Matilda pluggar i Göteborg

I onsdags kvall, trotta efter Aten (men framfor allt efter nattens tagresa), kom vi fram till Chalkida. Vi forstod snabbt att det inte var nagot sarskilt vanligt turistmal, for vi som enda icke-greker och ryggsacksmanniskor blev vi uttittade pa taget. Senare fick vi veta att Chalkida har ungefar 90 000 invanare, varav en tiondel ar studenter. Det gor den till en bra partystad, och nar turisterna aker darifran pa sommaren, sa kommer atenarna dit over helgerna, sa det hander alltid nagot. Utlanningar ar det dock ont om, och engelska ar inte alls lika gangbart som i Aten eller pa oarna.

Vi var dar for att traffa Nikos, min gamla chef fran Hard Rock Cafe. Han sa upp sig nagon manad fore mig for att fa lite sol och mammas mat, i princip. Sanningen att saga, sa kan jag itne forsta att han nagonsin flyttade darifran, den klassen var det pa stranden osv!

Hursomhelst, vi visste inte riktigt vad vi hade att vanta. Nikos hade sagt att det skulle bli kul att traffa oss, men han hade inte knystat ett ord om hurvida vi kunde bo hos honom eller inte, eller om han var upptagen med annat eller hade tid att umgas. Dessutom var han forsenad nar han skulle mota oss pa stationen. Nar han till slut dok upp, sa var det i en rod sportbil. Da borjade jag forsta att det skulle bli nagot utover det vanliga.

Snart sa han att vi tyvarr inte kunde bo hos honom, eftersom hans morforaldrar var pa besok (for ovrigt bor han med sin mamma och syster, sweet att flytta hem till mamma nar man ar 31 bast och har bott borta i over fem ar). Istallet hade han fixat sa att vi fick bo hos hans kusin.

Innan vi kom dit ursaktade han sig for att stallet var litet. "Ah", sa vi, "sa lange vi far tak over huvudet ar vi mer an nojda!". Det visade sig att kusinen hade en tvaa och att vi blev inhysta i sovrummet. Det haftigaste med lagenheten var att den inte hade nagra 90 graders-vinklar, utan var helt och hallet en parallellpratpets! Sovrummet var en fantastisk romb som ledde till manga forvanade tankar pa mornarna...

Nikos gav oss nyklarna och sa att vi garna fick dricka upp olen som fanns i kylen. Sedan akte han ivag for att dricka kaffe med nagon, med meddelandet att vi skulle hora av oss sa fort vi kande oss redo att ga ut och att han da skulle komma som ett skott och plocka upp oss med bilen.

Vi hann med en del barer, bland annat den dar han jobbar. Den hette Breeze och var sjukt stylish! Alla som jobbade dar verkade tycka sa mycket om den att de hangde dar aven nar de var lediga, nagot som bidrog till en valdigt skon stamning. Sa smaningom blev vi hungriga och Nikos tog oss till sin kompis restaurang. den lag lite utanfor centrum och drevs av en grekisk familj. Sa fort vi kom dit visade kompisen oss till ett bord och sedan borjade dealandet. Vi forstod inte ett ord, men till slut gick kompisen for att vidarebefordra allt till sin mamma, som stod i koket denna dag. Nikos forklarade att de inte hade nagon fast meny och han hade tagit reda pa vad som fanns for dagen. Efter ett tag dignade bordet av en valdig massa olika grekiska specialiteter. Vi var de enda gasterna och snart satt hela personalen vid vart bord. Mamman i 70-arsaldern berattade hemligheten bakom de fyllda squashblommorna, sonen hamtade mer och mer dricka och dottern kedjerokte.

Efter ett tag var vi mer an matta och begav oss tillbaka mot Breeze, men varken Joel eller jag orkade sarskilt lange, sa det blev ingen sen natt for oss. Vi snubblade in hos kusinen, som nu for forsta gangen var hemma. Han hade fantastiska, roda pyjamasbyxor med renar pa.

Nasta dag motte vi upp med Nikos pa Breeze igen, och snart kom hans kompis restaurangagaren. Det visade sig att de hade varit ute till klockan sex pa morgonen, men de verkade pigga och glada anda och vi korde ivag i kompisens lilla bla hundkoja mot stranden. Jag trodde aldrig att jag skulle aka i en bil med danande musik ur hogtalarna, genom Greklands torra landskap och sma stenhus, i en HUNDKOJA till pa kopet! Men det var roligt. Och annu battre blev det nar vi kom fram till stranden...

Det var som sagt ingen turisthala, direkt, och eftersom det var en vanlig vardag och folk i allmanhet jobbar da, sa hade vi stranden nastan for oss sjalva. Fantastiskt! Det var varmt och skont, vattnet glittrade och inbjod till otaliga bad... Vi blev uppassade av en glad grek och livet lekte. Efter ett tag var Nikos tvungen att aka till jobbet, men han lamnade oss med sin kompis (som for ovrigt inte kunde nagon engelska) och lovade att han skulle ta hand om oss. Vid sjutiden pekade han mot bilen och vi akte tillbaka till stan. Det visade sig att restaurangkillen fran stranden skulle aka med, och det kom fram att han jobbade pa dagarna pa stranden och pa kvallarna pa foregaende dags familjerestaurang, sju dagar i veckan!

Hem, duscha, hanga pa Breeze ett tag igen, aka inihelvete langt for att ata resans godaste pizza (kanske for att klockan var narmare elva pa kvallen och vi inte atit nagot sedan frukost) och sedan vidare natten lang. Vi hann med en ol vid det gamla slottet med utsikt over storre delen av stan, att skala in sommaren (det blev den forste juni den natten!), lara oss dricka tequila med apelsinoch en mangd annat. Det var sommaroppning pa flera klubbar i stan och jag var inte i sang forran vid sju-atta pa morgonen.

Kvallens basta var helt klart bogen som jobbade pa Breeze. Vilken underhallare! Om jag hade bott i Chalkida hade jag gatt dit varje vall bara for att titta pa honom! Vilken energi, vilken kansla! Han dansade, jonglerade med flaskor, flirtade med allt och alla samt satte pa angan pa kaffemaskinen sa fort de spelade nagon av hans favoritlatar (garna Madonna). Wow!