njuter av mitt bärbara internet, som jag så sällan använder men som är räddaren i nöden då det väl kommer fram?

Anledningen till att jag inte sover om nätterna

...är att mina grannar de spansktalande utbytesstudenterna festar konstant, hänger sig ut genom sina förnster för att skrika till varandra, står ute och röker och sjunger eller, som i helgen, kastar ketchup på varandra. De är spännande, de där utbytingarna.

Fast jag hade varit likadan.

image123

Jag läste i någon tidning att studenter är den grupp människor som prioriterar tysta grannar högst. Artikelförfattaren diskuterade om det var för att de behövde studiero eller om det var för att så många bor i studentlägenheter och vet hur jävligt det kan vara när grannarna har fest sisådär fem dagar i veckan. men det klart, man behöver ju inte ha dåligt samvete om man själv skulle ha fest...

Mitt liv i ett nötskal

De senaste dagarna har jag tillbringat nästan all min tid vid mitt matbord. Det har präglat bordets utseende, kan man säga.


image121

Det enda som inte kommer till sin rätt på bilden är den stora mängden papper som jag jobbar med för kursen. Just nu skriver vi om våra populariseringstexter och jag är uppe i artiklar om lånord igen. Datorn är så klart livsviktig i skrivandet, men jag misstänker att det går ännu mer tid till Facebook och diverse annat tidsfördriv...

Tekoppen är också av yttersta vikt. Den kan jag inte vara utan. Symaskinen (nazistmaskinen kallad) skulle jag kanske kunna vara utan, men jag är för lat för att flytta på den när jag vet att jag ändå snart kommer att använda den, Igår gjorde jag ett fatalt fel när jag skulle laga min väska och då blev jag så trött på mig själv att jag la ner hela projektet. Men någon gång måste jag ju ändå slutföra det.

Hälsningar från Helsingborg

Jag skrev väl att jag skulle till Frankrike och att det inte blev av? Flygbolaget ställde in resan och det tyckte jag var tråkigt, så jag bestämde mig för att åka till Skåne med Anna istället. Vi bokade ett vandrarhem i Teckomatorp och buss dit.

När vi skulle byta i Helsingborg hade vi kommit fram till att Teckomatorp verkade vara världens håla och att iv antagligen inte skulle ha något att göra där. Ett mått på detta är att det bara finns Ica Nära där och att ägaren till vandrarhemmet skulle vara borta hela helgen och hade lagt ut nyckeln till oss på ett hemligt ställe. Vi skulle sedan lägga pengarna på samma ställe.

Istället verkade Helsingborg rätt lockande. Vi tyckte att det var mysigt där, så vi letade upp ett vandrarhem och avbokade Teckomatorp.

Åh, Helsingborg, vilken stad! Den hade mycket att erbjuda, mycket mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det pratades skånska (okej, det visste jag), folk var trevliga och hjälpsamma, Danmark var närmare än närmast och vi utvecklades.

Kanske var det för att vi hängde på Dunkers Kulturhus. Eller så var det för att vi var på en Bach-konsert. Eller för att vi fick en privat guidning i Sankta Maria kyrka, eller för att vi drack mycket öl. Det kan också ha varit för att vi pratade sjukt mycket om allt, mer eller mindre. Att en tysk med kärleksbrev var inblandad, att personalen på Bogarts skrattade åt oss när vi frågade efter videobox eller att vi spenderade oproportionerligt mycket pengar i den ekologiska butiken.

Slutsatsen kan lyda som följer - åk gärna på weekend till ett otippat ställe du inte vet så mycket om. Ha inte så höga krav och det kan bli det bästa på länge!

image118
Säg hej till Helsingborg!

Männen i mitt liv

Jag har så fina vänner. Oskar har till exempel sett till att jag eventuellt ska få en inneboende. Det är kanske inte alla som skulle uppskatta att någon annan fixar room mates utan ens vetskap, speciellt inte om man bor på 25 kvadrat med kokvrå, men jag tyckte det var jätteroligt. Ska bli spännande att se hur det kommer att fungera, om det blir av.

Och igår arrangerade Joel en fest hemma hos mig. Jag jobbade 07.45-19.00 och var tämligen trött när jag kom hem, men då dundrade ett gäng vänner, med nyss nämnde Joel i spetsen, in. Awesome. En mycket lyckade kväll må jag säga, med mojitos hit och gin & tonic dit. Kalas!

Nu väntar jag bara på att herrn ska vakna så att vi kan äta frukost och planera festivaler, vårens resa till Rumänien och kardanaxlar. Sedan ska jag gå till biblioteket och vara duktig. Jag har varit alldeles för lite duktig på sistone.

Heja facket!

När jag började jobba nu i höstas så tänkte jag att jag borde ta mig i kragen och gp med i facket. Fackföreningar är bra. sagt och gjort. Nu är jag medlem i Handels.

Innan har jag aldrig riktigt känt någon anledning att vara fackligt ansluten. Först hade jag bara olika sommarjobb och i Holland visste jag inte hur det fungerade. Men det var där jag insåg att jag borde göra slag i saken. På mitt första jobb där var villkoren ganska dåliga. Jag brukade jobba 22.00-02.30 på vardagarna och 22.00-05.30 respektive 22.00-06.30 på fredagar och lördagar. OB var inte att tala om. Jag tjänade lika mycket (eller lite) som de dagsanställda. Det innebar ungefär 55 SEK i timmen. För att sälja kakor till fulla turister!

Dessutom vägrade arbetsgivaren att ge mig fler tider, trots att de sökte mer personal. De hade övervakningskameror som filmade allt vi sa och gjorde, men om någon kund uppträdde hotfullt gjorde inte cheferna något för oss, även om de befann sig på våningen ovanför.

De klagade dessutom på mig när jag gjorde något fel, trots att instruktionerna bara fanns på holländska och de visste att jag inte kunde språket. När jag anställdes lovade de att jag skulle få översättningar på allt, men det såg jag aldrig till...

Jag inbillar mig att facket kanske hade kunnat hjälpa till, men jag visst som sagt inte hur det fungerade där. Om något liknande skulle hända i Sverige hade jag ju vetat vart jag kunde vända mig. Om något, mot förmodan, skulle hända på mitt jobb, har jag facket i ryggen nu.

Men det var egentligen inte det här jag skulle skriva om, utan att jag igår fick ett brev från Folksam där det stod att jag hade en ny hemförsäkring, som facket betalade. Yes! Okej, medlemsavgiften jag betalar till Handels varje månad är högre än vad ajg tidigare betalade för min studenthemförsäkring, men jag hade räknat med att betala båda. Gött!