Matilda pluggar i Göteborg

Det känns som att det var otroligt längesedan nu, men egentligen är det inte ens tre månader… Jag minns i alla fall precis hur det var när vi kom hit – alla tankar och förhoppningar som fanns. Även vissa rädslor, men den enda är värd att nämnas där var angående jobb.

Det var mer än en som sa ”Jaha, ska du till Amsterdam, har du fått jobb där eller?” och sedan verkade tycka att jag var helt dum i huvudet när jag sa att jag skulle söka när jag kom dit. Jag antar att de tänkte på hur många arbetslösa ungdomar det finns i Sverige, och även jag hade dessa funderingar. Om det är svårt att få ett jobb utan att ha en utbildning i Sverige, hur sjutton skulle det då inte bli i Holland, där jag inte ens kan språket?

Det visade sig att det inte alls var något problem. Redan andra eller tredje dagen här var jag på en intervju för ett receptionistjobb på ett hotell. Jag tackade senare nej till jobbet, för både jag och Marie hade fått jobb på ett konditori. Såhär i efterhand kan jag säga att det var en miss. Marie sa upp sig redan efter tre dagar. Jag var kvar i ungefär en månad. Jobbet som sådant var helt okej, men problemet var att jag jobbade natt. Vanligtvis började jag 22.00 och slutade 02.30, 05.30 eller 06.30. Hallå!? Vilka tror ni köper kakor klockan sex på morgonen?


In action!

Nåväl. Det var en del som inte riktigt stod rätt till på det jobbet. Till exempel mobbade cheferna en av de anställda, de gjorde inte riktiga scheman och bröt mot lagen på ett flertal ställen. Anledningen till att jag stod ut så pass länge var arbetskamraterna:


Gerdien (NL), Hania (PL), jag och Maite (ES)


Hania, jag och Maite

Nu är det bara Gerdien som jobbar kvar. Hania har flyttat tillbaka till Polen och pluggar juridik, Maite har börjat på ett annat croissanterie och jag jobbar på Hard Rock Cafe. Vi slutade med bara några veckors mellanrum och efter vad jag har förstått är det kaos där nu. Förhoppningsvis får det ägarna att behandla sina anställda lite bättre, till exempel börja betala OB på nätterna…

För att få jobba i Nederländerna krävs hursomhelst ett så kallat SoFi-nummer. SoFi står för Sociaal Fiscaal och det är ett socialförsäkringsnummer. Som EU-medborgare är det lätt att få ett sådant. Det är bara att ringa ett till skattekontoret, boka ett möte och sedan se till att komma i tid. Det rekommenderas även att man inte glömmer passet.. Väl där, är det bara att fylla i en del papper och vänta medan de räknar ut ens nummer. Efter vad jag har förstått, baseras numret på personnummer och en massa andra saker.

En annan sak som krävs är en holländsk sjukförsäkring. Mina erfarenheter säger att arbetsgivarna är mer noga med SoFi-numret (det är omöjligt att få jobb utan det) än med försäkringen. Ibland tror de att en svensk försäkring gäller lika bra, men faktum är att det är olagligt att inte ha en holländsk. På många arbetsplatser kan man teckna en försäkring genom företaget. Det är en sådan jag har, och hittills verkar det fungera bra. Jag har i och för sig inte skadat mig, så jag ska väl inte säga för mycket ;-)