Vikten av att ha en cykel visavi holländarnas cykelvanor
Den första cykeln jag köpte i Amsterdam blev stulen. Det var på den tiden jag fortfarande jobbade natt. Jublande glad gick jag hem i regnet klockan sex pa morgonen. Eller inte.
Min nästa cykel såg en dag ut såhär. Eftersom den bara hade stått parkerad och inte borde ha gått sönder av sig själv, så drog jag slutsatsen jag att någon hade roat sig med att sabotera den.
Den tredje jag skaffade lyckades jag cykla sönder. Två gånger, till och med. Den första gången hjälpte Marcus mig att laga den och allt var frid och fröjd i några månader. Den andra gången visade det sig att cykeln var ett hopplöst fall.
Så nu är jag inne pa min fjärde cykel. Betänk att jag inte ens har bott i Amsterdam i ett halvår. Men - inget Amsterdam utan cykel! Det är det enda transportmedlet som räknas har. Självklart finns det även spårvagn, tunnelbana, taxi och vanliga bilar, flyg och rulltrappor, men inget av dem är lika bra som att cykla. Hela stan är anpassad efter cyklisternas behov och det går att ta sig fram överallt. Principen är lite "cykeln går först", inte högerregeln eller nagot annat trams...
Det är gott om cykelbanor i hela stan, de enda backarna som finns är broarna över kanalerna och det finns speciella parkeringshus för cyklar. Vissa av dem har till och med bevakning och tar ut en särskild avgift. Ofta ser man bakfiets, som främst används av föräldrar för att transportera barn i. Det kan få plats upp till fyra barn i en bakfiets.
Många väljer att dekorera sina cyklar med blommor eller någon form av krimskrams. Det är också vanligt att man målar om sin cykel, antagligen oftast om den är stulen och man inte vill att den rättmätige ägaren ska känna igen den.
Det här med att skjutsa någon är också en historia för sig. När jag sitter på någons pakethållare så sitter jag precis som vanligt - ett ben pa varje sida. Det ses som enormt konstgt här, speciellt när en tjej gör det. Folk tittar och skrattar. Naturligtvis ska man sitta i damsadel. Personen som cyklar börjar trampa och den som sitter därbak springer brevid, för att sedan hoppa på. Jag kan inte förstå varifrån de får balansen. Apropå det, ibland står hollndärna upp på pakethållaren. Hur galet är inte det!?
Min nästa cykel såg en dag ut såhär. Eftersom den bara hade stått parkerad och inte borde ha gått sönder av sig själv, så drog jag slutsatsen jag att någon hade roat sig med att sabotera den.
Den tredje jag skaffade lyckades jag cykla sönder. Två gånger, till och med. Den första gången hjälpte Marcus mig att laga den och allt var frid och fröjd i några månader. Den andra gången visade det sig att cykeln var ett hopplöst fall.
Så nu är jag inne pa min fjärde cykel. Betänk att jag inte ens har bott i Amsterdam i ett halvår. Men - inget Amsterdam utan cykel! Det är det enda transportmedlet som räknas har. Självklart finns det även spårvagn, tunnelbana, taxi och vanliga bilar, flyg och rulltrappor, men inget av dem är lika bra som att cykla. Hela stan är anpassad efter cyklisternas behov och det går att ta sig fram överallt. Principen är lite "cykeln går först", inte högerregeln eller nagot annat trams...
Det är gott om cykelbanor i hela stan, de enda backarna som finns är broarna över kanalerna och det finns speciella parkeringshus för cyklar. Vissa av dem har till och med bevakning och tar ut en särskild avgift. Ofta ser man bakfiets, som främst används av föräldrar för att transportera barn i. Det kan få plats upp till fyra barn i en bakfiets.
Många väljer att dekorera sina cyklar med blommor eller någon form av krimskrams. Det är också vanligt att man målar om sin cykel, antagligen oftast om den är stulen och man inte vill att den rättmätige ägaren ska känna igen den.
Det här med att skjutsa någon är också en historia för sig. När jag sitter på någons pakethållare så sitter jag precis som vanligt - ett ben pa varje sida. Det ses som enormt konstgt här, speciellt när en tjej gör det. Folk tittar och skrattar. Naturligtvis ska man sitta i damsadel. Personen som cyklar börjar trampa och den som sitter därbak springer brevid, för att sedan hoppa på. Jag kan inte förstå varifrån de får balansen. Apropå det, ibland står hollndärna upp på pakethållaren. Hur galet är inte det!?
Kommentarer
Postat av: Emma
cykelmarodörer... jag är glad att min cykel inte är adam och att jag förvarar den utanför min dörr.
du får träna på det där med att åka på pakethållaren så att du kan komma hem i sommar och briljera med lite akrobatik i äkta holländsk anda!
kramen
Postat av: Camila
Jag vill också se dig stå på en pakethållare! :)
Trackback